Kollapsvarning oktober 2021

Efter att jag skrev det förra inlägget har det tillkommit att stora delar av världen nu har en brist på energi (se mer på min Twitter om detta). Läget i världen börjar mer och mer se ut ungefär som ett av de scenarion kollapsologer beskrivit som början på en kollaps:

  • Alltmer av det vi bara utgår från att det ska funka har börjar hacka och fungerar inte lika smidigt som tidigare. Vi ser nu brist på transporter, mikroelektronik och många andra saker världen över, till exempel. För några veckor sedan så tog bensinen slut på brittiska bensinmackar.
  • Stor världsomspännande energibrist.
  • En global fastighets- och lånebubbla som nu i Kina börjar spricka.
  • Världen är också på väg in i en lågkonjunktur. Detta är inget konstigt, vi har haft ganska bra konjunktur i ca femton år nu, och lågkonjunkturer brukar komma ganska regelbundet med ca 8-10 års mellanrum.

Jag har tidigare här på bloggen skrivit att våra samhällen blir svagare och fungerar sämre när vi får alltmer ont om energi. Riskforskaren David Korowicz har beskrivit detta som att civilisationen just nu blir alltmer destabiliserad (läs gärna Korowicz om du är intresserad av att få en mer detaljerad bild av hur kollapsen kan tänkas gå till, han är enligt min uppfattning en av dem som skriver mest tydligt om detta).

En metafor för den här processen är ett torn i spelet Jenga.

Spelet går ut på att man staplar upp träklotsar i ett torn, och sedan ska man dra ut en klots i taget tills tornet rasar. Just nu befinner vi oss i att alltfler länkar i det globala världshandelssystemet försvagas och fungerar sämre. Transporterna är ett exempel. Först kom coronan och hamnar stängdes ner och leveranser ställdes in på grund av nerstängda fabriker och liknande orsaker. Det var som att ett par klotsar drogs ur, men tornet föll inte helt och hållet, utan destabiliserades. Sedan började världen öppna upp, och regeringar i hela världen genomförde frikostiga stimulanspaket, så att företag och konsumenter fick möjlighet att sitta vid datorn och beställa massvis med varor från främmande länder. Ytterligare en påfrestning tillkom; att transportsystemet skulle gå från en låg nivå till maxnivå, samtidigt som vissa delar fortfarande hade problem på grund av pandemin.

Den här typen av orsaker har nu gjort att världen har ett enormt problem med att få fram varor i tid. Precis som i Jenga-spelet är det svårt att ange exakt var destabiliseringen satt, det är alltför många faktorer som beror på varandra som är inblandade.

Transportproblemen ingår nu i sin tur i andra system, såsom att förse fabriker med material, och problemen med transporter gör nu att produktionen i många fabriker är mindre pålitlig och stabil. Vi har något slags domino- eller Jenga-spel med tiotusentals klotsar där alla är beroende av varandra på olika sätt. Vissa processer är ganska oberoende och det ska mycket till innan de får problem. Medan andra är väldigt kopplade till omvärlden och har därför lätt att påverkas av andras problem. Problemet att en fabrik får stoppa produktionen för att någon insatsvara är slut är ett exempel på det sistnämnda.

Det säger sig självt att ju större och komplexare vårt globala system är och ju större del av världens industriproduktion som är just-in-time, desto känsligare för störningar är systemet.

För att sammanfatta läget:

  • Den kommande lågkonjunkturen lär bli ordentligt svår, för det finns inte längre möjlighet för centralbankerna att sänka räntorna, de är redan på botten. Tvärtom är det sannolikt med att det kommer perioder av räntehöjningar, då inflationen nu börjat stiga globalt. Något som kritiker av centralbankernas penningtryckpolitik varnat för länge.
  • Vi ser redan att världsekonomin är i ett läge då den har svårt att hantera större påfrestningar, såsom corona-pandemin. Det är då mycket oroande att vi lär få se en omfattande ekonomisk nedgång redan innan störningarna från coronan har hunnit komma tillrätta. Och nedgången kommer att vara såpass stor att det finns risk att störningarna blir ännu större den här gången.
  • Dessutom på detta har världen dragit på sig enorma mängder skulder under de senaste årtiondena, vilket bland annat bidragit till att driva upp fastighetspriserna till höga nivåer. I Sverige till exempel finns åtskilligt med utrymme för en fastighetskrasch, vilket till och med Riksbanken pratar öppet om.
  • Lägg till detta en hel del risker med fortsatta och ökande klimatproblem, ekosystemkollapser och liknande.

Jag vill alltså hävda att världsekonomin i det här avseendet är som ett Jenga-spel. När konjukturen går ned och olika påfrestningar sätter in så är det som när man drar ut en klots i taget. Tornet står än så länge kvar, men blir destabiliserat. Nu behövs det mindre stötar för att det ska rasa. Om den svenska bostadsmarknaden kraschar så blir det som ytterligare en klots dras ut och instabiliteten ökar ytterligare. Ingen kan säga exakt när det rasar eller hur. Det enda som går att säga är att om de här scenarierna som beskrivs här och av andra kollapsologer; om detta blir verklighet, så kommer det en dag komma ett läge när inte bygget håller och tornet rasar. En metafor för detta är när långtradarna inte längre kommer. När vi inte får mat och förnödenheter från det de internationella marknaderna så kommer vi att få ordentliga problem i vår vardag.

Som vanligt vill jag framhålla att det inte heller går att veta exakt hur en sådan nedgång kommer att se ut. Det faktum att jag ser ganska lite av förberedelser från de officiella myndigheterna gör att jag fruktar att vi kommer att bli tagna på sängen med stor turbulens och kaos till följd. Har vi tur kommer vi för en tid kunna fortsätta på en lägre nivå, kanske blir situationen här i Sverige mer som läget i krisländer såsom Grekland eller Spanien.

Jag hoppas Jenga-liknelsen gör att läsaren förstår att när de flesta av världens länder har en liknande situation med överskuldsättning och fastighetsbubblor, och våra ekonomier är väldigt ihopbyggda och påverkar i stor utsättning varandra, då gör detta att vi nu står inför väsentliga kollapsrisker.

Tillägg november -21

Krisen utvecklas snabbt till det värre. Och det är verkligen obehagligt att man inte hör ett ljud i media eller från makthavare. Faktiskt hör man mer inom affärspress och typ The Economist, för de är upptagna med världens realiteter och inte med alla tomma ord.

  • Nu har vi dessutom en allvarlig magnesiumkris. Och en uppseglande brist på konstgödsel, vilket har stor risk att leda till brist på mat i världen; risk för svält alltså.
  • Jag märker också att världens kollapsologer är allvarligt oroade över situationen på ett mer akut sätt som jag inte märkt tidigare. Till exempel Gail Tverberg, Chris Martenson. Märker också på sociala media att Nicole Foss och Ugo Bardi är tydligt oroade av läget. Som jag skrev tidigare är världsläget nu kusligt likt det som kollapsologer har förutspått länge.
  • Läs gärna mer på min Twitter om hur läget försämras.

Tillägg augusti 2022

Den utvecklingen som jag beskrivit i inlägget ovan och i andra inlägg på bloggen har det senaste året bara fortsatt. Och nu verkar det ofrånkompligt att det närmaste åren blir något av ett inferno av konkurser, arbetslöshet, bank-, börs- och fastighetskrascher. Människor som dör i Europa av svält och av att inte kunna köpa gas och el för att värma sig. Klimatproblemen ser ut att fortsätta att eskalera. Inflationen ser också den problematisk ut. Ledsen att låta så pessimistisk, men jag tror på att säga som det är.

Det är så mycket som kan gå fel i det här. Man hör sällan om risken för en stor blackout i de europeiska elnäten. Risken för demonstrationer, revolutioner och upplopp ökar också när inflationen gröper hål i alla plånböcker. Vi har nyligen sett långtradarchaufförer, bönder och piloter blockera transporterna, vilket riskerar att lamslå hela länder och regioner. För att ha allt vi behöver i vår vardag så krävs en intrikat väv av transporter, transaktioner och mycket annat, och nu börjar den väven försvagas och brista här och där.

En risk som jag nämnt tidigare är att när att när man har tryckt upp så mycket pengar de senaste åren, så kan allmänheten en vacker dag förlora intresset för att inneha pengar, i form av kontanter eller banksparande. Och den risken ökar nu när det pratas mer och mer om brist på mat och energi. Vi vet inte exakt när det inträffar, men risken är att fler och fler börjar skynda sig till bensinmacken och mataffären så fort de fått en lön; att man hellre innehar förnödenheter än pengar. Och då är det mer eller mindre slut med förtroendet för våra pengar (Fiat-valutorna som de kallas), vilket skulle leda till en enorm turbulens och svåra följdverkningar.

Jag säger inte att allt detta kommer inträffa, det här är enormt komplexa system som ingen kan förutsäga exakt hur de kommer att utvecklas. Huvudpoängen här i bloggen är att många länkar i kedjan försvagas vilket gör att vi riskerar att få se oförutsägbara och dramatiska förändringar som gör våra liv svårare.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *