Peak mat

I det här första inlägget (efter sammanfattningen i det förra) vill jag börja med det som kanske är allra allra mest oroande i bilden om man tittar på människan i världen i ett större perspektiv och tar med energitillgången i beräkningen: Att vi är på väg mot en situation där vi inte kommer att kunna få tillräckligt med mat för att överleva.

Innan vi hade tillgång till fossila bränslen, det vill säga fram till 1800-talet, begränsades mänsklighetens tillväxt av möjligheterna att odla på den odlingsbara jord som vi hade, och väder, missväxter och liknande såg till att befolkningsmängden var relativt konstant under en lång tid. Sedan när vårt moderna industrisamhälle växte fram, så började vi bruka jorden industriellt och snabbt kunde vi få fram mycket större mängder mat ur samma areal jord, och med mindre antal människotimmar. Vi tillverkade konstgödsel och bekämpningsmedel som ökade avkastningen. Vi började bruka med maskiner; traktorer, skördetröskor och så vidare. Och vi slog ihop mindre åkerlappar för att göra detta maskinella bruk ännu effektivare.

En siffra som ofta nämns i detta sammanhang är att för att få fram en kalori mat till slutkonsumenten, så används idag tio kalorier i produktionen och distributionen. (Denna siffra är från USA, men jag tror inte att den är lägre i Sverige, vi använder lika mycket jordbrukskemikalier och fraktar vår mat minst lika långa sträckor som amerikanerna).

Vi tar alltså energi i form av fossila bränslen (kol och olja) och använder energin till att tillverka gödningsmedel och bekämpningsmedel, och till att bruka jorden med maskiner. Och vi fraktar mat långa sträckor för att dra nytta av olika regioners fördelar att odla mat.

Problemet är att vi inte har hur mycket fossila bränslen som helst. Det är en tillgång som kommer att ta slut och innan den tar slut så kommer det att bli mer och mer brist på den. Vi står alltså inför ett läge där vi kommer att få allt svårare att få fram den mat vi behöver för att föda de 7,6 miljarder människorna på planeten.

Tyvärr är dessutom Sverige i ett utsatt läge. Vi har ingen egen, inhemsk produktion av olja, som vi skulle kunna utnyttja i ett krisläge (tänk storkrig i Mellanöstern) och vi importerar över 50 procent av vår mat från omvärlden. Importen är naturligtvis beroende av att ha nuvarande tillgång på fossila bränslen. Och den här siffran på cirka 50 procent av maten som kommer från Sverige, det är inte ens säkert att vi kan få fram så mycket mat i ett krisläge, eftersom produktionen idag är helt inställd på att ha dagens tillgång på olja, konstgödsel och andra insatsvaror från industrisamhället.

2 reaktioner till “Peak mat”

  1. 1. 50% av maten som import till Sverige är i kronor räknat. I kalorier räknat ser det inte alls lika illa ut.
    2. Sverige importerar i princip ingen olja från Mellanöstern, utan mest från Ryssland och Norge. Dessutom återexporterar vi oljeprodukter från våra raffinaderier, så vår bruttoimport ser mycket större ut än nettoimporten. Därmed inte sagt att det inte kan bli problem med oljetillförseln även för oss.

    1. Tack för förtydligandena – siffran på 50 % är överdriven, det har jag förstått efter att jag skrev detta. Grundproblemen kvarstår dock tyvärr.
      Daniel

Lämna ett svar till Flute Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *