Världen befinner sig i en pågående kollaps

2018 är ett väldigt intressant år att leva. Tar man på sig kollapsglasögonen ser man kollapsen överallt. Här är några punkter:

Miljön

Den vanligaste orsaken till att civilisationer har kollapsat har varit att de har varit så skickliga på att utnyttja det ekosystem de lever i, att ekosystemet så småningom kollapsar. Tänk på tvåflodslandet, Mayacivilisationen eller Påskön. Vi människor är lite för smarta för vårt eget bästa skulle någon säga.

Denna sommar hade hela världen haft rekordvärme. I Sverige hade vi kraftiga skogsbränder och svår torka, vilket ledde till kraftigt minskad jordbruksproduktion och nödslakter.

Östersjön har inte haft normala torskbestånd på årtionden och i hela världen kollapsar fiskbestånden, fiskfångsterna är på nedgång. Fisk har alltid varit en viktig proteinkälla för människan, det finns till och med teorier om att det var fisk och skaldjur som under evolutionen hjälpte människans hjärna att växa sig så stor jämfört med våra förfäder.

Och det finns hundratals och åter hundratals andra indikatorer på att vi nu rör oss in i en era när vår påverkan på ekosystemen är så stor att den hotar vår överlevnad.

Ekonomin

Jag är otroligt undrande över att man inte hör något i svenska media om detta men ett tydligt tecken på ekonomisk kollaps är pengatryckspolicyn (quantitative easing, QE) som de senaste tio åren har gällt över hela världen. Det är en värld där tillväxten och mycket annat är på väg åt ett dåligt håll och så försöker man på detta sätt krama ut de sista dropparna av vällevnad innan allt går åt skogen. Jag ska inte upprepa det jag skrivit tidigare om detta, bara kort påminna om att världen idag har en skuldsättningsnivå som är lika hög som den var före den stora finanskraschen 1929.

Och euron befinner sig på ett plan redan i en faktisk kollaps, för de kriterier som ställts upp för att euron ska fungera uppfylls inte. Just nu, så länge pengatryckspolicyn ”fungerar” så ser allt fint ut på ytan. Men jag har studerat ekonomi på högskola och jag vet att ekonomerna inte ställt upp dessa kriterier bara för att jävlas, utan det är högst verkliga risker man har velat styra undan ifrån. Euro-projektet med 19 länder som ska samarbeta och få en valuta att fungera gemensamt är ett högriskprojekt i sig, och jag skulle säga att det kräver som ett minimum att stabilitetskriterierna uppfylls, för att det ska hålla ihop.

Oljan

Som jag tidigare skrivit om är energin liksom den viktigaste faktorn i att bygga upp vårt välstånd. Det var när vi kunde börja använda fossil energi som vår civilisation tog fart, och ju mer fossil energi vi har kunnat ta ut, desto mer har ekonomin vuxit.

Nu befinner vi oss mitt på oljetoppen, vi har kunnat ta ut ökande mängder olja under en lång tid, och nu vänder det om, oljetillgången är för närvarande ganska oföränderlig, och kommer snart att börja falla. Man ser att vi är på toppen genom att priserna på olja fluktuerar så kraftigt. Ena året kostar oljan 45 $ per fat, andra 70 $ per fat. Det är typiskt så priserna på en vara beter sig när tillgången är begränsad. När vi har högkonjunktur och världen efterfrågar mycket olja så sticker priserna uppåt och när konjunkturen går nedåt och efterfrågan viker lite så går priserna kraftigt nedåt (såklart en förenklad beskrivning, men i stort sett fungerar det så).

Så fort världens oljeproduktion börjar vända nedåt kommer det att gå som chockvågor genom hela världsekonomin. Det kommer typ att påverka allt. För allt vi handlar med; mat, kläder, industrivaror, elektronik och så vidare, produceras och fraktas med hjälp av energi. Och cirka 33 % av världens energi kommer från olja, och när det gäller transporter är oljan helt dominerande som energikälla.

Politiken

Allt fler länder i världen är påverkade av den populistiska strömningen. Egentligen skulle det väl behövas en särskild analys av detta för det vi kallar populism är nog mer mångfacetterat än det ibland beskrivs. Här, när vi ser det ur ett kollapsperspektiv, så kan vi konstatera att inrikes- och internationella konflikter verkar öka. Jag tänker på Trumps krigshot mot Nordkorea och Iran. Och på Brexit och Kataloniens självständighetsförklaring.

Och i allt fler länder försvåras det politiska beslutsfattandet av att populismen kommit in som en tredje kraft i parlamenten, se på situationen i Sverige med decemberöverenskommelsen och så vidare.

Jag tror att en viktig anledning till att politiken tar den här inriktningen är att människor på något sätt ser eller förnimmer att världen inte är på väg åt ett bra håll och känner rädsla och då upplever man att ”något måste göras”, vilket är populisternas specialitet att fånga upp.

Sammanfattning

Att allt det här sammanfaller kan verka som ett egendomligt sammanträffande, men det är ganska logiskt. Många av de här aspekterna är sammankopplade. Det är när vi under en lång tid vuxit exponentiellt som vi nu når en punkt när tillväxten slår i taket på många olika sätt. Att både antalet invånare på planeten och vår tillväxt och energianvändning samtidigt vuxit exponentiellt leder till att den här slå-i-taket-effekten kommer plötsligt och starkt på en gång.

Det är också så att ovanstående punkter är intimt sammankopplade. När möjligheterna att ta ut mer olja minskar så går ekonomin in i ett svagare läge med lägre tillväxt, och då påverkas också politiken av att det finns mindre överflöd att fördela (förenklat uttryckt, såklart).

Jag har nu skrivit några månader här på bloggen och jag beklagar att jag varit så mörk och pessimistisk. Det är eftersom jag ser så lite om de här sakerna i mainstreammedia som jag känt att jag behövt få ur mig de här tankegångarna och erbjuda som läsning för den som är intresserad.

Det finns också mycket som är positivt och optimistiskt i allt detta. Jag tror verkligen inte att all vår konsumtion gör oss lyckligare. Det finns statistik som visar att mycket blir bättre när det gäller lycka och hälsa när ett land blir rikare, men ungefär på en tredjedel av vår svenska nivå, så avtar dessa effekter.  En stor del av vårt överflöd är ur detta hänseende ”onödigt” och vi skulle vara ungefär lika lyckliga om vi levde på en väsentligt lägre nivå av konsumtion.

Vi kan ha det bra även efter kollapsen, livet kan till med få nya kvaliteter som vi saknar nu, såsom att verkligen känna tacksamhet och uppskattning för det man har och får uppleva, vilket jag tycker vi ofta glömmer i vårt stressade sökande efter nya kickar.

[Jag antar att mycket i detta inlägg är en repetition av det jag redan skrivit. Ju mer jag läser om detta, desto mer ser jag att kollapsen är något som pågår, så jag tyckte det var intressant att vinkla det ur den synvinkeln idag]

Vad innebär peak oil?

Vill du förstå vad peak-oil-perspektivet innebär på ett enkelt sätt, skulle jag föreslå att vi fokuserar på en siffra, som gör det ganska tydligt. 11 % – så mycket olja upptäckte vi 2017, räknat i procent av det vi hämtade upp ur jorden och använder. 11 %. Man tar alltså siffran för nyupptäckta oljetillgångar och dividerar med konsumtionen. Det vill säga, man hade önskat att siffran skulle vara minst 100 %, då hade vi varit på den säkra sidan, då hade vi haft lika stora reserver i jorden i slutet av året som i början. Men den här siffran 11 % säger att vi använder ungefär 9 gånger så mycket olja som vi upptäcker.

På 1950-talet började forskare försöka räkna ut hur tillgången på olja skulle utveckla sig i framtiden, och den mest kända kanske är geologen M. King Hubbert, som förutsåg att världens olja skulle se ut ungefär som en klockform:

Hubbert peak oil plot.svg
By Hankwang at English Wikipedia, CC BY 2.5, Link

Den här kurvan säger alltså att någonstans i början av 2000-talet börjar tillgången på olja sjunka, vi kan helt enkelt inte få upp så mycket olja ur jorden som vi behöver.

I början av oljeutvinningens historia ägnade man sig åt de fyndigheter som var enklast att hitta och exploatera. I början sprutade det till och med upp olja ur många av de fyndigheter man hittade i USA. Siffran 11 % beror på att det helt enkelt inte finns några stora oljefält kvar att upptäcka. Man hittar en del nya oljetillgångar, men de är relativt små. Vi har de bästa metoder för att hitta olja, och ett stort antal geologer som arbetar med detta, och ändå så blir utfallet så dåligt.

