Välkommen!

Hej och välkommen till den är bloggen

Jag som skriver är psykolog och ekonom och jag skriver för att det finns forskning och logik som gör att vi kan förstå varför vår civilisation har det så svårt just nu. Vi har helt enkelt nått tillväxtens gränser. Och i den här bloggen försöker jag, med så enkelt och kortfattat språk jag kan, beskriva hur det här ”hänger ihop”.

Jag började skriva 2018, och det andra inlägget handlade om peak mat, dvs att ju mer vi får ont om energi så kommer vi också att få problem med att få fram mat till alla människor på planeten, eftersom vi använder så mycket energi i matproduktionen. Och nu när jag skriver detta, i augusti 2022, så är det ungefär detta vi ser. Olika svagheter i systemen, bland annat krig, klimatproblem och energibrist, gör att vi med största sannolikhet redan i år kommer att få se svält i världen, och till och med i Europa, på ett sätt vi inte har sett på väldigt länge.

Hursomhelst, här kommer några inlägg som man kan börja med att läsa om man vill få lite allmänbildning om tillväxtens gränser och kollapsriskerna som vi står inför.

Hur det här med samhällskollapsen hänger ihop

Nya Karolinska, kollapsen i ett nötskal

Den här utvecklingen märks i alla aspekter av vårt samhälle, och eftersom jag är ekonom har jag lagt lite extra fokus på hur det ser ut inom finans- och ekonomiområdet. Se till exempel i inlägget Håller centralbankerna på att trigga en systemkollaps.

Tips för vidare studier i ämnet hittar du här.

Detta är en Youtube-video som berättar om tillväxtens gränser på 35 minuter.

Tipsar också om min Twitter.

Jag avslutar det här välkomstinlägget med en brilliant video som på 4 minuter och 26 sekunder lyckas sammanfatta en stor del av den här problematiken

Varning för upptrappningen i Mellanöstern

Igår kväll den 2 februari, inledde USA attacker mot ”Iran-stödda” mål i Syrien. Orsaken sägs vara tre dödade amerikanska soldater några dagar tidigare. Några korta kommentarer:

Dessa grupper startade sina attacker efter Israels krig i Gaza, vilket dödat tiotusentals civila. Utifrån hur de ser på situationen tyder allt på att de här miliserna kommer vilja fortsätta så länge kriget i Gaza fortsätter.

Det är väldigt oroande att det pågår en upptrappning som inte ser ut att ha något slut just nu. Motst¨åndsgrupper utför attacker som de ser som stöd för palestinierna. Amerikanska baser i Irak och Syrien som är ganska lätta mål för dessa grupper. Och nu en eskalering där några soldater blev dödade och USA ger sig in i en större krigföring där ett uttalat syfte är att slå mot Iranska mål.

Iran har i sin tur sagt att de inte vill ha något krig men att de kommer att slå tillbaks om de blir attackerade. Och de senaste veckorna har de slagit mot mål i Pakistan och Irak så allt tyder på att de är villiga att kämpa.

Vad jag kan se tyder alltså allt på:

En massa oskyldiga civila kommer att få sätta livet till.

Den här konflikten som kan beskrivas som ”axix of resistance” mot USA kommer fortsätta att trappas upp

Konflikten drabbar redan världsekonomin eftersom den gjort sjötransporter svårare, vilket ökar kostnader och orsakar flaskhalsar i transportkedjorna.

När som helst så kan infrastruktur kopplade till oljan bli attackerade. Exempelvis pipelines, hamnar eller raffinaderier. 27 % av världens olja tas upp ur jorden i Mellanöstern. Så vi står nu inför en enorm risk för något slags oljechock. Ansar Allah / Houthierna har redan hotat med sådana angrepp.

Som jag skrivit om tidigare så befinner sig världsekonomin just nu i ett enormt sårbart läge. Vi har aldrig haft så mycket skulder. Det är värre än 1929, en enorm krasch som bl.a. ledde till andra världskriget. Jag har under den här tiden sedan Hamas attack i Gaza inte hört någon svensk kommentator som reflekterat kring dessa enorma risker. 1974 steg priserna på olja fyrfaldigt. Detta kan hända igen. Bara en 50-procentig prisökning skulle vara helt förödande och skicka ner världsekonomin i ett svart hål av konkurser, arbetslöshet och liknande.

Dessutom finns en avsevärd risk just nu att om upptrappningen med Iran forstätter så kan de vilja ta steget att skaffa sig kärnvapen vilket skulle innebära ytterligare en kraftig försämring av säkerhetsläget i världen.

Vi är alltså just nu på en otroligt farlig väg där det inte egentligen går att se hur det ska kunna sluta bra.

Världsläget våren 2023, kort om kollapsriskerna

Först kom en enorm pandemi som visade på åtskilliga av vårt hypermoderna samhälles sårbarheter. Sen kom århundradets energikris. Men vi pratade ändå inte om tillväxtens gränser. Och nu denna vår så kom finanskrisen på allvar. Den har bubblat och sjudit ett tag, men när Silicon Valley Bank fick problem så kom det upp på mediernas agenda. Och senaste veckan stora upplopp i Frankrike och Grekland. Inte konstigt när inflationen gröpt ur åtminstone 10-20 procent ur vanligt folks plånböcker det senaste året.

Nu väntar, vad jag kan se, en tid av statsbankrutter, fastighetskrascher, bankruns och liknande skakande och förödande händelser. Jag kände mig larvig och överdriven när jag skrev om risken för bankruns för några år sen, men nu visar det sig att elektroniska bankärenden ökar riskerna för detta.

Som jag skrivit tidigare: det är helt omöjligt att förutsäga exakt hur det kommer att förlöpa, men allt tyder på att vårt samhälle står i begrepp att krascha rejält den närmaste tiden. Tillväxtens gränser, energikris, en skulddriven ekonomi och många andra faktorer gör sammantaget att stressen för vårt samhälle är enorm. Med ”stress” menar jag här att viktiga samhällsfunktioner såsom betalningar, transporter av varor (t.ex. mat), polis och domstolar kan få problem att fungera.

När vi dessutom har ett krig på nära håll i Ukraina, så får vi dessutom lägga till risken för sabotage från Ryssland till de övriga problemen. Det är ganska enkelt för en främmande makt att ta ned viktiga försörjningssystem för Sverige eller Europa, såsom el- eller vattennätet.

Det som oroar mig mest är: Kommer dollarn och euron att fallera? Kommer Sverige och Europa att klara av de 15-20 procents minskning av BNP som vi står inför? Kommer vi fortfarande att ha ett samhälle där de flesta går till sina jobb så att samhällets grundfunktioner står kvar? Eller kommer det att krisa på ett sätt så att människor väljer att lämna arbetsplatser och städer för att försöka få mat ur naturen så gott de kan?

En central faktor, som vi tar för givet och typ aldrig pratar om är människors tilltro till samhället. Så länge samhället, marknadsekonomin, ger oss allt vi behöver, särskilt mat, bostad, skydd och så, så är allt frid och fröjd. Jag ser framför mig till exempel att någonstans på vägen i alla dessa kriser så börjar människor att preppa och hamstra mat och förnödenheter och när butikshyllorna blir mer och mer tomma så försvinner också tilltron till systemet. Eller så blir det som i Venezuela och andra ”semi-failed states”, att man inte längre kan räkna med att få sin lön i slutet av månaden, den kommer en eller flera månader försent. Och hur länge kommer en sådan situation att kunna fortgå tills människor bara tröttnar och slutar jobba?

Kort om tidtabellen

Jag funderar en del kring hur snabbt den här processen kan tänkas gå. Såhär kan man resonera:

Vi har cirka 10-15 år kvar med olja. Detta baserar jag på att nu när vi går in i en lågkonjunktur så kommer vi att borra mycket mindre efter ny olja än förut. Och de oljefyndigheter som finns kvar nu är mycket mindre lönsamma än de vi exploaterat tidigare, så till största delen lär vi få nöja oss med de fyndigheter vi utnyttjar idag. Dessa minskar med 6-7 procent per år, helt naturligt, när vi tömmer dem på olja.

Det svenska samhället lär kollapsa långt innan detta. För de stater som har olja kommer mer och mer att använda den olja de har internt, inom det egna landet, så det kommer att finnas begränsade volymer till oss som inte har några egna fyndigheter. Nu under den tid jag skrivit detta inlägg så annonserade OPEC att de drar ner på oljeproduktionen. Det har spekulerats om olika orsaker till detta, men jag tror inte oljefrågor hade varit så svåra och kontroversiella om det inte i bakgrunden hade funnits brister; att länder som Saudiarabien snart inte kommer att kunna ta ut så mycket som världen efterfrågar.

Och nu den närmsta tiden står vi inför en finanskrasch som kommer att bli minst lika allvarlig som den som följde på 1929. Då backade världens BNP med 15 %. Coronakrisen visade att när det börjar gå fel i systemet så kan följdverkningarna bli enorma. Brist p¨å insatsvaror från bland annat Kina ledde till att fabriker över hela världen fick stänga ner.

Någonstans i den här finanskraschen kan vi förvänta oss att de stora valutorna, såsom dollarn och euron fallerar, och då blir det också ett antal större nationer såsom USA som får problem att betala av sina lån. Samtidigt lär fastighets- och aktiemarknaderna krascha, så hela systemet vi har byggt upp med enorma krediter lär få svårt att överleva. På något sätt lär alla lån knappast gå att betala tillbaks. Ytterst handlar det om att lånen är enorma, och den BNP-tillväxt som skulle kunna betala av lånen är mer eller mindre obefintlig. Hur ska vårt ekonomiska system kunna överleva detta?

Personligen ser jag en överhängande risk att hela systemet går ner någonstans i den här processen (se tex David Korowicz texter). Eventuellt kan vi klara oss så bra att samhället fortfarande står kvar, men då ser jag framför mig att vi blir något slags ”semi-failed nation”, ungefär som Venezuela, där vissa samhällsfunktioner fungerar samtidigt som andra inte fungerar.

Vad är egentligen en kollaps?

Jag tror att de flesta tänker på något slags dramatiskt sammanbrott när de hör ordet kollaps. Men egentligen tycker jag att ordet borde användas för hela processen. Ta bara det faktum att på 1960-talet så handlade politiken mest om utbyggnader. Vägar, universitet, daghem och mycket annat byggdes upp. Men de senaste årtionden har politiken till stor del handlat om neddragningar och kostnadsbesparingar på olika sätt.

Men samtidigt ser jag ju som sagt en stor risk för att vi verkligen får se en mer dramatisk utveckling så småningom. När/om det uppstår brist på mat och drivmedel till exempel.

Hoppas detta kan bidra till att ge en något mer nyanserad bild av kollapsen, att vi befinner oss mitt inne i en stor och långsam insaktning. Samtidigt som vi har byggt upp ett system med stora risker för att det en dag bara brakar ihop.

 

[Observera att resonemangen i det här inlägget bygger på tankar om tillväxtens gränser som gås igenom i tidigare inlägg på bloggen]

Kollapsvarning oktober 2021

Efter att jag skrev det förra inlägget har det tillkommit att stora delar av världen nu har en brist på energi (se mer på min Twitter om detta). Läget i världen börjar mer och mer se ut ungefär som ett av de scenarion kollapsologer beskrivit som början på en kollaps:

  • Alltmer av det vi bara utgår från att det ska funka har börjar hacka och fungerar inte lika smidigt som tidigare. Vi ser nu brist på transporter, mikroelektronik och många andra saker världen över, till exempel. För några veckor sedan så tog bensinen slut på brittiska bensinmackar.
  • Stor världsomspännande energibrist.
  • En global fastighets- och lånebubbla som nu i Kina börjar spricka.
  • Världen är också på väg in i en lågkonjunktur. Detta är inget konstigt, vi har haft ganska bra konjunktur i ca femton år nu, och lågkonjunkturer brukar komma ganska regelbundet med ca 8-10 års mellanrum.

Jag har tidigare här på bloggen skrivit att våra samhällen blir svagare och fungerar sämre när vi får alltmer ont om energi. Riskforskaren David Korowicz har beskrivit detta som att civilisationen just nu blir alltmer destabiliserad (läs gärna Korowicz om du är intresserad av att få en mer detaljerad bild av hur kollapsen kan tänkas gå till, han är enligt min uppfattning en av dem som skriver mest tydligt om detta).

En metafor för den här processen är ett torn i spelet Jenga.

Spelet går ut på att man staplar upp träklotsar i ett torn, och sedan ska man dra ut en klots i taget tills tornet rasar. Just nu befinner vi oss i att alltfler länkar i det globala världshandelssystemet försvagas och fungerar sämre. Transporterna är ett exempel. Först kom coronan och hamnar stängdes ner och leveranser ställdes in på grund av nerstängda fabriker och liknande orsaker. Det var som att ett par klotsar drogs ur, men tornet föll inte helt och hållet, utan destabiliserades. Sedan började världen öppna upp, och regeringar i hela världen genomförde frikostiga stimulanspaket, så att företag och konsumenter fick möjlighet att sitta vid datorn och beställa massvis med varor från främmande länder. Ytterligare en påfrestning tillkom; att transportsystemet skulle gå från en låg nivå till maxnivå, samtidigt som vissa delar fortfarande hade problem på grund av pandemin.

Den här typen av orsaker har nu gjort att världen har ett enormt problem med att få fram varor i tid. Precis som i Jenga-spelet är det svårt att ange exakt var destabiliseringen satt, det är alltför många faktorer som beror på varandra som är inblandade.

Transportproblemen ingår nu i sin tur i andra system, såsom att förse fabriker med material, och problemen med transporter gör nu att produktionen i många fabriker är mindre pålitlig och stabil. Vi har något slags domino- eller Jenga-spel med tiotusentals klotsar där alla är beroende av varandra på olika sätt. Vissa processer är ganska oberoende och det ska mycket till innan de får problem. Medan andra är väldigt kopplade till omvärlden och har därför lätt att påverkas av andras problem. Problemet att en fabrik får stoppa produktionen för att någon insatsvara är slut är ett exempel på det sistnämnda.

Det säger sig självt att ju större och komplexare vårt globala system är och ju större del av världens industriproduktion som är just-in-time, desto känsligare för störningar är systemet.

För att sammanfatta läget:

  • Den kommande lågkonjunkturen lär bli ordentligt svår, för det finns inte längre möjlighet för centralbankerna att sänka räntorna, de är redan på botten. Tvärtom är det sannolikt med att det kommer perioder av räntehöjningar, då inflationen nu börjat stiga globalt. Något som kritiker av centralbankernas penningtryckpolitik varnat för länge.
  • Vi ser redan att världsekonomin är i ett läge då den har svårt att hantera större påfrestningar, såsom corona-pandemin. Det är då mycket oroande att vi lär få se en omfattande ekonomisk nedgång redan innan störningarna från coronan har hunnit komma tillrätta. Och nedgången kommer att vara såpass stor att det finns risk att störningarna blir ännu större den här gången.
  • Dessutom på detta har världen dragit på sig enorma mängder skulder under de senaste årtiondena, vilket bland annat bidragit till att driva upp fastighetspriserna till höga nivåer. I Sverige till exempel finns åtskilligt med utrymme för en fastighetskrasch, vilket till och med Riksbanken pratar öppet om.
  • Lägg till detta en hel del risker med fortsatta och ökande klimatproblem, ekosystemkollapser och liknande.

Jag vill alltså hävda att världsekonomin i det här avseendet är som ett Jenga-spel. När konjukturen går ned och olika påfrestningar sätter in så är det som när man drar ut en klots i taget. Tornet står än så länge kvar, men blir destabiliserat. Nu behövs det mindre stötar för att det ska rasa. Om den svenska bostadsmarknaden kraschar så blir det som ytterligare en klots dras ut och instabiliteten ökar ytterligare. Ingen kan säga exakt när det rasar eller hur. Det enda som går att säga är att om de här scenarierna som beskrivs här och av andra kollapsologer; om detta blir verklighet, så kommer det en dag komma ett läge när inte bygget håller och tornet rasar. En metafor för detta är när långtradarna inte längre kommer. När vi inte får mat och förnödenheter från det de internationella marknaderna så kommer vi att få ordentliga problem i vår vardag.

Som vanligt vill jag framhålla att det inte heller går att veta exakt hur en sådan nedgång kommer att se ut. Det faktum att jag ser ganska lite av förberedelser från de officiella myndigheterna gör att jag fruktar att vi kommer att bli tagna på sängen med stor turbulens och kaos till följd. Har vi tur kommer vi för en tid kunna fortsätta på en lägre nivå, kanske blir situationen här i Sverige mer som läget i krisländer såsom Grekland eller Spanien.

Jag hoppas Jenga-liknelsen gör att läsaren förstår att när de flesta av världens länder har en liknande situation med överskuldsättning och fastighetsbubblor, och våra ekonomier är väldigt ihopbyggda och påverkar i stor utsättning varandra, då gör detta att vi nu står inför väsentliga kollapsrisker.

Tillägg november -21

Krisen utvecklas snabbt till det värre. Och det är verkligen obehagligt att man inte hör ett ljud i media eller från makthavare. Faktiskt hör man mer inom affärspress och typ The Economist, för de är upptagna med världens realiteter och inte med alla tomma ord.

  • Nu har vi dessutom en allvarlig magnesiumkris. Och en uppseglande brist på konstgödsel, vilket har stor risk att leda till brist på mat i världen; risk för svält alltså.
  • Jag märker också att världens kollapsologer är allvarligt oroade över situationen på ett mer akut sätt som jag inte märkt tidigare. Till exempel Gail Tverberg, Chris Martenson. Märker också på sociala media att Nicole Foss och Ugo Bardi är tydligt oroade av läget. Som jag skrev tidigare är världsläget nu kusligt likt det som kollapsologer har förutspått länge.
  • Läs gärna mer på min Twitter om hur läget försämras.

Tillägg augusti 2022

Den utvecklingen som jag beskrivit i inlägget ovan och i andra inlägg på bloggen har det senaste året bara fortsatt. Och nu verkar det ofrånkompligt att det närmaste åren blir något av ett inferno av konkurser, arbetslöshet, bank-, börs- och fastighetskrascher. Människor som dör i Europa av svält och av att inte kunna köpa gas och el för att värma sig. Klimatproblemen ser ut att fortsätta att eskalera. Inflationen ser också den problematisk ut. Ledsen att låta så pessimistisk, men jag tror på att säga som det är.

Det är så mycket som kan gå fel i det här. Man hör sällan om risken för en stor blackout i de europeiska elnäten. Risken för demonstrationer, revolutioner och upplopp ökar också när inflationen gröper hål i alla plånböcker. Vi har nyligen sett långtradarchaufförer, bönder och piloter blockera transporterna, vilket riskerar att lamslå hela länder och regioner. För att ha allt vi behöver i vår vardag så krävs en intrikat väv av transporter, transaktioner och mycket annat, och nu börjar den väven försvagas och brista här och där.

En risk som jag nämnt tidigare är att när att när man har tryckt upp så mycket pengar de senaste åren, så kan allmänheten en vacker dag förlora intresset för att inneha pengar, i form av kontanter eller banksparande. Och den risken ökar nu när det pratas mer och mer om brist på mat och energi. Vi vet inte exakt när det inträffar, men risken är att fler och fler börjar skynda sig till bensinmacken och mataffären så fort de fått en lön; att man hellre innehar förnödenheter än pengar. Och då är det mer eller mindre slut med förtroendet för våra pengar (Fiat-valutorna som de kallas), vilket skulle leda till en enorm turbulens och svåra följdverkningar.

Jag säger inte att allt detta kommer inträffa, det här är enormt komplexa system som ingen kan förutsäga exakt hur de kommer att utvecklas. Huvudpoängen här i bloggen är att många länkar i kedjan försvagas vilket gör att vi riskerar att få se oförutsägbara och dramatiska förändringar som gör våra liv svårare.

Kollapsläget hösten 2021 – möjligheter och risker

Det slår mig att hittills i den här bloggen har jag fokuserat i stort sett bara på det negativa. Orsaken till att jag skrivit så pessimistiskt har varit att jag tycker alla dessa risker lyfts fram alldeles för lite. Kanske är dags att skriva lite om det som inger hopp. Så idag väljer jag att göra en liten inventering över läget uppdelat i två avsnitt, hopp och förtvivlan.

Goda nyheter

Det känns som att det aldrig har funnits så många olika initiativ som på olika sätt syftar till att hitta något nytt bortom industrisamhället. Det är en sån mångfald att jag inte kan räkna upp alla. Här kommer några exempel som jag kommer på just nu:

  • Intresset för ”Downshifting” och frivillig enkelhet ökat snabbt. Kollar och ser att gruppen Downshifting Sverige på Facebook har 8 tusen medlemmar. Människor med ett gemensamt intresse att konsumera mindre och leva enklare. ”Utflyttare” är en annan grupp på Facebook på detta tema.
  • Nyss kom en bok som känns lite som ett slags manifest för den här rörelsen: Meningen med landet av David Jonstad. Jonstad har tidigare skrivit om kollapsen och som det ser ut för mig så blir styrkan i hans argumentation bara starkare av att han själv väljer att försöka leva ett enklare liv långt ifrån storstaden.
  • Potatisuppropet och 1 kvm lin – olika initiativ som vill lyfta fram det viktiga i att vi åter lär oss odla saker vi behöver för vår överlevnad; mat och kläder.
  • TV-programmet Hjälp vi har köpt en bondgård och podden I väntan på katastrofen. Skildrar hur en familj från Stockholms innerstad försöker leva på landet. Jag ska erkänna att jag inte är någon TV-tittare, så jag ska inte uttala mig om programmet, men jag har lyssnat på podden och den innehåller en hel del matnyttigt ur kollapsperspektiv. Patrik Sellman förklarar både risker för vårt samhälle och hur man kan hantera dessa praktiskt.
  • Intresset för odling och trädgård i största allmänhet exploderar, skulle jag säga. Och antalet folkhögskolekurser i permakultur, omställning och liknande ökar också lavinartat.

Sämre nyheter

Samtidigt som det verkar som att allt fler människor i coronakrisens fotspår får upp ögonen för hur sårbart vårt samhälle är, så ser jag allt fler tecken som pekar på att det inte är långt kvar för den relativa stabilitet som vi levt i under en lång tid.

Många tecken pekar nu på att vi är på väg in i en problematisk ekonomisk nedgång. Som jag skrev i mitt förra inlägg så säger Vice Riksbankschef Martin Flodén nu öppet att han tror att Sveriges ekonomi kommer att kollapsa om bostadsmarknaden skulle börja falla. Riksbanken väljer i det läget att stödköpa bostadsobligationer och fortsätta med extremlåga räntor, vilket ytterligare bidrar till att blåsa upp bostadsbubblan. Tänker de aldrig på att det kan komma en lågkonjunktur, som kan göra att bostadspriserna faller oavsett hur låga räntorna är? I dagsläget har ju allmänheten vant sig vid att betala extremt låga räntor, vilket också gjort att många har satt sig med farligt höga lån i förhållande till sin inkomst. Hur många av dem som nyligen köpt villor i storstädernas förorter, skulle klara av om en i familjen blev arbetslös? Jag är rädd att relativt små förändringar i arbetslöshetssiffrorna skulle kunna leda till tydliga prisnedgångar och då är vi inne i samma spiral som i samband med fastighetskrisen 1992, när bostadspriserna faller, så stramar bankerna åt lånemöjligheterna, vilket leder till ytterligare fall, och priserna hamnar i en nedåtgående spiral.

Tecken som tyder på att vi kan vara nära en nedgång är:

  • Tendenser till avmattning i Kina.
  • Stigande oljepriser (detta bidrog till kraschen 2007).
  • Flera månader av inflation över vad som anses som sunt (i exempelvis USA och Tyskland). Om inflationen fortsätter vara hög lär detta leda till ett behov av att höja räntorna. Inflation räknas nämligen som skadligt för ekonomin, detta är grundorsaken till att centralbankerna sedan ett antal år har ett inflationsmål att styra mot. De höga oljepriserna i kombination med brister och stigande priser på en rad viktiga produktgrupper talar för att inflationen inte är snabbt övergående som vissa har hävdat. Det är brist på halvledare i världen. Containertransporter har också ökat i pris dramatiskt det senaste året. Se vidare om andra brister och prisökningar i den här videon av Chris Martenson.
  • Vi hör inte så mycket om detta på nyheterna men på flera håll i världen går ekonomi rätt bedrövligt. Libanon är ett exempel; vill du veta mer om hur en kollaps kan se ut är det bara att läsa om hur de har haft det senaste året. Stora delar av Afrika har det också svårt. Det finns också en oro för hur Australien och sydostasien kommer att påverkas av fortsatta restriktioner kopplade till Covid-19.

Som jag skrivit tidigare så ser jag det som att vi står inför en mycket svår kris när hela världsekonomin har enorma skulder samtidigt som tillväxten inte är mycket att hurra för. Dessutom tror jag att få undgått att klimatet på jorden nu börjar bete sig på ett sätt att det på många sätt allvarligt stör människors liv och vår ekonomi. Risken ökar år för år att klimatförändringarna ställer till det på ett sätt som ytterligare bidrar till den här nedgången. Exempelvis genom att torka i viktiga matproducerande länder leder till brist på mat i världen. I kombination med alla andra risker som kommer av att vi är ett så enormt komplext samhälle som samtidigt på alla sätt frestar på naturen som är källan till våra liv.

Jag tror att tweeten i inläggets början speglar hur många människor känner kring samhällsutvecklingen just nu. På en massa fronter verkar det helt enkelt gå åt fel håll, och det är svårt att förstå om det hänger ihop, om det är en trend eller något slumpartad. Men oroande känns det. Det är detta som jag vill få fram i den här bloggen. Att det finns en gemensam bakgrundfaktor till att det finns problem inom politiska området, inom ekonomin, ekologin, klimatet och många andra områden: Att vi har nått tillväxtens gränser. Läs gärna mer i andra tidigare inlägg om hur detta hänger ihop.

Forskaren Nathan Hagens beskriver i sin artikel Economics for the future – Beyond the superorganism att det finns ganska lite hopp om att samhället som helhet frivilligt ska kunna ställa om sig till en rimligt, långsiktigt sätt att leva på. Men det hopp som finns är att mindre grupper: föreningar, byar, grannar, familjer och så, kommer att fungera som ”fröbärare” till något nytt. Bondesamhället hade många vedermödor och nackdelar jämfört med hur vi lever. Men samtidigt var det också ett hållbarare sätt att leva. På modernt språkbruk skulle man kanske säga att det ekologiska fotavtrycket var mindre. När människor på olika sätt börjar jobba för att närma sig en lantbrukande livsstil, så som jag beskrev i början av inlägget så är detta, ur mitt perspektiv, tecken på att det planteras sådana ”frön”. Frön som så småningom kan bli något större och leda till att människosamhället går vidare in i något nytt skede.