Nybörjarens guide till samhällskollapsen

Ni som har läst tidigare poster här på bloggen känner till bakgrunden:

Vi befinner oss i ett läge när människosläktet mer och mer arbetar mot naturen. Vi använder och uttömmer jordens tillgångar på energi, råvaror och till och med odlingsjorden utarmas på ett otroligt oroande sätt. Ett tydligt tecken är att tillväxten sedan 1960-talet har minskat årtionde efter årtionde. Sedan finanskrisen 2007-8 har hela världsekonomin gått på en väldigt speciell konstgjord andning: Otroliga mängder ”likviditet” har tillförts det finansiella systemet, något som många väljer att något förenklat kalla pengatryckande, även om det är lite mer komplicerat än så; man tillför en slags virtuella pengar som pumpas in i bankerna. (sök på quantitative easing om du vill veta mer om detta).

Det var väntat att det bara skulle gå att hålla på så här en kortare period. Se på 1920-talets enorma expansion, det var även då till stor del baserat på lån och det slutade i en rejäl krasch 1929 som det tog årtionden att återhämta sig från.

Redan innan coronaepidemin 2020-21 så var alltså världsekonomin i ett utomordentligt känsligt läge. Världens skulder mätt som skulder/BNP var uppe på samma nivå som 1929. Nu har vi alltså ett läge när stater, företag och individer i hela världen är skuldsatta som aldrig förr, och under coronakrisen har vi bara fortsatt låna. I de flesta stora länder i väst har staterna upptagit lån på omkring 10 % av BNP och mer under 2020.

Många verkar tro att det här sättet att hantera problemen ska gå att upprätthålla hur länge som helst. Det finns till och med ett ord för detta: ”japanifiering”, för i Japan har centralbanken hållit på och stöttat ekonomin på det här sättet i mer än 20 år, och än har det inte kraschat.

Nu har vi dock en situation när världsekonomin beräknas ha krympt med ca 3,5 % under 2020. Detta är väldigt svårt för en ekonomi med så mycket skulder. Banker, företag, ja alla ekonomiska aktörer blir stressade, de får det svårare att gå ihop. Konkurserna ökar. Och när både företag och allmänheten får det svårare att betala tillbaks sina lån, så får bankerna det svårare, och krisen sprids genom samhället. Till exempel genom att när bankerna tvingas skydda sig och göra det svårare att låna, så faller priserna på fastighetsmarknaderna och allmänheten får det än svårare, än fler tvingas gå i konkurs och så vidare. 2007-8 lyckades man hejda att detta spridde sig och fick hela ekonomin att kollapsa, men med än mycket större lån och en mycket allvarligare ekonomisk nedgång, så blir det mycket svårare att rädda systemet denna gång.

Till exempel ser vi de senaste veckorna att småsparare i det amerikanska RobinHood-systemet stått för stora kursrörelser, ungefär som det var i slutet av uppgången 1929. I förrgår, den 26-27 januari såg vi ett enormt rally i Gamestop-aktien, orsakat av rykten på Reddit bland småhandlare. Detta ha nu följts av att kraftig spekulation i silver, något som jag pratade om som en enorm risk i en av mina senaste poster. Samtidigt ser jag idag att RobinHood gör det svårare att handla, vilket kommer att kyla av spekulationen, något som på ett plan är bra, men samtidigt riskerar det att bidra till att utlösa kraschen.

Så länge vi har kunnat fylla på med ”likviditet” har skenet uppehållits av att allt är okay i ekonomin, bostadsrättspriserna har fortsatt stiga, folk har haft jobb. Men redan 2018-19 började det bli tydligt att krutet centralbankernas arsenal försvann. Det går inte att sänka räntorna mycket under noll. Och även om man experimenterar med negativa räntor, så ser man att räntesänkningar gradvis mist sin tillväxtfrämjande effekt.

När det en dag börjar krascha, så blir det som att det uppenbarar sig att allt som sett så bra ut bara har varit ett korthus.

Fastighetspriserna är ett bra exempel faktiskt. De har stigit och stigit ju mer räntorna har sjunkit. Det låga ränteläget har gjort att människor lurats att titta på den låga månadskostnaden och bortse från att räntorna ligger på historiskt rekordlåga nivåer. Detta har gjort att man har varit villig att betala mer och mer för fastighetsobjekten. Och det har samtidigt etablerat sig en känsla av att priserna aldrig kommer att gå ner på allvar. Nedgångar benämns som ”korrektioner”, som att den rätta vägen alltid är uppåt. Och människors känsla av rikedom när bostadsrätten ständigt ökar i värde, har lett till överdriven konsumtion, som yttrar sig som ”bra” BNP-siffror och låg arbetslöshet. När systemet kraschar behöver räntan höjas och när människor inser att fastighetspriserna sjunker och räntorna stiger så uppstår ett väldigt deppigt läge. Samtidigt som arbetslösheten stiger. Exekutiva auktioner börjar då öka, vilket späder på prisfallet. Ni förstår principen. Alla de krafter som förut drivit på priserna uppåt, samverkar nu och driver allt ner i en jobbig spiral.

Centralbankerna hade uttömt sitt ”krut” att kunna tillföra ”likviditet” och sänka räntorna någon gång 2018-19, nu finns knappast den möjligheten, även negativa räntor kommer inte att ge någon nämnvärd effekt på ekonomin.

Jag skrev om det här den tidigare nämnda postningen om 2020. Efter att detta skrevs har vi sett en andra våg av corona, som håller på att avlösas av den tredje, med de olika farligare varianterna som är på väg att sprida sig, samtidigt som vi är långt från att ha hunnit vaccinera alla som behöver. Och den djävulska spiralen av konstgjord andning, likviditet och lån till ekonomin har bara fortsatt till helt absurda nivåer. Och trots att ekonomin kommer att krympa med rekordsiffror, så stiger världens aktiebörser hela tiden. Det är så stor obalans i ekonomin, så att det liksom inte går att tänka sig att det inte kommer att krascha riktigt, riktigt rejält.

Nu står mycket på spel: Kommer euron att finnas kvar efter kraschen? Kommer EU att finnas kvar? Kommer valutorna att tvingas att knyta värdet till guldet? Var kommer räntorna ligga efter: 5, 10, 15, 20 %? Kommer vi att få se bankpaniker (bankruns)? Kommer betalningssystemet och civilsamhället att klara av den enorma stress som vi kommer att få se i betalningssystemen? Vad händer i Sverige om internetbetalningar och kortbetalningar ligger nere i några dagar, eller till och med veckor? Kommer vi att få se deflation eller farligt hög inflation?

Alla dessa scenarion är destruktiva i sig, och kommer självklart också bidra med ytterligare problem som en slags kedjeeffekt, man talar om dominoeffekter när en bricka faller och sedan fäller fler och fler. Ingen kan säga exakt vad som blir den första dominobrickan, men orosmolnen är många. Den ovannämnda spekulationen på aktiemarknaderna är bara ett av många tecken på att nedgången kan börja när som helst. Vi ser också stigande inflation samtidigt som penningmängden (benämnd M2) har ökat oroväckande eftersom det inte skett i paritet med växande ekonomi. Ökande penningmängd har alltid i världshistorien lett till inflation. Och galopperande inflation är en av de mest destruktiva saker som kan hända i en ekonomi, eftersom det förstör förutsägbarheten för både företag och allmänheten. Plus alla länder som är i på ruinens brant. Libanon och Hong Kong är några exempel, men vi kommer att få höra om många andra.

Världens ekonomi har aldrig varit så stor och så komplex som idag. Så det är helt omöjligt att säga hur kraschen kommer att se ut. Men det är svårt att tro att förödelsen inte kommer att bli mycket stor. Risken finns att en verklig systemkollaps utlöses. Eller så får vi se en stor del av den rika världens ekonomi gå kraftig kräftgång. Hela Europa kommer då att närma sig Grekland och Spanien när det gäller umbäranden, arbetslöshet och samhällsproblem. Vissa länder kanske kollapsar på ett liknande sätt som Venezuela, så att människor fortsätter att gå till sina arbeten, men utan förväntningar på att få lön på kontot i slutet av månaden. Att brist mat och förnödenheter blir vanligt.

Jag kan inte sia exakt om hur djup krisen kommer att bli, men hoppas jag lyckats förmedla att jag tycker situationen förtjänar att tas på yttersta allvar.

 

Uppdatering juni 2021

Intressant nog har detta inlägg blivit det mest lästa på bloggen – många verkar ha sökt på ”finanskrasch 2021” och liknande. Bara att dessa sökningar verkar öka på det viset är en anledning till oro.

Vidare:

• Kreditimpulsen har rasat; en bra konjunkturindikator som man inte pratar så mycket om.
• Förra torsdagen kom nyheten att inflationen i USA nu är uppe i 5 %, den påstås vara tillfällig, men vem vet. Bra analys finns att lyssna på i ekonomiekot.
• Centralbankernas pengatryckning och köp av bostadsobligationer m.m. bara vräker på trots att den officiella storyn är att återhämtningen från coronaåret går utmärkt och tillväxten är hög.

Tyvärr finns det alltså anledning att vara fortsatt orolig för en krasch inom en snar framtid. Och tyvärr: Ju mer vi kommer med skuldbaserade ”stimulanser” nu, desto djupare blir fallet, våra makthavare skulle nog behöva se och lära av TV-programmet Lyxfällan.

Nu har vi alltså upplevt ungefär ett halvår av corona-pandemin. Vi har fått se tomma butikshyllor när människor var rädda och hamstrade mat och toapapper. Vi har fått se brister på sjukvårdsmaterial, ansiktsmasker, reagensvätskor, och allehanda varor; till och med ögonfransförlängningsbranschen har haft svåra problem med leveranserna.

Jag tror många i den rika delen av världen blivit plågsamt medvetna om vårt samhälles sårbarhet.

Och samtidigt tar ekonomin svårt stryk av alla nedstängningar och restriktioner. En BNP-minskning på åtminstone fem till tio procent verkar vara att förvänta för helåret 2020. Och när arbetslösheten och den ekonomiska osäkerheten ökar så ökar också de sociala spänningarna. De enorma demonstrationerna och oroligheterna i USA den senaste månaden hade knappast blivit så våldsamma om det inte hade eldats på av en det svåra ekonomiska läget. Det finns till och med bedömare som är oroliga för en kupp eller ett uppseglande inbördeskrig i USA.

Och samtidigt ser vi konsekvenser av den globala uppvärmningen som bara ökar och ökar. Enorma skogsbränder i Australien i början av året. Och nu i sommar temperaturer mellan 30 och 40 grader i Sibirien, ca 20 grader över normalt. Följt av svåra skogsbränder även där.

Ett flertal länder befinner sig nära att krascha eller kollapsa. Just nu vänds blickarna mot Libanon på grund av den enorma explotionen i hamnen häromdagen. Deras ekonomi har varit på fallrepet länge och coronakrisen håller på att göra läget helt ohållbart och alla verkar nu överrens om att det kommer att krascha på något sätt, vilket kan komma att få stora konsekvenser för hela regionen.

Ett stort antal länder dras med liknande problem, såsom accelererande statsskuld, låg tillväxt, politiskt kaos etc. Vad ska man till exempel tro om alla rapporter om att det inte går att växla RMB mot dollar i Kina? Någon påstod att Folkrepubliken Kina kan vara bara månader från att kollapsa.

Ekonomin världen över är ett kapitel för sig. Samtidigt som BNP minskar drastiskt överlag så är börserna på all-time-high. Inte ens ekonomiexperter verkar ha någon vettig förklaring till hur detta kan komma sig. Mycket tyder såklart på att det beror på den enorma expansion av pengatryckande och skuldsättning som följt med coronakrisen. I ett känsligt läge där vi redan lånat för mycket under flera årtionden har vi alltså gjort våra ekonomier ytterligare mycket mer sårbara genom ”more-of-the-same”, mer av samma.

Som jag sagt tidigare här på bloggen: Det handlar inte om att politiker och centralbanker är inkompetenta, utan på att tillväxten varit låg under en lång tid vilket har lett oss in i en återvändsgränd. Där vi artficiellt stimulerar ekonomin genom att konsumera och investera för lånade pengar som egentligen inte finns. Jag kan inte se något annat än att vi kommer att få se hur den här sårbarheten gör att världsekonomi snart börjar krackelera, troligen innan årets slut. Ytterst få företag lär kunna dela ut några pengar till aktieägarna nästa år, och åtminstone när detta blir uppenbart borde det få något slags effekter på börserna. Samtidigt som det är svårt att veta exakt hur det kommera att se ut, en så omfattande global ekonomi som vi har idag har aldrig kraschat ordentligt. 1929 var världsekonomin långt mycket mindre än idag.

Vi ser också att intresset för fröer och hus på landet har ökat. När det skakar i omvärlden verkar det alltså som att människor instinktivt tänker sig tillbaks till jordbrukssamhället – jag behöver kunna odla min egen mat.

Sammanfattning: Coronapandemin har gjort så att många underliggande problem och sårbarheter hos vår civilisation kommer i dagen. Den risk för att vårt samhälle ska kollapsa som gått att se i årtionden blir nu mycket tydligare. Jag har svårt att se att vi hade kunnat undvika den här utvecklingen även utan pandemin, men nu har den tagit fart på allvar. Jag skulle så önska att vi kunde arbeta gemensamt för att att göra fallet så mjukt som möjligt, men just nu går utvecklingen åt motsatt håll: Ökade politiska spänningar inom och mellan länder. Galopperande skuldsäggning och pengatryckning. Och så vidare.

Eftersom jag bara är en obetydlig bloggare som väldigt få läser, så tillåter jag mig att göra några gissningar om vart vi är på väg. Jag kommer säkert ha fel i mångt och mycket, men om jag skulle få rätt på någon eller några punkter så vill jag få njuta av den sötman i allt det här eländet…

– EU och valutasamarbetet (euron) kommer att ha enorma problem under det kommande åren, troligt är att euron på något sätt splittras och bryts upp. Stor risk att detta sker på ett oordnat sätt som skapar kaos inom ekonomi och politik.

– Ökande kaos i USA, stor risk för något i stil med inbördeskrig och demokratins upphörande. Exempelvis kring presidentvalet, där Trump nu i dagarna börjar försöka krångla till det genom att prata om det ska uppskjutas.

– En rad kraschande och kollapsande länder mer i periferin, såsom Libanon. Kina är också en stark kandidat.

– Bankkrascher och bankruns över hela världen, som riskerar att sprida sig som en präriebrand och ödelägga hela det finansiella systemet. (läs gärna mer av den finske ekonomidocenten Tuomas Malinen om detta).

– Problem med prisstabilitet världen över – deflation eller inflation eller olika kombinationer därav. Exempelvis att matvarupriserna stiger medan allt annat faller. Vilket i sin tur ensamt har kraften att ödelägga ekonomin.

– Underliggande problem såsom uppblåsta fastighetspriser (världen över, inte minst i Sverige) och skuldberg inom studieskulder, billån osv kommer nu att komma upp i dagen.

– Det skulle heller inte förvåna mig om guldpriset fortsätter stiga framöver, vilket i sig sänder en signal till allmänheten om att finansmarknadens aktörer är oroliga för framtiden. Detta i sig kan bli en ond spiral där människor blir alltmer ovilliga att äga pengar, sedlar och mynt; pengarna byts mot guld etc istället. Och pengarna är ju inte bara betalningsmedel, utan sätt för staterna att låna, så denna utveckling kan leda till att stater går i bankrutt när lånemöjligheterna stryps.

– Om ett par av ovanstående punkter blir verklighet så finns risk att allmänheten tappar förtroendet för systemet och för valutorna och då kan det bli nödvändigt med åtgärder för att återupprätta förtroendet, såsom att knyta valutor till guldet. Detta riskerar dock att förvärra krisen för det skulle göra det svårare att upprätthålla dagens låga räntor. Och vid högre räntor skulle än fler hushåll och företag gå i konkurs, så det riskerar att bli en ond spiral.

*Vill du läsa mer och förstå allt detta mer på djupet så finns förstås massa artiklar tidigare här på bloggen (se också min Twitter) och nyligen kom också en brilliant sammanfattning av dessa tankar i en artikel av Nathan Hagens: Economics for the future – Beyond the superorganism. På YouTube finns en bra film med den uppmuntrande titeln There’s no Tomorrow. Fler litteraturtips finns också i andra artiklar här på bloggen.

Jo, och så vill jag lägga till en sak… Samtidigt som grunden i det här är en kollapsutveckling som går att studera, förstå och förutsäga. Samtidigt så finns det individer, politiker och ekonomer som fattar beslut och gör saker i detta och som har ett ansvar. De som nu är ansvariga för att ytterligare försöka blåsa upp våra ekonomier med pengatryckning och lån har ett ansvar för den ödeläggelse som kommer att följa, detta måste vi också prata om. Särskilt drabbad blev jag av att höra finansminister Magdalena Andersson tidigt i krisen prata vitt och brett om hur bra det var att Sverige lånar en massa nu.

I flera veckor nu har jag twittrat om att Folkhälsomyndigheten påstår att risken för att coronaviruset (ncov-19) sprids till Sverige är ”mycket låg”. Igår kom en ny intervju med samma budskap. Samtidigt som internationella experter pratar om att smittspridningen över världen inte kommer att gå att hindra (fler källor till detta finns i min twitter).

Jag hörde Chris Martenson rapporter på YouTube i januari och såg samtidigt att Kina, en av världens skickligaste kontrollstater, inte lyckades begränsa smittan. Trots totalt utegångsförbud i stora områden. Och tänkte att det här viruset kommer att kunna sprida sig över hela världen, vare sig vi vill eller inte. Det enda som skulle kunna lyckas är om man helt stänger ett lands gränser, med militär utposterad, vilket vore näst intill omöjligt i vår connectade värld.

Den mest slående nyheten för mig har varit att den expert som BBC valde att intervjua, professor Neil Ferguson, säger att han uppskattar att ungefär 25 % av sjukdomsfallen utanför Kina blivit upptäckta. Det finns alltså ett mörkertal på ungefär 75 % – där smitta pågår oupptäckt i denna stund. Det är ju åtminstone i Sverige endast i fall där sjukvården möter en patient med lungsymtom och det finns en koppling till Kina då man börjar kolla efter viruset. Det är fullt möjligt att någon kommit från Kina, smittat t.ex. en taxichaufför, som smittat sin partner, och smittan har spridits, och denna smittkedja kan fortsätta ett bra tag tills någon kommer med en allvarlig lunginflammation till sjukvården och de får för sig att testa för viruset.  Och någon gång kommer smittan att ha hunnit föröka sig så mycket att det är omöjligt att hejda spridningen, den har tagit över ett helt samhälle, en kommun eller liknande, och kanske börjat sprida sig till grannkommunerna. Man kan smitta utan att ha symtom och smittan sprids lätt vid exempelvis taxiresor och liknande. Den stora spridningen på kryssningsfartyg är exempel – hade vanlig karantän på rummet räckt, hade fallen varit betydligt färre.

Jag som lekman kan inte se att det kommer att gå att hejda smittan, men om folkhälsomyndigheten har några förklaringar till sina bedömningar så vore jag otroligt intresserad av att höra dem. Jag har faktiskt efterfrågat dessa vid en kontakt via Twitter.

Det som gör att jag vill skriva detta är att vi kommer att möta ett antal svåra kriser de närmsta åren. Coronaviruset är bara början. Snart kommer en svår lågkonjunktur med trolig finanskrasch. Dessutom tyder vinterns skogsbränder i Australien på att vi kommer att få se accelererande problem med klimatförändringar också.

I denna svåra utveckling kommer allmänhetens tilltro till myndigheterna att sättas på prov. När tilltron har urholkats tillräckligt närmar vi oss ett kollapsläge, där människor slutar utföra sina plikter, slutar följa lagar och gå till sina jobb. Därför är det utomordentligt allvarligt med denna slapphet att Folkhälsomyndigheten vecka efter vecka upprepar sina budskap om ”ingen anledning till oro”.