Man brukar på engelska prata om ”low-hanging fruit”, det vill säga att man började med de oljefyndigheter som var enkla och billiga att exploatera, och sedan har vi fortsatt röra oss till allt mer svårtillgänglig olja. Ett dramatiskt exempel är oljeolyckan i mexikanska golfen 2010, då man höll på och borrade på 1500 meters djup under havsytan. Det säger sig själv att sådan oljeutvinning är både dyr och full av risker.

Kommer oljan att ta slut?

Nej, ingen tror att oljan kommer att ta slut. Detta är ett vanligt nonsens-argument mot peak oil, att man pekar på att det finns ju fortfarande olja och bensin i mängder. Peak-oil-perspektivet handlar om att när vi får upp mindre olja ur jorden, så kommer priserna att gradvis stiga, beroende på att olja är en så enormt viktig energikälla för ekonomin som är svår att ersätta på kort sikt.

De nya oljefyndigheterna

När man mer och mer förbrukar de oljekällor som är enkla och billiga att använda, så rör sig industrin mot att exploatera allt dyrare olja. Detta innebär

  • Att oljan är svårare att få tag på rent geografiskt, den ligger längre bort från de platser där den raffineras och konsumeras. Exempelvis i arktiska områden eller ute i havet.
  • De oljekällor som upptäcks idag är väsentligt mycket mindre än de som tidigare upptäcktes, vilket gör att investeringen att bygga infrastruktur, pumpar och så vidare, blir dyrare jämfört med avkastningen.
  • Den är svårare att få upp. Exempelvis som nyss nämndes att man nu tar upp olja som ligger en och en halv kilometer under havsytan i Mexikanska golfen. Det säger sig självt att denna oljeutvinning kräver enorma investeringar.
  • Man rör sig också i riktning mot olja som är alltmer svår att föräldla. Ett tydligt exempel på detta är den s.k. oljesanden. Där ligger oljan blandad i ett lager av sand, och man måste alltså använda metoder för att först tvätta ur oljan ur sanden, och sedan får man fram en olja som kallas bitumen, som dessutom inte tillhör till de mest värdefulla oljesorterna, för den måste processas vidare i flera steg för att kunna komma till nytta i ekonomin.

Dessa faktorer tillsammans gör att när vi rör oss från mer lättillgänglig olja, såsom de gigantiska fälten på Arabiska halvön, till alltmer svårtillgänglig olja, så kommer priset på oljan att gradvis stiga.

Alternativa energislag, då?

Det kommer mycket nyheter i media om alternativa eller förnyelsbara energikällor. Jag tycker man hör mycket mer om detta än om riskerna att mänskligheten får brist på energi.

Ett exempel är att det rapporteras att Tyskland, som ligger långt framme med att bygga ut vind- och solenergi, flera gånger har kunnat klara sig med enbart så kallad förnyelsebar energi i sitt elnät. Det är såklart väldigt goda nyheter, och detta ger hopp om att vi kommer att kunna ha en hel del bekvämligheter i våra liv framöver trots att oljan inte kommer att vara med oss för evigt.

Tyvärr finns det också problem med att lyfta fram alternativa energislag som lösningen på oljeproblematiken:

  • När man lyfter fram exempelvis den ”förnyelsbara elen” i Tyskland, tenderar man att glömma att elen, om än viktig, bara står för en del av mänsklighetens förbrukning av energi. En viktigt del i att vi kan leva i sådant materiellt överflöd i vårt del av världen är att vi har tillgång till produkter från hela världen. I vår tid skeppas produkter över planeten på ett aldrig tidigare skådat sätt. Och när det gäller transporter, både med båt, bil, flyg och långtradare, är oljan oslagbar. Den har ett högt energiinnehåll per volymenhet och den är enkel att ta med, bara att fylla i en tank och köra iväg. Dessutom används energi från olja i många industriprocesser.
  • Oljan har också fördelen att den kan lagras och sen förbrännas precis när man behöver den. El och sol finns det mer av vissa tider, vilket inte alltid sammanfaller med behovet av energi. Detta leder till ett stort behov av batterier, och skulle vi ge oss på att ersätta hela vår oljeförbrukning med el från sol och vind, skulle det behöva byggas helt orimligt stora batterier (podden Greening the Apocalypse diskuterar här Elon Musks projekt att bygga världens största lithiumbatteri i Australien).
  • Även om det görs fantastiska framsteg när det gäller utbyggnaden av vind- och solel så är de fortfarande jämförelsevis ganska små, om man jämför med de mängder olja som världen konsumerar, och det finns idag få tecken på att vårt behov av energi och olja skulle vara på väg att minska.
  • Dessutom kan man fundera över att det används en hel del olja och fossila bränslen för att få fram sol- och vindkraftverk. Samma sak med biodiesel.
  • I slutändan handlar detta mycket om hur sol- och vindenergin kommer att utveckla sig i termer av effektivitet. Man vill titta på hur mycket energi som behöver investeras i förhållande till det som kommer ut (detta benämns ofta energy return of energy invested ERoEI). I början av oljeutvinningens historia gav oljan helt fantastiska resultat här, man kunde få ut 100 gånger så mycket energi som investerades, och detta kan delvis förklara varför industrisamhället kunde växa fram med en sådan kraft under första halvan av 1900-talet. Det fanns helt enkelt gott om billig energi. Nu när vi måste använda mer svårtillgänglig olja, ligger siffrorna på att man kan få ut ungefär 15 gånger så mycket energi som man sätter in. Det är idag osäkert på hur effektiva de alternativa energislagen kommer att kunna bli, ett stort frågetecken helt enkelt. Helt klart är att vi idag inte känner till något energislag som kan komma i närheten av den tillgång till billig energi som oljan gav oss under 1900-talet.

Sammanfattning

Peak oil-perspektivet handlar inte om att oljan kommer att ta slut, utan om att det finns en begränsad mängd olja på vår planet, vilket gör att så småningom avtar möjligheterna att hela tiden öka vår konsumtion av olja. När tiden går och vi pumpar upp olja ur jorden, så börjar jordens oljekällor ge ifrån sig mindre och mindre olja, och den nya olja vi börjar exploatera är dyrare än den vi hittills använt. Minskande tillgång på olja kommer att leda till högre priser, det finns ännu inga tecken på minskande efterfrågan.

Eftersom hela vårt industrisamhälle bygger på tillgång till billig energi, så kommer förändringar i priset och tillgången på olja få avgörande konsekvenser för hur samhället kommer att kunna utvecklas framöver.

Vi behöver verkligen ta det här problemet på allvar, och jag skriver detta när valrörelsen 2018 håller på och dra igång på allvar, och jag hör överhuvudtaget ingen politiker som ens nämner de utmaningar vi står inför de närmsta åren.

Save

Save

Save

Save

Save

Save

Save

Save

Save

Save

Save

Nästa lågkonjunktur – the perfect storm?

En grundtanke i den här bloggen är att vi just nu lever i en tid när samhället, vår civilisation, befinner sig i stress av ett aldrig tidigare skådat slag. Vi har liksom förbrukat våra marginaler och därför lever vi farligt och riskerar att hamna i en negativ utveckling av något slag.

Flera av de peak-oil-författare och kollapsologer som jag läst och lyssnat på, beskriver de kommande åren som en ”perfect storm”. Enkelt uttryckt kan man se det som att ett flertal trender sammanfaller och riskerar att tillsammans att leda till ett väldigt negativt utfall:

Finansvärlden. Under de senaste årtiondena har mängden skulder i världen ökat kraftigt. Det är både privatpersoner, företag och länder som satt sig mer och mer i skuld. I Sverige ser vi detta i att en stor del av dem som köpt villor och bostadsrätter de senaste åren rimligen aldrig kommer att kunna betala tillbaks sina skulder under sin livstid. Med ökande skuldsättning följer såklart ökande risker, och när hela världen är skuldsatt, ökar riskerna exponentionellt. Sedan finanskrisen 2007-8 har centralbankerna spelat en stor roll i detta, genom att köpa olika typer av skuldpapper, bland annat så kallade ”junk bonds” (skräpobligationer). Världen kan hantera om Sverige och några andra länder drabbas av en fastighetskris, men nu står vi inför en risk för en global ”tillgångsbubbla”, det vill säga att priser på aktier, fastigheter och andra tillgångar är uppblåsta och kan falla samtidigt när marknaden och konjunkturen vänder. Vilket kan leda till att stora företag går omkull, såsom Lehman Brothers, eller att hela länder blir bestraffade av de finansiella marknaderna, såsom har skett när George Soros har spekulerat mot exempelvis Storbritannien och Sverige.

