Jag hade helt missat att SVT:s Idévärlden har gjort ett eget program om de frågor som jag pratar om här på bloggen. Programmet har tyvärr bara några dagar kvar, men Thereses utmärkta presentation ligger ute på på Youtube: Den gröna omställningen är en bluff.
Jag har tidigare skrivit att en av de viktigaste anledningarna att var rädd för en mer snabb och dramatisk kollaps är att de människor som har makt över de här frågorna inte har någon koll. Här fick vi se ett praktexempel på detta (skulle nog säga att det var en stor portion mansplaining också, männen som skulle ”kommentera” tilläts lägga ut texten rätt rejält, tråkigt eftersom detta är frågor som berör vår civilisations överlevnad). Man hade tagit in två personer som skulle föreställa experter, och de arbetar också med frågor av den här typen. Deras svar på Uddenfeldts välformulerade kritik mot omställningsoptimismen bestod i att upprepa fraserna ”förnybara energikällor” och ”det kommer vi att lösa”. De hade alltså inte särskilt mycket till argument för att bemöta kritiken.
Det hela kändes arrogant, för de hade inte bemödat sig att verkligen sätta sig in på djupet i kritiken. Som ett exempel kan jag nämna att Tomas Kåberger raljerade med att Uddenfeldt pekade på vår civilisations beroende av olja. Han tyckte att el är mycket mer praktiskt som energislag i många avseenden. I Canada används värdefull flytande gas till att framställa olja från oljesand, en både kostsam och miljöförstörande process. Detta att använda gas till att framställa just olja, detta kan väl inte tyda på något annat än att världsekonomin i dagsläget har en preferens just för olja – för annars hade väl gasen använts direkt till att ge energi?
Jag skriver just nu på en bloggpost om varför de alternativa energikällorna inte kommer att kunna hindra kollapsen, kommer snart. Jag uppfattar Uddenfeldts argument såhär:
För det första är hela vår livsstil helt ohållbar. Om hela planeten ska köpa och konsumera och åka bil som vi i den rika världen, så kommer vi att slå i taket, inte bara med olja, utan också med andra råvaror och i vår påverkan på klimatet och ekosystemen. Till exempel: För alla elbilar som vi ska köra enligt den gröna omställningen, och för att lagra elen från alla vind- och solkraftverk, behöver vi en enorm mängd litium till batterier, och det är mycket osäkert om vi kan få fram denna. Det talas redan nu om brist på litium. Blir det litiumbrist, så kommer priserna på litium självklart kraftigt bromsa denna utveckling. Detta gäller på alla områden; hur mycket olja som går åt till all plast som vi konsumerar. Järnet som används i alla bilkarosser och så vidare.
För det andra så behövs en massa resurser och tid för omställningen till dessa nya energislag. Nu går vi in i en allvarlig finanskris, och om vi klarar oss helskinnade ur den så kommer oljebristen snart att börja ställa till det för oss- Oljepriserna kommer att öka, och ekonomin kommer att krisa ytterligare. Här ser man tydligt att om man betraktar frågan ur ett rent tekniskt perspektiv som Tomas Kåberger gjorde, så kan man idag säga att alternativel är konkurrenskraftig jämfört med el från fossila bränslen. Men om man lägger till kunskap om geologi (olja m.m.) och ekonomi, så ser läget betydligt mer problematiskt ut. Oljeproblematiken har kraftigt bidragit till att ekonomin vuxit långsamt de senaste årtiondena, vilket lett till en accelererande skuldsättning, vilket vi snart får betala för genom en finanskrasch. Detta kommer att göra det mer eller mindre omöjligt att snabbt få fram de mångmiljoninvesteringar som kommer att behövas för att ersätta den olja som vi snart inte kommer att kunna få upp ur jorden. Det faktum att det är bara genom att se problemen ur ett helhetsperspektiv som man förstår allvaret; att det kan se optimistiskt ut för experter som grundar sig på en enskild vetenskap, ska jag försöka skriva mer om senare.
Det gläder mig dock att se att Thereses bok Gratislunchen är slutsåld, det ger hopp att så många vill läsa den. (E-boken på Bokus)