En långsam eller snabb kollaps?

Look around. If this isn’t collapse, then what do you call it? The standard of living is going down for many people. The climate is moving in directions which threaten the existence of this country. The US presidential election is held between two of the most awful people I ever saw in public life. The oil companies is in a desperate rush to pump the last drop out of the ground, leaving nothing for the future. Is this collapse, or….?
Dennis Meadows

Jag tittar på en intervju med Dennis Meadows, som var med och gjorde rapporten Limits to Growth 1971, som förutsåg att vi går mot en kollaps under de första årtiondena av 2000-talet.

Jag kan starkt rekommendera att titta på intervjun. Meadows har ägnat årtionden av sitt liv åt att studera hur människan samspelar med den här planeten och hur våra liv kommer att kunna utveckla sig.  Han pratar om kollapsen som att den vore ett faktum, samtidigt som han rent filosofiskt uttrycker att det är icke-vetbart. Jag tolkar det som att han efter alla sina studier och samtal med forskarkollegor inte kunnat komma fram till någon annan slutsats och att hans tänkande därför är helt och hållet förberett på en kommande kollaps.

I del fyra gör han ett intressant resonemang om att det som gäller nu är huruvida vi kan ordna så att nedgången/kollapsen blir långsam och mjuk eller om den blir mer snabb och hård. Detta kanske man kan kalla kollapsens dialektik. Å ena sidan något slags intuition eller visshet; det verkar som att de som studerar detta ämne i detalj blir ganska säkra på att vi går mot en kollaps. Men å andra sidan så kan man se att det går att göra saker för att hejda utvecklingen och göra den mindre smärtsam.

Exempel på saker som skulle kunna bromsa upp utvecklingen är högre skatter på allt som förbrukar fossila bränslen, både flyg, uppvärmning, bensin och inte minst konstgödning till jordbruket. Och det finns mycket som går att göra för att bygga upp och stödja ett småskaligt jordbruk. Egentligen är det helt åt skogen att vi betalar så mycket pengar till EU, vilket till stor del går vidare i jordbruksstöd, nästan enbart till storjordbruk.

Jag vill inte låta som något slags kommunistkramare, men man har tittat på Kuba och Nordkorea, som båda utsattes för att oljeimporten från Sovjetunionen försvann när den kollapsade i början på nittiotalet. I Nordkorea svalt befolkningen medan på Kuba lyckades man genomgå denna period utan någon nämnvärd svält. Och det Kuba blivit uppmärksammade för är att de framgångsrikt byggde upp småskalig odling, både på landsbygden och i städerna.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *