Ekonomin och världen på avgrundens rand

There is a strong sense of denial among the vast majority of analysts and economists—not to mention the general population—that we could be heading into something catastrophic—but we are. There is simply no denying it anymore.
Tuomas Malinen: Towards the crisis

Det pratas mer och mer om en kommande finanskris eller -krasch. Exempelvis såg jag idag det här klippet, ”The developed world is on the brink of financial, economic, social and political crisis”:

Jag tycker det kan vara viktigt att se helheten och vad en eventuell kris/krasch egentligen beror på och därför tänkte jag här försöka kort sammanfatta resonemanget jag försökt föra tidigare här på bloggen:

  • Grundorsaken till att det finns problem i det finansiella systemet är att tillväxten i industriländerna sjunker årtionde för årtionde. Och en bra förklaring till detta är att det är grundläggande faktorer i vårt samhälle som gör att vi når en ”peak”, en topp och efter toppen går det utför. Jag har tidigare skrivit om två sådana faktorer: Komplexitetskrisen och energipredikamentet (predikament är ett lån från engelskan, betyder en omständighet som vi inte kan fly eller komma undan ifrån på något sätt).
  • Från åttiotalet har finansiell avreglering och ökad skuldsättning använts för att kompensera för den fallande tillväxten. Detta har lett till återkommande globala finanskriser. -92, -00, -07 brukar de benämnas. Vi borrar oss gradvis ner i ett hål som vi inte kommer upp ur. En alltmer krympande tillväxt ska användas till att betala räntor och amorteringar på en allt större börda av lån.
  • Nu är vi i ett läge när världens samlade lån (skuldsättning/BNP) ligger på samma nivå som vid den stora kraschen 1929.
  • Det är omöjligt att säga exakt när eller var kraschen kommer att börja. Men att den kommer är säkert. Rent matematiskt kan ekonomin inte fortsätta för alltid med minskande tillväxt och ökande skuldsättning. Just nu går vi in i en global lågkonjunktur och då ökar risken förstås avsevärt.
  • De senaste elva åren har vi kortsiktigt dopat ekonomin genom nollränta. Vilket har ökat på tillgångsbubblor såsom exempelvis de uppblåsta svenska fastighetspriserna, vilket i sin tur har mångdubblat riskerna i finanssektorn. Samtidigt som möjligheterna att sänka räntan i ett nedåtgående konjunkturläge är minimala. (för mer analyser kring detta, sök på nätet efter ”quantitative easing”, Nomi Prins är exempelvis en kunnig expert på detta)
  • Alla sansade bedömare jag hör om är överrens om att nollräntan är en kortsiktig politik som på längre sikt bara leder till problem. Men ändå fortsätter den och fortsätter. Detta är för mig det yttersta beviset för att något fundamentalt är fel i världsekonomin; kunde man stoppa nollräntan och återvända till sundare penningpolitik, så hade centralbankerna och världens makthavare satt sig ner och löst situationen, men ingenting tyder på att detta är på väg att hända.
  • Jag kan egentligen bara se två scenarion när krisen slår som hårdast:
  • Antingen så får vi en långvarig ekonomisk depression av det slag som var på 1930-talet. Massarbetslöshet, hungerdemonstrationer på gatorna, årtionden av ekonomisk nedgång och så vidare.
  • Eller så kollapsar hela systemet. Vad som talar för detta är att minsta del av vår ekonomi är så beroende av alla andra delar, så om en del fallerar finns stora risker att det leder till följdeffekter för andra delar, även på stort avstånd från där det började. Man brukar prata om dominoeffekter.
  • Jag brukar exemplifiera med att problem med produktionen i ett fjärran östernland, exempelvis en jordbävning i Korea, kan medföra att operationer ställs in på ett vanligt svenskt sjukhus, för all verksamhet i vårt samhälle är så beroende av snabba leveranser av material, produkter och reservdelar från hela världen.
  • Forskning om komplexa system bekräftar också att ju mer komplext ett system är, desto lättare att det kollapsar helt om en liten del får problem.
  • Hur kommer det hela att börja? Helt omöjligt att säga. Överallt i världsekonomin är det ansträngt och höga risker efter 50 år av ständigt ökande skuldsättning och 10 år av nollränta. Det kan vara ett land i ”utkanten”, t.ex. i Latinamerika eller Hong Kong där ekonomin krisar och allmänheten börjar ta ut alla sina pengar från banken, en s.k. bankrun, och sen sprider detta sig från land till land. Det kan vara att någon populistpolitiker i Europa kommer på att hoppa på ECB för att de spekulerat med medborgarnas pengar och köpt diverse riskfyllda obligationer. I nästa steg kan det hända att en grupp medborgare börjar göra sig av med Euro och i stället ordna med en lokal guldbaserad valuta. Det kan börja med en fastighetskrasch, i Sverige eller något annat land med högt värderade fastigheter.  Alla dessa scenarier sätter hela finansiella systemet på prov, och vi är idag i ett läge där systemets stresstålighet är nästan obefintlig. Någonstans på vägen när krisen sprider sig börjar allmänheten tappa förtroendet för pengarna och banksystemet, och då kan kollapsen vara ett faktum väldigt snabbt. Att nollräntan kunnat pågå i 11 år nu är bara för att industrisamhället utvecklats så otroligt effektivt under ett drygt århundrade vilket gör att alla har ett grundmurat förtroende för att samhället och politikerna fixar alla kriser. När det förtroendet börjar svaja blir det väldigt svårt att göra något för att stoppa att krisen eskalerar snabbt.
  • Och by the way: I dagarna har USA dödat den iranske generalen Qasem Soleimani. Om det blir en fortsatt upptrappning och om detta utlöser en finanskrasch, så kommer det säkert heta att det var kriget som orsakade kraschen, och detta är en av anledningarna till att jag skriver det här inlägget. Det är en utveckling under minst 50 år som har lett till det extremt svåra läget vi har idag, inte någon kortsiktig ”trigger”.

Det här inlägget är skrivet lite i hast, som ett sätt att sammanfatta hur man kan se finansläget ur ett kollapsperspektiv, det är i första hand en inbjudan och en uppmaning till läsaren att fortsätta sätta sig in i den här problematiken. Läs t.ex. gärna mina första inlägg här på bloggen, t.ex. Hur det här med samhällskollapsen hänger ihop.

I nästa inlägg skriver jag mer av dagsboksanteckningar från kraschen.

Måste vi ha tillväxt?

I kölvattnet efter Greta Thunbergs framfart ser jag att det kommit igång en debatt om tillväxten. Det var på tiden!

Jag ser att ekonomen Henrik Jönsson publicerat en väldigt snygg och välargumenterad sammanfattning av argumenten för tillväxten (Tillväxt för klimataktivister) och tänkte kommentera lite på den.

  • För det första så säger han ungefär samma sak som det ofta sades när jag gick på Handelshögskolan: Att den kapitalistiska marknadsekonomin helt enkelt måste växa för att överleva. Han beskriver med några målande ord att får vi inte till tillväxten så väntar en ohygglig framtid med svält och massdöd. Det finns alltså ingen plan B för vår ekonomi; det är tillväxt eller undergång. Ur ett kollapsperspektiv bekräftar detta att när vi kört vår relation till moder jord i botten så kommer det att vara i princip omöjligt att bromsa ekonomin på ett mjukt sätt, vi kommer att landa på ett hårt sätt som kommer att göra ont.
  • Annars är det som framstår som mest uppenbart för mig att han inte alls har någon koll på energiaspekten. Han pratar en del om att det det var när vi började använda fossila bränslen som samhället tog sjumilakliv framåt, men verkar inte inse att detta kommer att innebära att när de fossila bränslena börjar ta slut så får ekonomin problem (se vidare i min post om alternativa energikällor)
  • Han pratar också vitt och brett om mänsklig innovation och hur detta kan driva tillväxt – hur vi kan göra mer saker med mindre insatsvaror. Tyvärr säger erfarenheten och forskningen att detta inte stämmer. Trots att hundratusentals forskare jobbar med detta på olika sätt, så händer det inte när man tittar på statistiken. Mer produktion innebär hela tiden större insats i energi. Detta konstaterade för övrigt också miljöforskaren Johan Rockström härom veckan i artikeln med den talande titeln Grön tillväxt är önsketänkande.
  • Vi ser också en nedåtgående trend i produktivitetstillväxten årtionde för årtionde, vilket är i enlighet med Joseph Tainters tankar om minskande marginalnytta av uppfinningar. Det som jag tidigare nämnt här på bloggen som komplexitetskrisen. När vi redan har uppfunnit det löpande bandet, bilar, datorer, jetplan etcetera, så är det svårare att komma på saker som ger lika stor utdelning. Särskilt i ett läge där vi inte längre kan öka vårt energiuttag obehindrat (så som skedde på 50- och 60-talen, när våra ekonomier var som mest expansiva).

Sammanfattningsvis tänker jag att Jönsson argumenterar otroligt väl, men när man tittar i detalj på vad han säger, och det finns såhär fundamentala felslut, så är det inte så imponerande.

– Henrik Jönssons youtube-video Tillväxt för klimataktivister: Vad händer om tillväxten stoppas?

– Isobel Hadley-Kamptz är också inne på det här området i sin artikel Bara tillväxt kan lösa klimatkrisen.

Till dig som demonstrerar för klimatet…

Då var det fredag och dags för klimatdemonstrationer igen. Jag hör många uttrycka att de vill vara med och demonstrera för att ”kunna säga till sina barn och barnbarn att de åtminstone försökte göra något”.

Här kommer ett viktigt budskap till dig som demonstrerar av sådana orsaker:

Det är inte bara klimatet som är i kris – många planetära gränser har för länge sedan överskridits. Haven är utfiskade, en stor del av den produktiva odlingsjorden är förstörd eller eroderad, viktiga arter dör ut hela tiden osv osv. Detta vet du säkert.

För att vi ska kunna närma oss ett hållbart samhälle måste vår konsumtion ner på ungefär en tiondel av idag. Detta innebär att 9 av 10 bilar måste bort. 9 av 10 semesterresor måste ställas in. 9 av 10 restaurangbesök går bort. Och så vidare.

Kommer någon politiker någonsin kunna gå till val på ett sådant program? Jag har svårt att se det, av flera orsaker. För det första är det fortfarande en liten minoritet som engagerar sig på allvar för miljö- och klimatfrågor. Så att gå till val med de åtgärder som behövs vore politiskt självmord. Men även om du som demonstrerar såklart vill se att detta växer som en rörelse, så finns det också ett systemfel här. Hela vår civilisation, från första början, är byggd på det kapitalistiska samhället; marknadsekonomin. Hittills har detta ”fungerat” på så sätt att vi i den rika världen fått vårt ”välstånd”. Men det finns ingen plan B för att skapa en hållbar nivå på konsumtionen. Systemet har ingen sådan knapp att trycka på; ”återgå till steady-state”. Snarast har vi skapat en farkost som saknar broms. Trots att all forskning visar att vi är på fel väg, finns det inom vårt paradigm ingen vettigt sätt att bromsa allt och skapa negativ tillväxt, nedväxt.

Till och med grunddokumenten till FN:s klimatöverenskommelser hävdar att klimatmålen ska uppnås med bibehållen ekonomisk tillväxt. Johan Rockström, forskaren som lanserade begreppet planetära gränser, gick nyligen ut och konstaterade att det kommer att vara omöjligt att uppnå ekonomisk tillväxt på ett sätt som är hållbart för planeten.

Så mitt tips till dig som klimatdemonstrerar ”för barn och barnbarns skull” är: Tänk dig tanken att det redan idag går att komma fram till att en kollaps är mycket trolig. Tänk dig att du sitter med barn och barnbarn efter kollapsen, när vi inte har tillräckligt med tid att ställa om Sverige till ekologiskt jordbruk när oljan och konstgödseln är slut. Tänk dig att barnen är hungriga och undernärda och frågar ”men mamma/pappa, varför gick du inte hela vägen ut och började förbereda för kollapsen?”

Ur det här perspektivet är det alltså att vanliga människor, du och jag, ägnar sig åt ekologisk odling, frivillig enkelhet och sådant som verkligen gör skillnad. Passar på att rekommendera en ny fantastisk video som förklarar allt detta mycket bättre än jag kan:

Kan också rekommendera den här franska videon, som förklarar lite mer akademiskt med diagram hur läget ser ut (engelsk voiceover).

Tillägg: Vill vara tydlig med att jag egentligen inte är emot själva idén med skolstrejker, är glad att de unga reagerar. Har skrivit om detta tidigare.

Därför kommer sol, vind och uran aldrig kunna ersätta oljan

Energimyndigheten hävdar nu att ”Det är fullt möjligt att få ett fungerande 100 procent förnybart elsystem till 2040-talet” (från rapporten 100 procent förnybar el – Scenarier, vägval och utmaningar ).

Samtidigt publicerade energiexperten Gail Tverberg nyligen artikeln The true feasibility of moving away from fossil fuels.  där hon väver in frågan om alternativa energikällor i ett större perspektiv av att vi redan befinner oss i en kollapsutveckling, och vad innebär detta för möjligheterna till ett fossilfritt industrisamhälle?

En förenklad sammanfattning av hennes argument är att vårt samhälle redan går på knäna på grund av att tillgången på olja är begränsad. Detta har gjort att vi har lånat för mycket och för närvarande hålls ekonomin bara uppe av centralbankernas nollräntepolitik och när denna inte går att uppräthålla längre så kommer kollapsen bli tydlig för alla. Situationen i de rika industriländerna kommer alltmer likna den i kollapsande länder såsom Venezuela för vart år som går, en verklig materiell nedgång kommer att börja. I det läget blir det snarare fossilenergin som lämnar oss än vi som lämnar den. Detta på grund av att en stor del av oljeutvinningen idag är subventionerad av billiga lån.

Peak oil

Man brukar rita tillgången på olja som en klockformad kurva. I början är tillgången låg, sedan stiger den, och sedan faller den tillbaks igen.

Det brukar se ut som i det här diagrammet ovan. Och kurvan ritas oftast symmetrisk, tillgången på olja ökar lika snabbt som den avtar. Så om vi just nu på 10-talet befinner oss mitt uppe på toppen, så skulle man kunna tänka att vi har ungefär hundra år kvar, för vi har använt olja i stor skala i drygt hundra år.

Det finns tyvärr några problem med det här resonemanget. Antalet människor på planeten har flerdubblats sedan början av 1900-talet. Vilket gör också oljeanvändningen har gått upp. Och stora delar av mänskligheten har också vant sig vid en hög levnadsstandard, vilket även det gör att vi kommer att ta slut på oljetillgångarna i ett högre tempo än i början av kurvan.

Dessutom tillkommer ytterligare ett problem, som antyds i illustrationen ovan. I början av oljans historia formligen sprutade det olja ur marken, oljan var otroligt billig. I dag tar vi upp olja från långt under havsbottnen och på andra krångligare sätt, vilket gör att oljan helt enkelt snabbt blir dyrare när vi rör oss åt höger i diagrammet. Den billigaste oljan utvanns i början, sedan fick vi övergå till dyrare och dyrare utvinning. (läs gärna mer om begreppet EROI, som är det vetenskapliga sättet att studera energiinnehållet i olika energikällor). Och när oljan blir dyrare, så kommer vår civilisation att behöva lägga en allt större del av vårt kapital på att överhuvudtaget få fram den olja vi behöver.

Konsekvensen av de här omständigheterna är att vi vår oljeanvändning kommer att behöva minska mycket snabbare än den symmetriska klockkurvan ovan antyder. Två experter inom området; Tverberg och Nicole Foss, nämner siffror såsom att vi har 10 eller 20 år kvar av olja. Ingen kan såklart veta exakt i dessa frågor, men detta antyder hur allvarlig frågan är, vi behöver ersätta oljan snart om vår civilisation ska kunna överleva.

Tverberg har kommit fram till följande scenario

Världsekonomin under de kommande åren

Om man fick drömma skulle det idag finna stora mängder sparat kapital och resurser som bara gick att sätta i arbete på att bygga alternativa energikällor, sol- och vindkraftverk. Tyvärr så verkar det tvärtom vara så att de kommande åren blir ekonomiskt tuffare än på länge, av flera orsaker:

  • Sedan 1980-talet har skuldsättningen i världsekonomin konstant stigit. Vi befinner oss idag på en nivå där världens skulder motsvarar samma nivå som den stora kraschen 1929, som föregick andra världskriget. Som jag tidigare skrivit så finns nu mycket som tyder på att vi står inför en liknade krasch, där hela världsekonom kommer att drabbas av baksmällan efter årtionden av överdriven skuldexpansion. Vi kan förvänta oss låg tillväxt, troligen krympande ekonomier, hög arbetslöshet och stora problem inom industri, finansvärlden och statlig sektor.
  • Mycket tyder också på att vi under de närmsta åren för första gången kommer att se att klimatproblemen och ekosystemkollapser börjar påverka BNP negativt. Tänk på torkan i Sverige 2018 som gjorde att vår jordbruksproduktion blev ungefär hälften av det normala.
  • Skulle vi mot förmodan lyckas upprätthålla en oförändrad nivå i ekonomin, så kommer vi så småningom, inom några år, drabbas av oljetoppen; priserna på olja kommer att stiga på grund av minskande tillgång.

Under flera årtionden har vi haft ovanligt bra tillgång till kapital i världsekonomin genom att skuldsättningen ständigt ökat. De senaste tio åren har varit extrema i detta avseende i och med att stora delar av världen haft nollränta, i praktiken nästan gratis pengar (för dem som haft tillgång till att kunna låna).

Detta kommer inte att hålla i sig för alltid, utan en dag kommer en rejäl lågkonjunktur och det banksektorn får problem, och då övergår den goda tillgången på kapital i sin motsats, brist på kapital.

När ekonomin går dåligt och är i kris, så behöver en procentuellt större andel av våra resurser användas till det allra nödvändigaste, såsom mat, uppvärmning, skola och sjukvård. Det blir svårare att skaka fram pengar och resurser till långsiktiga investeringar.

Jag kan verkligen inte se hur vi under denna period ska mäkta med att genomföra en enormt snabb och stor omställning av hela vårt energisystem, på det sätt som kommer att behövas för att ersätta den oljan som vi inte längre har när t.ex. Saudiarabiens oljekällor sinar.

Ett konkret exempel skulle kunna vara såhär: Ny Teknik påstår alltså att det finns vindkraftel som är lika billig som el från gaskraftverk. Men ett företag som bygger ett vindkraftverk betalar idag säg två procent i ränta till banken. Om vi tänker oss att samma företag om fem år betalar tio procent ränta till banken, då kommer detta avsevärt att fördyra den el som produceras. Företaget måste ta ut den femfaldiga ökningen i räntekostnader från slutkunderna, annars går företaget i konkurs.

Den högre räntorna kommer alltså både att göra att det finns mindre uttrymme att bygga ny kapacitet för ”förnybar el” och det kommer också att göra den el vi får fram dyrare. Och de höga energipriserna kommer att utgöra en broms på ekonomin.

Observera att det här resonemanget gäller lika mycket för investeringar i kärnkraft som investeringar i vind- och solenergi. Alla dessa energiformer kräver stora investeringar i början, innan man kan få ut någon energi.

Vad kan rädda industricivilisationen?

Nicole Foss lägger fram en variant på ovanstående argument som går ungefär såhär:

När oljan blev dyrare på 70-talet och vi på 80-talet avreglerade finansmarknaderna vilket ledde till en explosion i kreditgivningen, då kan man se det som att vi var vana från 50- och 60-talen vid en hög EROI på oljan (cirka 20-30). När vi på 80-talet började låna i stor skala, så intecknade vi framtiden på att en gång hitta en annan energikälla som kunde dra igång vårt samhälle på samma sätt som oljan. Jag har skrivit om detta förut: Energin är en så fundamental input i vår ekonomi, att hela ekonomin avgörs av energisituationen. Att alla befintliga lån i världen idag skulle betalas tillbaka och vi samtidigt skulle ha en oförändrad levnadsstandard skulle kräva att vi hittar något slags superenergi, som kan föra våra ekonomier tillbaks till samma tillväxtnivåer som rådde på 50- och 60-talen.

Det vore såklart trevligt om vi kunde lösa det så, genom innovation, men tyvärr så sitter tiotusentals forskare redan och arbetar med att ta fram nya energikällor och vad jag kan se är något sådant genombrott inte i sikte, men man ska aldrig säga aldrig.

– Ytterligare ett tips om detta ämne är artikeln These ’missing charts’ may change the way you think about fossil fuel addiction.

Save

Save

Save

French collapsology

If you didn’t know this, in recent years France has seen a big societal movement around the idea that we are approaching a collapse. The biggest Facebook group around this theme has 16 500 members (as of April 2019).

If you are familiar with thinking about societal collapses, the intellectual content of this movement is not really anything new. It is based on ideas around peak oil, the Limits to Growth report, Joseph Tainters ”The Collapse of complex societies” and similar writing. Several French writers have succeeded in summarising these lines of thought in a very effective and striking way. Pablo Servigne is the big star here, and also the person who coined the term collapsology (collapsologie). With this he designated the study of the possible collapse of our industrial civilisation. The term was first used more jokingly, but then it stuck, since there is a need for a term for this field, and it is indeed an emerging academic field with influences from many disciplines. Like anthropoloy, economics, agronomy, geology, physics etc. (for readers not familiar with collapse-theory, there are some links below)

I feel that the awareness of a possible or probable collapse can be very important when that day comes, so I have been trying to understand why this has grown in such an extraordinary way in France. I put the question on Transition 2030 facebook group a while ago.

These were some answers:

  • France has experienced war relatively recently, in Algeria and the World War Two. This means that every Frenchman has heard his or her parents and grandparents talk about wartime. There is an awareness that this society might not last forever.
  • The very hierarchic societal structure of French society makes for lots of distrust and disillusionment at the bottom of society. Both the yellow vests and the collapsology-movement might have in common that they gain momentum from the sense of distance that ordinary people feel towards the political sphere.
  • At the same time the hierarchic structure give some people with the right credentials lots of access to media, and a number of influential people of the establishment has endorsed idea of a societal collapse underway. Notable names are for instance the engineer and environmentalist Jean-Marc Jancovici and the former environmental minister Yves Cochet.
  • A though I might add is also that France for a long time has been a cradle of new, groundbreaking intellectual currents, and this might be one of those.

Since it is not that easy to find information in English about the collapsology-movement, I would like to give some advice about where to start.

Arret sur Images is a debate-program that made a series of programs about collapse last summer (2018). This one has also been translated. Note that you need to scroll down to the middle of the page to find the version with English subtitles.

Next is a brilliant web-series published on Youtube that covers collapse from different angles. Several of the first parts have been translated into English. You will then need to go into the Youtube-player and press ”settings” and ”subtitles”, and if it have an English translation this will be marked.

There are two other clips on Youtube in French with English subtitles: Understanding the collapse of societal collapse and Will videogames disapear?   (this title might seem far from the theme of this blog, but it is largely focued on collapse)

  • Note: if you are new to collapse thinking, the Crash Course of PeakProsperity might be good place to start. Nicole Foss is also good at summarizing these ideas, for instance in this interview.
  • I who write this am a Swedish psychologist and MBA. The title of this blog could be translated as Societal Collapse for Dummies.
  • Please comment if you know of other English sources for information about collapsology.
  • For readers with a research interest I might recommend Cyprien Tasset, who is a social scientist researching the French collapsology-movement.