Därför kommer sol, vind och uran aldrig kunna ersätta oljan

Energimyndigheten hävdar nu att ”Det är fullt möjligt att få ett fungerande 100 procent förnybart elsystem till 2040-talet” (från rapporten 100 procent förnybar el – Scenarier, vägval och utmaningar ).

Samtidigt publicerade energiexperten Gail Tverberg nyligen artikeln The true feasibility of moving away from fossil fuels.  där hon väver in frågan om alternativa energikällor i ett större perspektiv av att vi redan befinner oss i en kollapsutveckling, och vad innebär detta för möjligheterna till ett fossilfritt industrisamhälle?

En förenklad sammanfattning av hennes argument är att vårt samhälle redan går på knäna på grund av att tillgången på olja är begränsad. Detta har gjort att vi har lånat för mycket och för närvarande hålls ekonomin bara uppe av centralbankernas nollräntepolitik och när denna inte går att uppräthålla längre så kommer kollapsen bli tydlig för alla. Situationen i de rika industriländerna kommer alltmer likna den i kollapsande länder såsom Venezuela för vart år som går, en verklig materiell nedgång kommer att börja. I det läget blir det snarare fossilenergin som lämnar oss än vi som lämnar den. Detta på grund av att en stor del av oljeutvinningen idag är subventionerad av billiga lån.

Peak oil

Man brukar rita tillgången på olja som en klockformad kurva. I början är tillgången låg, sedan stiger den, och sedan faller den tillbaks igen.

Det brukar se ut som i det här diagrammet ovan. Och kurvan ritas oftast symmetrisk, tillgången på olja ökar lika snabbt som den avtar. Så om vi just nu på 10-talet befinner oss mitt uppe på toppen, så skulle man kunna tänka att vi har ungefär hundra år kvar, för vi har använt olja i stor skala i drygt hundra år.

Det finns tyvärr några problem med det här resonemanget. Antalet människor på planeten har flerdubblats sedan början av 1900-talet. Vilket gör också oljeanvändningen har gått upp. Och stora delar av mänskligheten har också vant sig vid en hög levnadsstandard, vilket även det gör att vi kommer att ta slut på oljetillgångarna i ett högre tempo än i början av kurvan.

Dessutom tillkommer ytterligare ett problem, som antyds i illustrationen ovan. I början av oljans historia formligen sprutade det olja ur marken, oljan var otroligt billig. I dag tar vi upp olja från långt under havsbottnen och på andra krångligare sätt, vilket gör att oljan helt enkelt snabbt blir dyrare när vi rör oss åt höger i diagrammet. Den billigaste oljan utvanns i början, sedan fick vi övergå till dyrare och dyrare utvinning. (läs gärna mer om begreppet EROI, som är det vetenskapliga sättet att studera energiinnehållet i olika energikällor). Och när oljan blir dyrare, så kommer vår civilisation att behöva lägga en allt större del av vårt kapital på att överhuvudtaget få fram den olja vi behöver.

Konsekvensen av de här omständigheterna är att vi vår oljeanvändning kommer att behöva minska mycket snabbare än den symmetriska klockkurvan ovan antyder. Två experter inom området; Tverberg och Nicole Foss, nämner siffror såsom att vi har 10 eller 20 år kvar av olja. Ingen kan såklart veta exakt i dessa frågor, men detta antyder hur allvarlig frågan är, vi behöver ersätta oljan snart om vår civilisation ska kunna överleva.

Tverberg har kommit fram till följande scenario

Världsekonomin under de kommande åren

Om man fick drömma skulle det idag finna stora mängder sparat kapital och resurser som bara gick att sätta i arbete på att bygga alternativa energikällor, sol- och vindkraftverk. Tyvärr så verkar det tvärtom vara så att de kommande åren blir ekonomiskt tuffare än på länge, av flera orsaker:

  • Sedan 1980-talet har skuldsättningen i världsekonomin konstant stigit. Vi befinner oss idag på en nivå där världens skulder motsvarar samma nivå som den stora kraschen 1929, som föregick andra världskriget. Som jag tidigare skrivit så finns nu mycket som tyder på att vi står inför en liknade krasch, där hela världsekonom kommer att drabbas av baksmällan efter årtionden av överdriven skuldexpansion. Vi kan förvänta oss låg tillväxt, troligen krympande ekonomier, hög arbetslöshet och stora problem inom industri, finansvärlden och statlig sektor.
  • Mycket tyder också på att vi under de närmsta åren för första gången kommer att se att klimatproblemen och ekosystemkollapser börjar påverka BNP negativt. Tänk på torkan i Sverige 2018 som gjorde att vår jordbruksproduktion blev ungefär hälften av det normala.
  • Skulle vi mot förmodan lyckas upprätthålla en oförändrad nivå i ekonomin, så kommer vi så småningom, inom några år, drabbas av oljetoppen; priserna på olja kommer att stiga på grund av minskande tillgång.

Under flera årtionden har vi haft ovanligt bra tillgång till kapital i världsekonomin genom att skuldsättningen ständigt ökat. De senaste tio åren har varit extrema i detta avseende i och med att stora delar av världen haft nollränta, i praktiken nästan gratis pengar (för dem som haft tillgång till att kunna låna).

Detta kommer inte att hålla i sig för alltid, utan en dag kommer en rejäl lågkonjunktur och det banksektorn får problem, och då övergår den goda tillgången på kapital i sin motsats, brist på kapital.

När ekonomin går dåligt och är i kris, så behöver en procentuellt större andel av våra resurser användas till det allra nödvändigaste, såsom mat, uppvärmning, skola och sjukvård. Det blir svårare att skaka fram pengar och resurser till långsiktiga investeringar.

Jag kan verkligen inte se hur vi under denna period ska mäkta med att genomföra en enormt snabb och stor omställning av hela vårt energisystem, på det sätt som kommer att behövas för att ersätta den oljan som vi inte längre har när t.ex. Saudiarabiens oljekällor sinar.

Ett konkret exempel skulle kunna vara såhär: Ny Teknik påstår alltså att det finns vindkraftel som är lika billig som el från gaskraftverk. Men ett företag som bygger ett vindkraftverk betalar idag säg två procent i ränta till banken. Om vi tänker oss att samma företag om fem år betalar tio procent ränta till banken, då kommer detta avsevärt att fördyra den el som produceras. Företaget måste ta ut den femfaldiga ökningen i räntekostnader från slutkunderna, annars går företaget i konkurs.

Den högre räntorna kommer alltså både att göra att det finns mindre uttrymme att bygga ny kapacitet för ”förnybar el” och det kommer också att göra den el vi får fram dyrare. Och de höga energipriserna kommer att utgöra en broms på ekonomin.

Observera att det här resonemanget gäller lika mycket för investeringar i kärnkraft som investeringar i vind- och solenergi. Alla dessa energiformer kräver stora investeringar i början, innan man kan få ut någon energi.

Vad kan rädda industricivilisationen?

Nicole Foss lägger fram en variant på ovanstående argument som går ungefär såhär:

När oljan blev dyrare på 70-talet och vi på 80-talet avreglerade finansmarknaderna vilket ledde till en explosion i kreditgivningen, då kan man se det som att vi var vana från 50- och 60-talen vid en hög EROI på oljan (cirka 20-30). När vi på 80-talet började låna i stor skala, så intecknade vi framtiden på att en gång hitta en annan energikälla som kunde dra igång vårt samhälle på samma sätt som oljan. Jag har skrivit om detta förut: Energin är en så fundamental input i vår ekonomi, att hela ekonomin avgörs av energisituationen. Att alla befintliga lån i världen idag skulle betalas tillbaka och vi samtidigt skulle ha en oförändrad levnadsstandard skulle kräva att vi hittar något slags superenergi, som kan föra våra ekonomier tillbaks till samma tillväxtnivåer som rådde på 50- och 60-talen.

Det vore såklart trevligt om vi kunde lösa det så, genom innovation, men tyvärr så sitter tiotusentals forskare redan och arbetar med att ta fram nya energikällor och vad jag kan se är något sådant genombrott inte i sikte, men man ska aldrig säga aldrig.

– Ytterligare ett tips om detta ämne är artikeln These ’missing charts’ may change the way you think about fossil fuel addiction.

Save

Save

Save