Energin. Jag kommer att skriva mer i detalj om detta senare, och här bara konstatera att det bara finns en begränsad mängd olja på vår planet, och sedan olja upptäcktes har vi använt en stor del av oljan, och särskilt de delar som är lätta och billiga att få upp ur jorden. Detta innebär att olja kommer att vara dyrare för all framtid. Det kommer enkelt uttryckt att vara dyrare att få fram oljan och därför kommer vi att få betala mer för den.

Planetens begränsningar. Vi befinner oss just nu i ett skede där vi på allvar börjar slå i taket för hur vi kan leva på den här planeten. När detta skrivs är det ca 410 ppm koldioxid i atmosfären. Helst skulle vi inte släppa ut något koldioxid alls som vi inte på något sätt fångar upp, den nuvarande nivån är extremt riskfylld, vi vet inte när golfströmmen påverkas, eller tundran i sibirien. Många viktiga fiskpopulationer är utfiskade. Och så vidare.

Politisk instabilitet. När tillväxten och optimismen i ekonomin minskar och förbyts i pessimism, så har vi människor en tendens att vilja hitta en syndabock. Det är invandrarnas fel, eller romernas eller judarnas. Eller EU:s, eller Mexikanarnas. Vi ser just nu att populistiska partier och strömningar ökar i hela västvärlden. Jag säger inte att alla dessa ”har fel”, tvärtom tror jag att de har många poänger. Men populismens framväxt gör för det första att vi vänder uppmärksamheten åt fel håll, vi diskuterar inte grundproblemen som mänskligheten står inför, och för det andra ökar den konfliktnivån inom och mellan länder, och demokratierna blir svagare. Igår till exempel fick vi veta på nyheterna att två månader efter det italienska valet när populistpartier fick en majoritet av rösterna, så veto:ar den italienska presidenten förslaget på finansminister, vilket gör att de står inför en svårlöslig parlamentarisk situation, vilket i sin tur riskerar att leda till nyval och politiskt kaos. En stor risk för oss här i Europa är att populistiska politiker kommer att ställa till med oreda inom EU i en tid när vi verkligen behöver samarbeta i vår del av världen.

Krigshot. Rent konkret står vi inför krigshot av de allvarligare slaget i och med president Trumps utspel mot Iran och Nordkorea. En konflikt med Nordkorea kommer förutom det humanitära lidandet att kunna föra med sig användande av kärnvapen, med förödande konsekvenser för planeten. Och blir det ett krig med Iran, vilket verkar mer och mer sannolikt, så påverkas den del av världen där en stor del av vår billiga olja kommer från.

Jag skriver det här våren 2018 när allt ser ut väldigt ”som vanligt” här i Sverige. Människor åker bil, går till sina jobb och äter på restaurang, och det finns inget som tyder på att det är någon slags kris på gång. Det tydligaste trenbrottet som man märker är att bostadsrättspriserna har sjunkit det senaste året. Jag säger inte att allt vårt välstånd kommer att förbytas i misär och olycka. Vad jag vill varna för att nästa lågkonjunktur, och det kommer garanterat att komma en, kommer att kunna bli svår. Och om vi har en finanskris, en lågkonjunktur plus höga oljepriser samtidigt, så kommer det bli väldigt svårt få till ett uppsving för konjunkturen. Vi i Sverige och västeuropa riskerar att hamna i ett liknande läge som varit de senaste åren i länder som Argentina, Grekland och Spanien, med konstant hög arbetslöshet och en ekonomi som aldrig kommer igång.

De ovannämnda riskerna kan kombineras på en mängd olika sätt. Till exempel: Oljepriserna stiger och då stiger även priserna på konstgödsel. Vilket gör det svårare att få fram mat till alla på planeten. Om detta sammanfaller med någon typ av extremt väder, såsom El Nino eller förändringar i golfströmmen eller andra havsströmmar, kan resultatet i värsta fall bli helt katastrofalt, så att stora mängder människor svälter ihjäl eller drivs på flykt.