Nu har vi alltså upplevt ungefär ett halvår av corona-pandemin. Vi har fått se tomma butikshyllor när människor var rädda och hamstrade mat och toapapper. Vi har fått se brister på sjukvårdsmaterial, ansiktsmasker, reagensvätskor, och allehanda varor; till och med ögonfransförlängningsbranschen har haft svåra problem med leveranserna.
Jag tror många i den rika delen av världen blivit plågsamt medvetna om vårt samhälles sårbarhet.
Och samtidigt tar ekonomin svårt stryk av alla nedstängningar och restriktioner. En BNP-minskning på åtminstone fem till tio procent verkar vara att förvänta för helåret 2020. Och när arbetslösheten och den ekonomiska osäkerheten ökar så ökar också de sociala spänningarna. De enorma demonstrationerna och oroligheterna i USA den senaste månaden hade knappast blivit så våldsamma om det inte hade eldats på av en det svåra ekonomiska läget. Det finns till och med bedömare som är oroliga för en kupp eller ett uppseglande inbördeskrig i USA.
Och samtidigt ser vi konsekvenser av den globala uppvärmningen som bara ökar och ökar. Enorma skogsbränder i Australien i början av året. Och nu i sommar temperaturer mellan 30 och 40 grader i Sibirien, ca 20 grader över normalt. Följt av svåra skogsbränder även där.
Ett flertal länder befinner sig nära att krascha eller kollapsa. Just nu vänds blickarna mot Libanon på grund av den enorma explotionen i hamnen häromdagen. Deras ekonomi har varit på fallrepet länge och coronakrisen håller på att göra läget helt ohållbart och alla verkar nu överrens om att det kommer att krascha på något sätt, vilket kan komma att få stora konsekvenser för hela regionen.
Ett stort antal länder dras med liknande problem, såsom accelererande statsskuld, låg tillväxt, politiskt kaos etc. Vad ska man till exempel tro om alla rapporter om att det inte går att växla RMB mot dollar i Kina? Någon påstod att Folkrepubliken Kina kan vara bara månader från att kollapsa.
Ekonomin världen över är ett kapitel för sig. Samtidigt som BNP minskar drastiskt överlag så är börserna på all-time-high. Inte ens ekonomiexperter verkar ha någon vettig förklaring till hur detta kan komma sig. Mycket tyder såklart på att det beror på den enorma expansion av pengatryckande och skuldsättning som följt med coronakrisen. I ett känsligt läge där vi redan lånat för mycket under flera årtionden har vi alltså gjort våra ekonomier ytterligare mycket mer sårbara genom ”more-of-the-same”, mer av samma.
Som jag sagt tidigare här på bloggen: Det handlar inte om att politiker och centralbanker är inkompetenta, utan på att tillväxten varit låg under en lång tid vilket har lett oss in i en återvändsgränd. Där vi artficiellt stimulerar ekonomin genom att konsumera och investera för lånade pengar som egentligen inte finns. Jag kan inte se något annat än att vi kommer att få se hur den här sårbarheten gör att världsekonomi snart börjar krackelera, troligen innan årets slut. Ytterst få företag lär kunna dela ut några pengar till aktieägarna nästa år, och åtminstone när detta blir uppenbart borde det få något slags effekter på börserna. Samtidigt som det är svårt att veta exakt hur det kommera att se ut, en så omfattande global ekonomi som vi har idag har aldrig kraschat ordentligt. 1929 var världsekonomin långt mycket mindre än idag.
Vi ser också att intresset för fröer och hus på landet har ökat. När det skakar i omvärlden verkar det alltså som att människor instinktivt tänker sig tillbaks till jordbrukssamhället – jag behöver kunna odla min egen mat.
Sammanfattning: Coronapandemin har gjort så att många underliggande problem och sårbarheter hos vår civilisation kommer i dagen. Den risk för att vårt samhälle ska kollapsa som gått att se i årtionden blir nu mycket tydligare. Jag har svårt att se att vi hade kunnat undvika den här utvecklingen även utan pandemin, men nu har den tagit fart på allvar. Jag skulle så önska att vi kunde arbeta gemensamt för att att göra fallet så mjukt som möjligt, men just nu går utvecklingen åt motsatt håll: Ökade politiska spänningar inom och mellan länder. Galopperande skuldsäggning och pengatryckning. Och så vidare.
Eftersom jag bara är en obetydlig bloggare som väldigt få läser, så tillåter jag mig att göra några gissningar om vart vi är på väg. Jag kommer säkert ha fel i mångt och mycket, men om jag skulle få rätt på någon eller några punkter så vill jag få njuta av den sötman i allt det här eländet…
– EU och valutasamarbetet (euron) kommer att ha enorma problem under det kommande åren, troligt är att euron på något sätt splittras och bryts upp. Stor risk att detta sker på ett oordnat sätt som skapar kaos inom ekonomi och politik.
– Ökande kaos i USA, stor risk för något i stil med inbördeskrig och demokratins upphörande. Exempelvis kring presidentvalet, där Trump nu i dagarna börjar försöka krångla till det genom att prata om det ska uppskjutas.
– En rad kraschande och kollapsande länder mer i periferin, såsom Libanon. Kina är också en stark kandidat.
– Bankkrascher och bankruns över hela världen, som riskerar att sprida sig som en präriebrand och ödelägga hela det finansiella systemet. (läs gärna mer av den finske ekonomidocenten Tuomas Malinen om detta).
– Problem med prisstabilitet världen över – deflation eller inflation eller olika kombinationer därav. Exempelvis att matvarupriserna stiger medan allt annat faller. Vilket i sin tur ensamt har kraften att ödelägga ekonomin.
– Underliggande problem såsom uppblåsta fastighetspriser (världen över, inte minst i Sverige) och skuldberg inom studieskulder, billån osv kommer nu att komma upp i dagen.
– Det skulle heller inte förvåna mig om guldpriset fortsätter stiga framöver, vilket i sig sänder en signal till allmänheten om att finansmarknadens aktörer är oroliga för framtiden. Detta i sig kan bli en ond spiral där människor blir alltmer ovilliga att äga pengar, sedlar och mynt; pengarna byts mot guld etc istället. Och pengarna är ju inte bara betalningsmedel, utan sätt för staterna att låna, så denna utveckling kan leda till att stater går i bankrutt när lånemöjligheterna stryps.
– Om ett par av ovanstående punkter blir verklighet så finns risk att allmänheten tappar förtroendet för systemet och för valutorna och då kan det bli nödvändigt med åtgärder för att återupprätta förtroendet, såsom att knyta valutor till guldet. Detta riskerar dock att förvärra krisen för det skulle göra det svårare att upprätthålla dagens låga räntor. Och vid högre räntor skulle än fler hushåll och företag gå i konkurs, så det riskerar att bli en ond spiral.
*Vill du läsa mer och förstå allt detta mer på djupet så finns förstås massa artiklar tidigare här på bloggen (se också min Twitter) och nyligen kom också en brilliant sammanfattning av dessa tankar i en artikel av Nathan Hagens: Economics for the future – Beyond the superorganism. På YouTube finns en bra film med den uppmuntrande titeln There’s no Tomorrow. Fler litteraturtips finns också i andra artiklar här på bloggen.
Jo, och så vill jag lägga till en sak… Samtidigt som grunden i det här är en kollapsutveckling som går att studera, förstå och förutsäga. Samtidigt så finns det individer, politiker och ekonomer som fattar beslut och gör saker i detta och som har ett ansvar. De som nu är ansvariga för att ytterligare försöka blåsa upp våra ekonomier med pengatryckning och lån har ett ansvar för den ödeläggelse som kommer att följa, detta måste vi också prata om. Särskilt drabbad blev jag av att höra finansminister Magdalena Andersson tidigt i krisen prata vitt och brett om hur bra det var att Sverige lånar en massa nu.