När kommer kollapsen?

Jag tittar på en serie filmer av Clement Montfort där han intervjuar några av de främsta kollapsologerna i Frankrike. I den första filmen får Pablo Cervigne, en doktor i biologi, frågan om vad hans intuition säger om kollapsen. ”Idag tror jag innan 2020, men åtminstone innan 2030”.

Serien innehåller också en intervju med den tidigare franska miljöministerna Yves Clochet, som idag driver Institut Momentum som är något av en think-tank för klimat-, miljö- och kollapsfrågor. Denne säger ”någon gång innan 2030, plus/minus fem år”. Och han preciserar också vad han menar med en kollaps: När samhällets grundläggande tjänster, såsom rinnande vatten, sophämtning, elektricitet, mat i affärerna inte fungerar under en tid längre än ett år.

Den sista filmen är filmskaparen själv, Montfort, som talar till president Macron. Där nämner han att flera experter har pratat om ungefär år 2022.

Som jag uppfattar det så när man lägger samman de faktorer som jag skrivit om här i bloggen; miljöaspekten, den finansiella aspekten, energiaspekten, politiken, maten och ser att inom alla dessa områden pekar trenden på stora, oövervinnliga problem, så blir det till slut omöjligt att undvika slutsaten att en kollaps ligger ganska nära i tiden.

Kanske är det farligt att börja tala i termer av siffror såhär, för det viktiga är inte NÄR kollapsen sker, utan att samtala kring ATT så mycket pekar i den riktningen och naturligtvis om vad vi kan GÖRA för att ha ett bra liv i framtiden också, utan olja (som sagt, ledsen att jag hittills har skrivit så lite om detta). Samtidigt som det kan leda in läsaren på fel fokus, så finns det också en poäng i att vi skapar våra egna bilder, vår egen historia, kring samhällsutvecklingen, det som varit och det som kan komma. Dessa bilder och detta historieberättande är det som hjälper oss att navigera och agera.