Kollapsologens syn på skolstrejkerna

Jag blev så innerligt glad över Greta Tunbergs skolstrejk som startade mitt i valrörelsen. Det var liksom så klockrent, hon formulerade det som ingen vill se och uttala – att vi går mot en fullständig klimatkollaps och att vuxenvärlden, politiker, företag, enskilda, inga gör tillnärmelsevis någonting som är tillräckligt för att kunna stoppa detta. Och det är liksom så helt och hållet rätt att unga människor bara skriker ut till vuxenvärlden att ”det här är inte okay!!”.

Självklart har hon helt rätt i att regering och riksdag måste göra mer. Skogarna och åkrarna kan användas som kolsänka mycket mer än det görs idag, så som t.ex. Anders Wijkman påpekat. Alla naturresursuttag kan beskattas kraftigare, för att sänka skatten på arbete. Detta skulle bland annat främja övergången till ett mer arbetsintensivt ekologiskt jordbruk och generellt minska arbetslösheten.

Samtidigt har jag en invändning som är att jag tycker vi vanliga människor som inte är politiker, vi har ett ansvar för vilken strategi vi väljer. Utifrån kollapsperspektivet är ju en smärtsam sanning att inga civilisationer någonsin har lyckats förhindra sin egen undergång. En tanke är att uppbyggnaden av en civilisation handlar väldigt mycket om utveckling, framsteg och erövring, så att det liksom inte finns någon plan för att det kan komma en tid av avveckling och planerad ”de-growth”. Vi är fångar i framstegs-etoset, skulle man kunna säga.

Är det meningsfullt att vi vuxna människor talar om och förväntar oss att politiken ska kunna vända skutan? Jag lutar åt att det inte är det. Alla tecken tyder på att samhället som helhet just nu är som Titanic när man upptäckte isberget – vi ser problemet men det går bara inte att väja av. Den krismedvetenhet som exempelvis Staffan Lindberg efterfrågar finns bara inte bland de styrande i samhället. Jag lyssnar på en fransk TV-utsändning där en forskare beskriver hur vi i det moderna industrisamhället har en helt osund orientering till här-och-nu, som gör att vi helt förmår förtränga att våra handlingar idag får hemska konsekvenser för framtiden och framtida generationer.

Förutom att det är väldigt lite som tyder på en verklig beredskap hos politiker och andra makthavare att lösa problemen, så lade ju några framstående forskare år 1972 fram tydlig forskning som visade att helheten av vår livsstil kommer att leda till en kollaps under den första halvan av 2000-talet. Och det var innan man hade så mycket koll på klimathotet. Det var ganska enkla principiella resonemang om människans utbyten med naturen, vi tar ut naturresurser och ger tillbaks olika former av föroreningar, och när man i detalj tittade på hur detta utvecklas så ser man att det bara inte håller. Rapportens titel säger egentligen allt: Limits to Growth.

Och om detta stämmer, att vi oundvikligen går mot en kollaps, och det nu handlar om hur smärtsam den kollapsen kommer att bli och hur mycket av vår ”civilisation” och demokrati som vi kommer att kunna ta med in i nästa skede, då är det faktiskt helt oansvarigt när vuxna människor tolkar skolstrejkerna som att ”politiken måste göra något”. Om kollapsen är oundviklig behöver vi framförallt förbereda oss för en tillbakagång till jordbrukssamhället, främst genom att själva odla, vi behöver lära oss detta igen, och också förbereda själva jorden, för det tar tid att bygga upp jord för ekologisk odling. Och vi behöver prata med varandra, våra närstående och våra grannar om hur vi ska lösa dessa utmaningar i stort och smått.

Så missförstå mig rätt: Jag har den största sympati med Greta Tunberg och skolstrejkarna, det är som att den unga generationen skriker ut till vuxenvärlden att nu får ni skärpa er. Vad jag vill lyfta fram är ett strategiproblem, jag ser många tweetar och liknande som utstrålar frustration med att ”ingen gör något”, framförallt inte politikerna, och jag tycker det vore mer konstruktivt använd energi att gå ut och odla och bygga det samhälle som ändå på något sätt kommer att komma.

Tillägg: Hittade den här artikeln: Why Climate Change Won’t be Stopped, och tyckte den passade här.

En kommentar till “Kollapsologens syn på skolstrejkerna”

  1. Viktiga frågor du tar upp. Jag tror också det är viktigt att vi drar slutsatsen att vi behöver odla själva och bygga det nya samhället och samtidigt engagera oss i informationsspridning för detta nya samhälle (”hur gör man?” , blir frågan vi får, eller hur?) och påminna oss varför vi ska flytta oss ut den omedelbara bekvämligheten vi har nu, stugvärmen.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *