Hur det här med samhällskollapsen hänger ihop

I det här inlägget tänkte jag lite kortfattat försöka sammanfatta grundtankarna i den här bloggen. Senare kommer jag att komplettera med artiklar som förklarar mer i detalj de olika delarna i resonemanget, så den här artikeln är avsiktligt på en översiktlig nivå.

Vår oro

Jag tror allt fler människor i världen idag känner något slags oro för tillståndet i världen. Hela tiden får vi ny information om hur arter utrotas, hur haven fiskas ut och allt möjligt elände som händer med planeten. Och samtidigt pågår våra vardagsliv ungefär som vanligt, vi går till våra arbeten och för lönen köper vi saker och sparar och betalar av våra lån om vi har några.

Det är liksom någonting som inte stämmer i den här bilden. Vi bedriver en rovdrift på vår natur som aldrig förr, och det verkar inte som att allt det vi tar ut av naturen gör oss lyckligare. Användningen av psykofarmaka ökar hela tiden, fastän vi har mer resurser än någonsin att kunna må bra av. Och det finns inga starka, tydliga visioner för vägen framåt, varken för hur vi ska leva mer i harmoni med planeten, eller för hur vi ska bli lyckligare.

Istället så ser vi stora krig utkämpas som inte verkar ha någon lösning, och i politiken ökar de populistiska tendenserna i de flesta västländer.

Man kan sammanfatta detta som:

Hur kan det se så mörkt ut när vi har det så bra?

Här kommer mitt försök till förklaring; jag säger inte att jag har hela svaret, men för mig är nedanstående några pusselbitar som jag tror man behöver titta på för att förstå tillståndet i världen i dag:

Komplexitetskrisen

Den amerikanske antropologen Joseph Tainter har studerat civilisationer som kollapsat. Det är ju några stycken vid det här laget. Maya-civilisationen. Aztekerna. Påskön. Faraonernas Egypten. Romarriket. Och så vidare. Tainter kom fram till att det som verkar driva på att civilisationer kollapsar är vad han kallar den avtagande marginalnyttan av komplexitet. I början när en civilisation tar form så ökar komplexiteten i samhället och leder till förbättringar för människorna. Man stiftar lagar och ordnar med domstolar, man inför en enhetlig valuta som alla kan lita på. En stark armé byggs upp som försvarar mot fiender. För att bekosta armén behövs det drivas in skatter, vilket varit en viktig komponent i att bygga upp en civilisation. Centralmakten skapar ett system för att skicka ut fogdar och representanter som håller i ordning och ser till så att överskott i ekonomin kommer in i gör nytta för det gemensamma.

Men när dessa grundläggande funktioner byggts upp, så blir det svårare och svårare att göra nya förbättringar. Avtagande marginalnytta av komplexitet betyder att när vi investerar en miljon i att göra något slags förbättring, så ju mer samhället går framåt, desto svårare blir det att få ut så mycket nytta av den där miljonen. Tänk på de stora upptäckter och förbättringar som gjordes på 1800-talet och i början av 1900-talet. Telefonen. Allmän rösträtt. Ångmaskinen. Helt revolutionerande saker som kostade relativt lite. Idag är tusentals människor involverade i varje ny release av iPhone, och även om iPhonen är minituöst väldesignad, så tillför den inte särskild mycket ny funktionalitet, jämfört med den förra modellen. Jag tror ni förstår principen.

Peak oil

När jag gick i skolan så fick jag bilden av att det välstånd som vi lever i idag, byggdes upp under några århundraden då vi kastade av oss religionens ok och började tänka förnuftigt och vetenskapligt. Historien om Galileo som blev dömd av en domstol för att han sa att jorden snurrade kring solen är en sådan historia som nog alla barn hört. Denna story om det mänskliga förnuftets seger stämmer säkert till viss del, men det som utelämnas i den här historieskrivningen är att de stora förändringarna i samhället kom när vi lärde oss att använda fossila bränslen; kol och sedan olja. Kol och olja möjliggjorde en explosion av transporter, kommunikation, masstillverkning av industriprodukter, förbättringar i vardagsliv såsom kläder, diet, utbildning, uppvärmningen i hemmen och mycket mera. (jag kommer alltså att skriva mer i detalj om dessa saker senare, det här är bara en kort sammanfattning).

Ett exempel är att när ett land börjar lägga om jordbruket från att baseras på människokraft, oxe och plog, till att använda traktorer, konstgödsel och bekämpningsmedel, så frigörs massa människor från landsbygden, som dels kan jobba i fabriker och dels kan utbilda sig och kanske jobba som IT-konsulter, lärare eller något annat i det alltmer komplexa samhällsbygget.

Man kan se ett tydligt samband mellan tillväxten i samhället och användningen av fossila bränslen, även rent statistiskt. De historiska kurvorna för tillväxtutvecklingen följer helt enkelt oljekonsumtionskurvorna med en hög korrelation. Problemet med allt detta är att det finns begränsade mängder av kol och olja. När man pumpat upp en viss mängd olja ur en oljekälla så börjar flödet avta, och det går inte att få upp lika mycket som förut, och till slut sinar källan. Norge och Storbritannien har redan råkat ut för detta, de har så många oljekällor där flödet avtagit att hela landet nu producerar avtagande mängder med olja; man brukar säga att de peakat. Lite skrämmande kanske, men också två av de länder som har det eländigast i världen har också gått förbi sin olje-peak: Syrien och Venezuela.

Naturens gränser

Oljan är i själva verket bara en av alla de gränser som mänskligheten håller på att slå i, men eftersom oljan är så absolut central i det ekonomiska systemet är det där som läget är mest akut. Det finns gränser även för andra råvaror vi tar ut, såsom järn, koppar, uran och andra metaller. Och dessutom finns det gränser för hur mycket fisk vi kan ta ut ur haven, och där är situationen på väg att bli riktigt allvarlig. Och vi hittar på effektiva bekämpningsmedel för att få bort insekter från våra grödor, med konsekvensen att insektspopulationerna sjunker dramatiskt, vilket kan få en effekten att ekosystemet, där vi är en del, kan råka i problem. Och så vidare och så vidare. På många områden är vi på väg att slå i taket. Ett sätt att beskriva detta är i s.k. planetary boundaries som Johan Rockström och Stockholm Resilience Centre lanserat.

Varför är civilisationen i fara?

De senaste två hundra åren har vi alltså kunnat bygga upp ett ständigt ökande välstånd med hjälp av ökande komplexitet och ökad energianvändning i form av olja och fossila bränslen. Mer energi har hjälpt oss att bygga upp mer komplexa samhällen, vilket i sin tur har hjälpt oss att utvinna än mer energi ur jordskorpan. Tänk till exempel på hur komplicerat företag det är att bygga en oljerigg, som används i bland annat Nordsjön för att få fram olja från under havsbottnen.

Om vi nu alltså i vår tid får ut allt mindre nytta av alla uppfinningar och förbättringar, all komplexitet som vi skapar, och samtidigt vi får mindre olja att tillgå, så säger det sig själv att samhället inte kan gå framåt i samma hastighet som tidigare. Och det är också vad man kan se. En sådan siffra är produktivitetstillväxten. När människan gjort nya uppfinningar och förbättringar har det lett till att vi kunnat använda våra resurser bättre och skapa mer med samma insats av arbete och energi. Detta kallas produktivitetstillväxt. Statistik visar att de senaste åren har produktivitetstillväxten stagnerat i västerlandet. Detta har i sin tur gjort att tillväxten stagnerat. Som helhet har västerlandet inte haft särskilt mycket tillväxt överhuvudtaget de senaste tio åren. Bara förra veckan kom statistik som sa att Storbritannien just nu ligger på nolltillväxt.

Om man ska försöka illustrera detta, så är komplexitetstillväxt och energiutvinning som motorn i vårt samhällsmaskineri, och nu är motorn på väg att förlora sin kraft, den kanske rentav redan är pensionsmässig.

Och när samhällsutvecklingen gradvis bromsas in, så gör det att den optimism som präglade västerlandet under efterkrigstiden, nu byts ut mot pessimism och svartsyn. Och detta banar vägen för populism, såsom när Donald Trump kommer och lovar att göra Amerika ”great again”.

Observera alltså att jag ska försöka gå igenom delarna i detta resonemang lite mer i detalj senare i särskilda artiklar.

Konsekvenser av samhällskollapsen

Detta får som jag ser det flera viktiga konsekvenser: Att samhället är på väg in i ett skede där vi inte längre växer till ekonomiskt, utan något annat som vi knappt har ord för kommer att ske. Ekonomerna pratar hela tiden om tillväxt, men jag har aldrig hört någon ekonom prata om ”krympning”; så väsensskilt är detta från hur vi är vana att tänka. Exakt hur det här kommer att se ut är svårt att säga, Joseph Tainter som nämndes i början berättar om civilisationer som fallit samman under en kort tid av några år, medan romarrikets nedgång pågick under flera århundraden. Det kan alltså ta sig väldigt olika uttryck.

Den stora frågan är om den nedgång som oundvikligen kommer att följa med den minskade tillgången på olja och energi, om denna kommer att leda till en smärtsam, förstörande kollaps, eller om vi kommer att kunna göra en mjukare inbromsning som inte påverkar människors livskvalitet negativt. Meningen med att jag skriver den här bloggen är att dra ett strå till stacken för att det inte ska behöva bli någon smärtsam, svår kollaps, utan snarare en positiv nyorientering.

För det är detta som är möjligheten i det här, att samhällskrisen (om vi kallar det så) kommer att tvinga oss att omvärdera vad som är viktigt i livet. Aldrig förut har människor varit så inriktade på att köpa, ha och konsumera saker och tjänster. På Internet, i tidningar och på tågstationer och överallt vi går är det fullt med förslag på hur vi ska spendera våra pengar, för att göra oss tryggare, gladare, lyckligare eller vad det nu är. Nu är den här tiden med ständigt ökande konsumtion på väg att ta slut, och jag är övertygad om att det finns möjligheter att med ändrade värderingar uppnå en bättre livskvalitet, samtidigt som livsomständigheterna starkt förändras.

Boktips: David Jonstad har skrivit en bok som mer ingående beskriver den här utvecklingen: Kollaps (Adlibris, Bokus)