There is a strong sense of denial among the vast majority of analysts and economists—not to mention the general population—that we could be heading into something catastrophic—but we are. There is simply no denying it anymore.
Tuomas Malinen: Towards the crisis
Det pratas mer och mer om en kommande finanskris eller -krasch. Exempelvis såg jag idag det här klippet, ”The developed world is on the brink of financial, economic, social and political crisis”:
Jag tycker det kan vara viktigt att se helheten och vad en eventuell kris/krasch egentligen beror på och därför tänkte jag här försöka kort sammanfatta resonemanget jag försökt föra tidigare här på bloggen:
- Grundorsaken till att det finns problem i det finansiella systemet är att tillväxten i industriländerna sjunker årtionde för årtionde. Och en bra förklaring till detta är att det är grundläggande faktorer i vårt samhälle som gör att vi når en ”peak”, en topp och efter toppen går det utför. Jag har tidigare skrivit om två sådana faktorer: Komplexitetskrisen och energipredikamentet (predikament är ett lån från engelskan, betyder en omständighet som vi inte kan fly eller komma undan ifrån på något sätt).
- Från åttiotalet har finansiell avreglering och ökad skuldsättning använts för att kompensera för den fallande tillväxten. Detta har lett till återkommande globala finanskriser. -92, -00, -07 brukar de benämnas. Vi borrar oss gradvis ner i ett hål som vi inte kommer upp ur. En alltmer krympande tillväxt ska användas till att betala räntor och amorteringar på en allt större börda av lån.
- Nu är vi i ett läge när världens samlade lån (skuldsättning/BNP) ligger på samma nivå som vid den stora kraschen 1929.
- Det är omöjligt att säga exakt när eller var kraschen kommer att börja. Men att den kommer är säkert. Rent matematiskt kan ekonomin inte fortsätta för alltid med minskande tillväxt och ökande skuldsättning. Just nu går vi in i en global lågkonjunktur och då ökar risken förstås avsevärt.
- De senaste elva åren har vi kortsiktigt dopat ekonomin genom nollränta. Vilket har ökat på tillgångsbubblor såsom exempelvis de uppblåsta svenska fastighetspriserna, vilket i sin tur har mångdubblat riskerna i finanssektorn. Samtidigt som möjligheterna att sänka räntan i ett nedåtgående konjunkturläge är minimala. (för mer analyser kring detta, sök på nätet efter ”quantitative easing”, Nomi Prins är exempelvis en kunnig expert på detta)
- Alla sansade bedömare jag hör om är överrens om att nollräntan är en kortsiktig politik som på längre sikt bara leder till problem. Men ändå fortsätter den och fortsätter. Detta är för mig det yttersta beviset för att något fundamentalt är fel i världsekonomin; kunde man stoppa nollräntan och återvända till sundare penningpolitik, så hade centralbankerna och världens makthavare satt sig ner och löst situationen, men ingenting tyder på att detta är på väg att hända.
- Jag kan egentligen bara se två scenarion när krisen slår som hårdast:
- Antingen så får vi en långvarig ekonomisk depression av det slag som var på 1930-talet. Massarbetslöshet, hungerdemonstrationer på gatorna, årtionden av ekonomisk nedgång och så vidare.
- Eller så kollapsar hela systemet. Vad som talar för detta är att minsta del av vår ekonomi är så beroende av alla andra delar, så om en del fallerar finns stora risker att det leder till följdeffekter för andra delar, även på stort avstånd från där det började. Man brukar prata om dominoeffekter.
- Jag brukar exemplifiera med att problem med produktionen i ett fjärran östernland, exempelvis en jordbävning i Korea, kan medföra att operationer ställs in på ett vanligt svenskt sjukhus, för all verksamhet i vårt samhälle är så beroende av snabba leveranser av material, produkter och reservdelar från hela världen.
- Forskning om komplexa system bekräftar också att ju mer komplext ett system är, desto lättare att det kollapsar helt om en liten del får problem.
- Hur kommer det hela att börja? Helt omöjligt att säga. Överallt i världsekonomin är det ansträngt och höga risker efter 50 år av ständigt ökande skuldsättning och 10 år av nollränta. Det kan vara ett land i ”utkanten”, t.ex. i Latinamerika eller Hong Kong där ekonomin krisar och allmänheten börjar ta ut alla sina pengar från banken, en s.k. bankrun, och sen sprider detta sig från land till land. Det kan vara att någon populistpolitiker i Europa kommer på att hoppa på ECB för att de spekulerat med medborgarnas pengar och köpt diverse riskfyllda obligationer. I nästa steg kan det hända att en grupp medborgare börjar göra sig av med Euro och i stället ordna med en lokal guldbaserad valuta. Det kan börja med en fastighetskrasch, i Sverige eller något annat land med högt värderade fastigheter. Alla dessa scenarier sätter hela finansiella systemet på prov, och vi är idag i ett läge där systemets stresstålighet är nästan obefintlig. Någonstans på vägen när krisen sprider sig börjar allmänheten tappa förtroendet för pengarna och banksystemet, och då kan kollapsen vara ett faktum väldigt snabbt. Att nollräntan kunnat pågå i 11 år nu är bara för att industrisamhället utvecklats så otroligt effektivt under ett drygt århundrade vilket gör att alla har ett grundmurat förtroende för att samhället och politikerna fixar alla kriser. När det förtroendet börjar svaja blir det väldigt svårt att göra något för att stoppa att krisen eskalerar snabbt.
- Och by the way: I dagarna har USA dödat den iranske generalen Qasem Soleimani. Om det blir en fortsatt upptrappning och om detta utlöser en finanskrasch, så kommer det säkert heta att det var kriget som orsakade kraschen, och detta är en av anledningarna till att jag skriver det här inlägget. Det är en utveckling under minst 50 år som har lett till det extremt svåra läget vi har idag, inte någon kortsiktig ”trigger”.
Det här inlägget är skrivet lite i hast, som ett sätt att sammanfatta hur man kan se finansläget ur ett kollapsperspektiv, det är i första hand en inbjudan och en uppmaning till läsaren att fortsätta sätta sig in i den här problematiken. Läs t.ex. gärna mina första inlägg här på bloggen, t.ex. Hur det här med samhällskollapsen hänger ihop.
I nästa inlägg skriver jag mer av dagsboksanteckningar från kraschen.
En kommentar till “Ekonomin och världen på avgrundens rand”