Först kom en enorm pandemi som visade på åtskilliga av vårt hypermoderna samhälles sårbarheter. Sen kom århundradets energikris. Men vi pratade ändå inte om tillväxtens gränser. Och nu denna vår så kom finanskrisen på allvar. Den har bubblat och sjudit ett tag, men när Silicon Valley Bank fick problem så kom det upp på mediernas agenda. Och senaste veckan stora upplopp i Frankrike och Grekland. Inte konstigt när inflationen gröpt ur åtminstone 10-20 procent ur vanligt folks plånböcker det senaste året.
Nu väntar, vad jag kan se, en tid av statsbankrutter, fastighetskrascher, bankruns och liknande skakande och förödande händelser. Jag kände mig larvig och överdriven när jag skrev om risken för bankruns för några år sen, men nu visar det sig att elektroniska bankärenden ökar riskerna för detta.
Som jag skrivit tidigare: det är helt omöjligt att förutsäga exakt hur det kommer att förlöpa, men allt tyder på att vårt samhälle står i begrepp att krascha rejält den närmaste tiden. Tillväxtens gränser, energikris, en skulddriven ekonomi och många andra faktorer gör sammantaget att stressen för vårt samhälle är enorm. Med ”stress” menar jag här att viktiga samhällsfunktioner såsom betalningar, transporter av varor (t.ex. mat), polis och domstolar kan få problem att fungera.
När vi dessutom har ett krig på nära håll i Ukraina, så får vi dessutom lägga till risken för sabotage från Ryssland till de övriga problemen. Det är ganska enkelt för en främmande makt att ta ned viktiga försörjningssystem för Sverige eller Europa, såsom el- eller vattennätet.
Det som oroar mig mest är: Kommer dollarn och euron att fallera? Kommer Sverige och Europa att klara av de 15-20 procents minskning av BNP som vi står inför? Kommer vi fortfarande att ha ett samhälle där de flesta går till sina jobb så att samhällets grundfunktioner står kvar? Eller kommer det att krisa på ett sätt så att människor väljer att lämna arbetsplatser och städer för att försöka få mat ur naturen så gott de kan?
En central faktor, som vi tar för givet och typ aldrig pratar om är människors tilltro till samhället. Så länge samhället, marknadsekonomin, ger oss allt vi behöver, särskilt mat, bostad, skydd och så, så är allt frid och fröjd. Jag ser framför mig till exempel att någonstans på vägen i alla dessa kriser så börjar människor att preppa och hamstra mat och förnödenheter och när butikshyllorna blir mer och mer tomma så försvinner också tilltron till systemet. Eller så blir det som i Venezuela och andra ”semi-failed states”, att man inte längre kan räkna med att få sin lön i slutet av månaden, den kommer en eller flera månader försent. Och hur länge kommer en sådan situation att kunna fortgå tills människor bara tröttnar och slutar jobba?
Kort om tidtabellen
Jag funderar en del kring hur snabbt den här processen kan tänkas gå. Såhär kan man resonera:
Vi har cirka 10-15 år kvar med olja. Detta baserar jag på att nu när vi går in i en lågkonjunktur så kommer vi att borra mycket mindre efter ny olja än förut. Och de oljefyndigheter som finns kvar nu är mycket mindre lönsamma än de vi exploaterat tidigare, så till största delen lär vi få nöja oss med de fyndigheter vi utnyttjar idag. Dessa minskar med 6-7 procent per år, helt naturligt, när vi tömmer dem på olja.
Det svenska samhället lär kollapsa långt innan detta. För de stater som har olja kommer mer och mer att använda den olja de har internt, inom det egna landet, så det kommer att finnas begränsade volymer till oss som inte har några egna fyndigheter. Nu under den tid jag skrivit detta inlägg så annonserade OPEC att de drar ner på oljeproduktionen. Det har spekulerats om olika orsaker till detta, men jag tror inte oljefrågor hade varit så svåra och kontroversiella om det inte i bakgrunden hade funnits brister; att länder som Saudiarabien snart inte kommer att kunna ta ut så mycket som världen efterfrågar.
Och nu den närmsta tiden står vi inför en finanskrasch som kommer att bli minst lika allvarlig som den som följde på 1929. Då backade världens BNP med 15 %. Coronakrisen visade att när det börjar gå fel i systemet så kan följdverkningarna bli enorma. Brist p¨å insatsvaror från bland annat Kina ledde till att fabriker över hela världen fick stänga ner.
Någonstans i den här finanskraschen kan vi förvänta oss att de stora valutorna, såsom dollarn och euron fallerar, och då blir det också ett antal större nationer såsom USA som får problem att betala av sina lån. Samtidigt lär fastighets- och aktiemarknaderna krascha, så hela systemet vi har byggt upp med enorma krediter lär få svårt att överleva. På något sätt lär alla lån knappast gå att betala tillbaks. Ytterst handlar det om att lånen är enorma, och den BNP-tillväxt som skulle kunna betala av lånen är mer eller mindre obefintlig. Hur ska vårt ekonomiska system kunna överleva detta?
Personligen ser jag en överhängande risk att hela systemet går ner någonstans i den här processen (se tex David Korowicz texter). Eventuellt kan vi klara oss så bra att samhället fortfarande står kvar, men då ser jag framför mig att vi blir något slags ”semi-failed nation”, ungefär som Venezuela, där vissa samhällsfunktioner fungerar samtidigt som andra inte fungerar.
Vad är egentligen en kollaps?
Jag tror att de flesta tänker på något slags dramatiskt sammanbrott när de hör ordet kollaps. Men egentligen tycker jag att ordet borde användas för hela processen. Ta bara det faktum att på 1960-talet så handlade politiken mest om utbyggnader. Vägar, universitet, daghem och mycket annat byggdes upp. Men de senaste årtionden har politiken till stor del handlat om neddragningar och kostnadsbesparingar på olika sätt.
Men samtidigt ser jag ju som sagt en stor risk för att vi verkligen får se en mer dramatisk utveckling så småningom. När/om det uppstår brist på mat och drivmedel till exempel.
Hoppas detta kan bidra till att ge en något mer nyanserad bild av kollapsen, att vi befinner oss mitt inne i en stor och långsam insaktning. Samtidigt som vi har byggt upp ett system med stora risker för att det en dag bara brakar ihop.
[Observera att resonemangen i det här inlägget bygger på tankar om tillväxtens gränser som gås igenom i tidigare inlägg på bloggen]