Kollapsvarning oktober 2021

Efter att jag skrev det förra inlägget har det tillkommit att stora delar av världen nu har en brist på energi (se mer på min Twitter om detta). Läget i världen börjar mer och mer se ut ungefär som ett av de scenarion kollapsologer beskrivit som början på en kollaps:

  • Alltmer av det vi bara utgår från att det ska funka har börjar hacka och fungerar inte lika smidigt som tidigare. Vi ser nu brist på transporter, mikroelektronik och många andra saker världen över, till exempel. För några veckor sedan så tog bensinen slut på brittiska bensinmackar.
  • Stor världsomspännande energibrist.
  • En global fastighets- och lånebubbla som nu i Kina börjar spricka.
  • Världen är också på väg in i en lågkonjunktur. Detta är inget konstigt, vi har haft ganska bra konjunktur i ca femton år nu, och lågkonjunkturer brukar komma ganska regelbundet med ca 8-10 års mellanrum.

Jag har tidigare här på bloggen skrivit att våra samhällen blir svagare och fungerar sämre när vi får alltmer ont om energi. Riskforskaren David Korowicz har beskrivit detta som att civilisationen just nu blir alltmer destabiliserad (läs gärna Korowicz om du är intresserad av att få en mer detaljerad bild av hur kollapsen kan tänkas gå till, han är enligt min uppfattning en av dem som skriver mest tydligt om detta).

En metafor för den här processen är ett torn i spelet Jenga.

Spelet går ut på att man staplar upp träklotsar i ett torn, och sedan ska man dra ut en klots i taget tills tornet rasar. Just nu befinner vi oss i att alltfler länkar i det globala världshandelssystemet försvagas och fungerar sämre. Transporterna är ett exempel. Först kom coronan och hamnar stängdes ner och leveranser ställdes in på grund av nerstängda fabriker och liknande orsaker. Det var som att ett par klotsar drogs ur, men tornet föll inte helt och hållet, utan destabiliserades. Sedan började världen öppna upp, och regeringar i hela världen genomförde frikostiga stimulanspaket, så att företag och konsumenter fick möjlighet att sitta vid datorn och beställa massvis med varor från främmande länder. Ytterligare en påfrestning tillkom; att transportsystemet skulle gå från en låg nivå till maxnivå, samtidigt som vissa delar fortfarande hade problem på grund av pandemin.

Den här typen av orsaker har nu gjort att världen har ett enormt problem med att få fram varor i tid. Precis som i Jenga-spelet är det svårt att ange exakt var destabiliseringen satt, det är alltför många faktorer som beror på varandra som är inblandade.

Transportproblemen ingår nu i sin tur i andra system, såsom att förse fabriker med material, och problemen med transporter gör nu att produktionen i många fabriker är mindre pålitlig och stabil. Vi har något slags domino- eller Jenga-spel med tiotusentals klotsar där alla är beroende av varandra på olika sätt. Vissa processer är ganska oberoende och det ska mycket till innan de får problem. Medan andra är väldigt kopplade till omvärlden och har därför lätt att påverkas av andras problem. Problemet att en fabrik får stoppa produktionen för att någon insatsvara är slut är ett exempel på det sistnämnda.

Det säger sig självt att ju större och komplexare vårt globala system är och ju större del av världens industriproduktion som är just-in-time, desto känsligare för störningar är systemet.

För att sammanfatta läget:

  • Den kommande lågkonjunkturen lär bli ordentligt svår, för det finns inte längre möjlighet för centralbankerna att sänka räntorna, de är redan på botten. Tvärtom är det sannolikt med att det kommer perioder av räntehöjningar, då inflationen nu börjat stiga globalt. Något som kritiker av centralbankernas penningtryckpolitik varnat för länge.
  • Vi ser redan att världsekonomin är i ett läge då den har svårt att hantera större påfrestningar, såsom corona-pandemin. Det är då mycket oroande att vi lär få se en omfattande ekonomisk nedgång redan innan störningarna från coronan har hunnit komma tillrätta. Och nedgången kommer att vara såpass stor att det finns risk att störningarna blir ännu större den här gången.
  • Dessutom på detta har världen dragit på sig enorma mängder skulder under de senaste årtiondena, vilket bland annat bidragit till att driva upp fastighetspriserna till höga nivåer. I Sverige till exempel finns åtskilligt med utrymme för en fastighetskrasch, vilket till och med Riksbanken pratar öppet om.
  • Lägg till detta en hel del risker med fortsatta och ökande klimatproblem, ekosystemkollapser och liknande.

Jag vill alltså hävda att världsekonomin i det här avseendet är som ett Jenga-spel. När konjukturen går ned och olika påfrestningar sätter in så är det som när man drar ut en klots i taget. Tornet står än så länge kvar, men blir destabiliserat. Nu behövs det mindre stötar för att det ska rasa. Om den svenska bostadsmarknaden kraschar så blir det som ytterligare en klots dras ut och instabiliteten ökar ytterligare. Ingen kan säga exakt när det rasar eller hur. Det enda som går att säga är att om de här scenarierna som beskrivs här och av andra kollapsologer; om detta blir verklighet, så kommer det en dag komma ett läge när inte bygget håller och tornet rasar. En metafor för detta är när långtradarna inte längre kommer. När vi inte får mat och förnödenheter från det de internationella marknaderna så kommer vi att få ordentliga problem i vår vardag.

Som vanligt vill jag framhålla att det inte heller går att veta exakt hur en sådan nedgång kommer att se ut. Det faktum att jag ser ganska lite av förberedelser från de officiella myndigheterna gör att jag fruktar att vi kommer att bli tagna på sängen med stor turbulens och kaos till följd. Har vi tur kommer vi för en tid kunna fortsätta på en lägre nivå, kanske blir situationen här i Sverige mer som läget i krisländer såsom Grekland eller Spanien.

Jag hoppas Jenga-liknelsen gör att läsaren förstår att när de flesta av världens länder har en liknande situation med överskuldsättning och fastighetsbubblor, och våra ekonomier är väldigt ihopbyggda och påverkar i stor utsättning varandra, då gör detta att vi nu står inför väsentliga kollapsrisker.

Tillägg november -21

Krisen utvecklas snabbt till det värre. Och det är verkligen obehagligt att man inte hör ett ljud i media eller från makthavare. Faktiskt hör man mer inom affärspress och typ The Economist, för de är upptagna med världens realiteter och inte med alla tomma ord.

  • Nu har vi dessutom en allvarlig magnesiumkris. Och en uppseglande brist på konstgödsel, vilket har stor risk att leda till brist på mat i världen; risk för svält alltså.
  • Jag märker också att världens kollapsologer är allvarligt oroade över situationen på ett mer akut sätt som jag inte märkt tidigare. Till exempel Gail Tverberg, Chris Martenson. Märker också på sociala media att Nicole Foss och Ugo Bardi är tydligt oroade av läget. Som jag skrev tidigare är världsläget nu kusligt likt det som kollapsologer har förutspått länge.
  • Läs gärna mer på min Twitter om hur läget försämras.

Kollapsläget hösten 2021 – möjligheter och risker

Det slår mig att hittills i den här bloggen har jag fokuserat i stort sett bara på det negativa. Orsaken till att jag skrivit så pessimistiskt har varit att jag tycker alla dessa risker lyfts fram alldeles för lite. Kanske är dags att skriva lite om det som inger hopp. Så idag väljer jag att göra en liten inventering över läget uppdelat i två avsnitt, hopp och förtvivlan.

Goda nyheter

Det känns som att det aldrig har funnits så många olika initiativ som på olika sätt syftar till att hitta något nytt bortom industrisamhället. Det är en sån mångfald att jag inte kan räkna upp alla. Här kommer några exempel som jag kommer på just nu:

  • Intresset för ”Downshifting” och frivillig enkelhet ökat snabbt. Kollar och ser att gruppen Downshifting Sverige på Facebook har 8 tusen medlemmar. Människor med ett gemensamt intresse att konsumera mindre och leva enklare. ”Utflyttare” är en annan grupp på Facebook på detta tema.
  • Nyss kom en bok som känns lite som ett slags manifest för den här rörelsen: Meningen med landet av David Jonstad. Jonstad har tidigare skrivit om kollapsen och som det ser ut för mig så blir styrkan i hans argumentation bara starkare av att han själv väljer att försöka leva ett enklare liv långt ifrån storstaden.
  • Potatisuppropet och 1 kvm lin – olika initiativ som vill lyfta fram det viktiga i att vi åter lär oss odla saker vi behöver för vår överlevnad; mat och kläder.
  • TV-programmet Hjälp vi har köpt en bondgård och podden I väntan på katastrofen. Skildrar hur en familj från Stockholms innerstad försöker leva på landet. Jag ska erkänna att jag inte är någon TV-tittare, så jag ska inte uttala mig om programmet, men jag har lyssnat på podden och den innehåller en hel del matnyttigt ur kollapsperspektiv. Patrik Sellman förklarar både risker för vårt samhälle och hur man kan hantera dessa praktiskt.
  • Intresset för odling och trädgård i största allmänhet exploderar, skulle jag säga. Och antalet folkhögskolekurser i permakultur, omställning och liknande ökar också lavinartat.

Sämre nyheter

Samtidigt som det verkar som att allt fler människor i coronakrisens fotspår får upp ögonen för hur sårbart vårt samhälle är, så ser jag allt fler tecken som pekar på att det inte är långt kvar för den relativa stabilitet som vi levt i under en lång tid.

Många tecken pekar nu på att vi är på väg in i en problematisk ekonomisk nedgång. Som jag skrev i mitt förra inlägg så säger Vice Riksbankschef Martin Flodén nu öppet att han tror att Sveriges ekonomi kommer att kollapsa om bostadsmarknaden skulle börja falla. Riksbanken väljer i det läget att stödköpa bostadsobligationer och fortsätta med extremlåga räntor, vilket ytterligare bidrar till att blåsa upp bostadsbubblan. Tänker de aldrig på att det kan komma en lågkonjunktur, som kan göra att bostadspriserna faller oavsett hur låga räntorna är? I dagsläget har ju allmänheten vant sig vid att betala extremt låga räntor, vilket också gjort att många har satt sig med farligt höga lån i förhållande till sin inkomst. Hur många av dem som nyligen köpt villor i storstädernas förorter, skulle klara av om en i familjen blev arbetslös? Jag är rädd att relativt små förändringar i arbetslöshetssiffrorna skulle kunna leda till tydliga prisnedgångar och då är vi inne i samma spiral som i samband med fastighetskrisen 1992, när bostadspriserna faller, så stramar bankerna åt lånemöjligheterna, vilket leder till ytterligare fall, och priserna hamnar i en nedåtgående spiral.

Tecken som tyder på att vi kan vara nära en nedgång är:

  • Tendenser till avmattning i Kina.
  • Stigande oljepriser (detta bidrog till kraschen 2007).
  • Flera månader av inflation över vad som anses som sunt (i exempelvis USA och Tyskland). Om inflationen fortsätter vara hög lär detta leda till ett behov av att höja räntorna. Inflation räknas nämligen som skadligt för ekonomin, detta är grundorsaken till att centralbankerna sedan ett antal år har ett inflationsmål att styra mot. De höga oljepriserna i kombination med brister och stigande priser på en rad viktiga produktgrupper talar för att inflationen inte är snabbt övergående som vissa har hävdat. Det är brist på halvledare i världen. Containertransporter har också ökat i pris dramatiskt det senaste året. Se vidare om andra brister och prisökningar i den här videon av Chris Martenson.
  • Vi hör inte så mycket om detta på nyheterna men på flera håll i världen går ekonomi rätt bedrövligt. Libanon är ett exempel; vill du veta mer om hur en kollaps kan se ut är det bara att läsa om hur de har haft det senaste året. Stora delar av Afrika har det också svårt. Det finns också en oro för hur Australien och sydostasien kommer att påverkas av fortsatta restriktioner kopplade till Covid-19.

Som jag skrivit tidigare så ser jag det som att vi står inför en mycket svår kris när hela världsekonomin har enorma skulder samtidigt som tillväxten inte är mycket att hurra för. Dessutom tror jag att få undgått att klimatet på jorden nu börjar bete sig på ett sätt att det på många sätt allvarligt stör människors liv och vår ekonomi. Risken ökar år för år att klimatförändringarna ställer till det på ett sätt som ytterligare bidrar till den här nedgången. Exempelvis genom att torka i viktiga matproducerande länder leder till brist på mat i världen. I kombination med alla andra risker som kommer av att vi är ett så enormt komplext samhälle som samtidigt på alla sätt frestar på naturen som är källan till våra liv.

Jag tror att tweeten i inläggets början speglar hur många människor känner kring samhällsutvecklingen just nu. På en massa fronter verkar det helt enkelt gå åt fel håll, och det är svårt att förstå om det hänger ihop, om det är en trend eller något slumpartad. Men oroande känns det. Det är detta som jag vill få fram i den här bloggen. Att det finns en gemensam bakgrundfaktor till att det finns problem inom politiska området, inom ekonomin, ekologin, klimatet och många andra områden: Att vi har nått tillväxtens gränser. Läs gärna mer i andra tidigare inlägg om hur detta hänger ihop.

Forskaren Nathan Hagens beskriver i sin artikel Economics for the future – Beyond the superorganism att det finns ganska lite hopp om att samhället som helhet frivilligt ska kunna ställa om sig till en rimligt, långsiktigt sätt att leva på. Men det hopp som finns är att mindre grupper: föreningar, byar, grannar, familjer och så, kommer att fungera som ”fröbärare” till något nytt. Bondesamhället hade många vedermödor och nackdelar jämfört med hur vi lever. Men samtidigt var det också ett hållbarare sätt att leva. På modernt språkbruk skulle man kanske säga att det ekologiska fotavtrycket var mindre. När människor på olika sätt börjar jobba för att närma sig en lantbrukande livsstil, så som jag beskrev i början av inlägget så är detta, ur mitt perspektiv, tecken på att det planteras sådana ”frön”. Frön som så småningom kan bli något större och leda till att människosamhället går vidare in i något nytt skede.

Problemen med Riksbankens köp av bostadsobligationer

Lyssnar på podden Kapitalet där ekonomijournalisten Andreas Cervenka intervjuas om Riksbankens stödköp av bostadsobligationer. Och Vice Riksbankschef Martin Flodén intervjuas också. Denne säger rakt på sak att ”om fastighetspriserna i Sverige skulle falla så skulle hela ekonomin kollapsa”. Det känns väldigt rakt på sak. Hur blev det så, undrar man.

Riksbanken har alltså sedan början av coronakrisen köpt s.k. bostadsobligationer, det vill säga Riksbanken äger nu massa bostadslån. Och som det ser ut nu har de för avsikt att totalt köpa för 700 miljarder kronor fram till nyår (2021). Denna summa, som dock också innefattar lån till företag, företagsobligationer, motsvarar ofattbara 70 tusen kronor per svensk medborgare.

Poddens rubrik är ”monstret vi måste mata” och man får bilden av att Riksbanken är helt inmålad i ett hörn, eftersom det betraktas som otänkbart att fastighetspriserna skulle sjunka, så måste det tryckas pengar och stödjas utav bara helvete så att det otänkbara inte inträffar.

All heder åt redaktionen som tar upp dessa knepiga frågor på ett kritiskt sätt, det behövs. Men tyvärr saknade jag de allra svåraste frågorna som borde ha ställts, så jag skriver lite om dem här.

Hur får du som högutbildad ekonom ihop det att ha som en av dina arbetsuppgifter att att montera ned en marknad?

Är det något som genomsyrar utbildningen i ekonomi så är det tron att genom välfungerande marknader så skapar ekonomin effektivitet, innovation och välstånd. Det är inte för inte som vårt samhällssystem kallas marknadsekonomi. På en välfungerande marknad möts köpare och säljare och priset reglerar bland annat hur mycket som kommer att handlas av varan (priset på obligationsmarknaderna är proportionellt till räntan). Priset behöver alltså kunna röra sig både uppåt och nedåt för att det ska vara en välfungerande marknad. Jag vet faktiskt inte om ekonomin skulle definiera situationen på bostadsobligationsmarknaden som en marknad när Riksbanken bestämt sig för att endast låta priset röra sig åt ett håll.

Är ni på Riksbanken säkra på att detta aldrig kommer att krascha?

Hur svenska fastighetsmarknaden utvecklar sig beror på tusentals små och stora saker. Världsekonomin, arbetslösheten, flyttning inom landet, räntan, befolkningsutvecklingen och så vidare. 1992 och 2007-8 till exempel, såg vi större krascher då priserna sjönk, vilket fick svåra följder såsom bankkriser etc. Hur har Riksbanken kommit fram till att vi ska skjuta upp risken för en krasch på framtiden, och den dagen ha ännu mer uppblåsta fastighetspriser och en Riksbank som äger en betydande del av bostadslånen? Går det att veta att det aldrig kommer att komma någon ny krasch? Och vad grundar de i så fall denna bedömning på?

Hur ser ni på det moraliska dilemmat att många svenskar har hela sina livs besparingar i svenska kronor, i kontanter och banksparande, och nu agerar Riskbanken på ett spekulativt sätt med denna gemensamma tillgång, en stark och pålitlig valuta?

Jag tror att de flesta svenskar helt enkelt utgår från att kronorna i våra plånböcker och på våra bankkonton är skyddade av experter som gör allt de kan för att pengarna ska behålla sitt värde. Det är det vi avlönar riskbanksekonomerna för att göra, typ. Men nu är Riksbanken inne i en helt annan härad. Man använder mandatet att skapa pengar till att gå in och stödja en specifik marknad. Borde inte detta kommuniceras på något sätt till alla de människor som godtroget ser pengar som något som alltid kommer att behålla sitt värde?

Cervenka liknade situationen med att hela Sverige har blivit som en hedgefond som lånar stora summor pengar och investerar i fastigheter. Ingen kan veta när det någon gång kraschar, men utifrån hur historien sett ut hittills så framstår det som ytterst osannolikt att priserna skulle kunna fortsätta gå upp. Förtjänar inte alla innehavare av svenska kronor få informationen att de framledes är investerare i Hedgefonden Sverige som tar stora och riskfyllda positioner i fastigheter?

Varning för allvarlig finanskrasch 2021

Ni som har läst tidigare poster här på bloggen känner till bakgrunden:

Vi befinner oss i ett läge när människosläktet mer och mer arbetar mot naturen. Vi använder och uttömmer jordens tillgångar på energi, råvaror och till och med odlingsjorden utarmas på ett otroligt oroande sätt. Ett tydligt tecken är att tillväxten sedan 1960-talet har minskat årtionde efter årtionde. Sedan finanskrisen 2007-8 har hela världsekonomin gått på en väldigt speciell konstgjord andning: Otroliga mängder ”likviditet” har tillförts det finansiella systemet, något som många väljer att något förenklat kalla pengatryckande, även om det är lite mer komplicerat än så; man tillför en slags virtuella pengar som pumpas in i bankerna. (sök på quantitative easing om du vill veta mer om detta).

Det var väntat att det bara skulle gå att hålla på så här en kortare period. Se på 1920-talets enorma expansion, det var även då till stor del baserat på lån och det slutade i en rejäl krasch 1929 som det tog årtionden att återhämta sig från.

Redan innan coronaepidemin 2020-21 så var alltså världsekonomin i ett utomordentligt känsligt läge. Världens skulder mätt som skulder/BNP var uppe på samma nivå som 1929. Nu har vi alltså ett läge när stater, företag och individer i hela världen är skuldsatta som aldrig förr, och under coronakrisen har vi bara fortsatt låna. I de flesta stora länder i väst har staterna upptagit lån på omkring 10 % av BNP och mer under 2020.

Många verkar tro att det här sättet att hantera problemen ska gå att upprätthålla hur länge som helst. Det finns till och med ett ord för detta: ”japanifiering”, för i Japan har centralbanken hållit på och stöttat ekonomin på det här sättet i mer än 20 år, och än har det inte kraschat.

Nu har vi dock en situation när världsekonomin beräknas ha krympt med ca 3,5 % under 2020. Detta är väldigt svårt för en ekonomi med så mycket skulder. Banker, företag, ja alla ekonomiska aktörer blir stressade, de får det svårare att gå ihop. Konkurserna ökar. Och när både företag och allmänheten får det svårare att betala tillbaks sina lån, så får bankerna det svårare, och krisen sprids genom samhället. Till exempel genom att när bankerna tvingas skydda sig och göra det svårare att låna, så faller priserna på fastighetsmarknaderna och allmänheten får det än svårare, än fler tvingas gå i konkurs och så vidare. 2007-8 lyckades man hejda att detta spridde sig och fick hela ekonomin att kollapsa, men med än mycket större lån och en mycket allvarligare ekonomisk nedgång, så blir det mycket svårare att rädda systemet denna gång.

Till exempel ser vi de senaste veckorna att småsparare i det amerikanska RobinHood-systemet stått för stora kursrörelser, ungefär som det var i slutet av uppgången 1929. I förrgår, den 26-27 januari såg vi ett enormt rally i Gamestop-aktien, orsakat av rykten på Reddit bland småhandlare. Detta ha nu följts av att kraftig spekulation i silver, något som jag pratade om som en enorm risk i en av mina senaste poster. Samtidigt ser jag idag att RobinHood gör det svårare att handla, vilket kommer att kyla av spekulationen, något som på ett plan är bra, men samtidigt riskerar det att bidra till att utlösa kraschen.

Så länge vi har kunnat fylla på med ”likviditet” har skenet uppehållits av att allt är okay i ekonomin, bostadsrättspriserna har fortsatt stiga, folk har haft jobb. Men redan 2018-19 började det bli tydligt att krutet centralbankernas arsenal försvann. Det går inte att sänka räntorna mycket under noll. Och även om man experimenterar med negativa räntor, så ser man att räntesänkningar gradvis mist sin tillväxtfrämjande effekt.

När det en dag börjar krascha, så blir det som att det uppenbarar sig att allt som sett så bra ut bara har varit ett korthus.

Fastighetspriserna är ett bra exempel faktiskt. De har stigit och stigit ju mer räntorna har sjunkit. Det låga ränteläget har gjort att människor lurats att titta på den låga månadskostnaden och bortse från att räntorna ligger på historiskt rekordlåga nivåer. Detta har gjort att man har varit villig att betala mer och mer för fastighetsobjekten. Och det har samtidigt etablerat sig en känsla av att priserna aldrig kommer att gå ner på allvar. Nedgångar benämns som ”korrektioner”, som att den rätta vägen alltid är uppåt. Och människors känsla av rikedom när bostadsrätten ständigt ökar i värde, har lett till överdriven konsumtion, som yttrar sig som ”bra” BNP-siffror och låg arbetslöshet. När systemet kraschar behöver räntan höjas och när människor inser att fastighetspriserna sjunker och räntorna stiger så uppstår ett väldigt deppigt läge. Samtidigt som arbetslösheten stiger. Exekutiva auktioner börjar då öka, vilket späder på prisfallet. Ni förstår principen. Alla de krafter som förut drivit på priserna uppåt, samverkar nu och driver allt ner i en jobbig spiral.

Centralbankerna hade uttömt sitt ”krut” att kunna tillföra ”likviditet” och sänka räntorna någon gång 2018-19, nu finns knappast den möjligheten, även negativa räntor kommer inte att ge någon nämnvärd effekt på ekonomin.

Jag skrev om det här den tidigare nämnda postningen om 2020. Efter att detta skrevs har vi sett en andra våg av corona, som håller på att avlösas av den tredje, med de olika farligare varianterna som är på väg att sprida sig, samtidigt som vi är långt från att ha hunnit vaccinera alla som behöver. Och den djävulska spiralen av konstgjord andning, likviditet och lån till ekonomin har bara fortsatt till helt absurda nivåer. Och trots att ekonomin kommer att krympa med rekordsiffror, så stiger världens aktiebörser hela tiden. Det är så stor obalans i ekonomin, så att det liksom inte går att tänka sig att det inte kommer att krascha riktigt, riktigt rejält.

Nu står mycket på spel: Kommer euron att finnas kvar efter kraschen? Kommer EU att finnas kvar? Kommer valutorna att tvingas att knyta värdet till guldet? Var kommer räntorna ligga efter: 5, 10, 15, 20 %? Kommer vi att få se bankpaniker (bankruns)? Kommer betalningssystemet och civilsamhället att klara av den enorma stress som vi kommer att få se i betalningssystemen? Vad händer i Sverige om internetbetalningar och kortbetalningar ligger nere i några dagar, eller till och med veckor? Kommer vi att få se deflation eller farligt hög inflation?

Alla dessa scenarion är destruktiva i sig, och kommer självklart också bidra med ytterligare problem som en slags kedjeeffekt, man talar om dominoeffekter när en bricka faller och sedan fäller fler och fler. Ingen kan säga exakt vad som blir den första dominobrickan, men orosmolnen är många. Den ovannämnda spekulationen på aktiemarknaderna är bara ett av många tecken på att nedgången kan börja när som helst. Vi ser också stigande inflation samtidigt som penningmängden (benämnd M2) har ökat oroväckande eftersom det inte skett i paritet med växande ekonomi. Ökande penningmängd har alltid i världshistorien lett till inflation. Och galopperande inflation är en av de mest destruktiva saker som kan hända i en ekonomi, eftersom det förstör förutsägbarheten för både företag och allmänheten. Plus alla länder som är i på ruinens brant. Libanon och Hong Kong är några exempel, men vi kommer att få höra om många andra.

Världens ekonomi har aldrig varit så stor och så komplex som idag. Så det är helt omöjligt att säga hur kraschen kommer att se ut. Men det är svårt att tro att förödelsen inte kommer att bli mycket stor. Risken finns att en verklig systemkollaps utlöses. Eller så får vi se en stor del av den rika världens ekonomi gå kraftig kräftgång. Hela Europa kommer då att närma sig Grekland och Spanien när det gäller umbäranden, arbetslöshet och samhällsproblem. Vissa länder kanske kollapsar på ett liknande sätt som Venezuela, så att människor fortsätter att gå till sina arbeten, men utan förväntningar på att få lön på kontot i slutet av månaden. Att brist mat och förnödenheter blir vanligt.

Jag kan inte sia exakt om hur djup krisen kommer att bli, men hoppas jag lyckats förmedla att jag tycker situationen förtjänar att tas på yttersta allvar.

 

Uppdatering juni 2021

Intressant nog har detta inlägg blivit det mest lästa på bloggen – många verkar ha sökt på ”finanskrasch 2021” och liknande. Bara att dessa sökningar verkar öka på det viset är en anledning till oro.

Vidare:

  • Kreditimpulsen har rasat; en bra konjunkturindikator som man inte pratar så mycket om.
  • Förra torsdagen kom nyheten att inflationen i USA nu är uppe i 5 %, den påstås vara tillfällig, men vem vet. Bra analys finns att lyssna på i ekonomiekot.
  • Centralbankernas pengatryckning och köp av bostadsobligationer m.m. bara vräker på trots att den officiella storyn är att återhämtningen från coronaåret går utmärkt och tillväxten är hög.

Tyvärr finns det alltså anledning att vara fortsatt orolig för en krasch inom en snar framtid. Och tyvärr: Ju mer vi kommer med skuldbaserade ”stimulanser” nu, desto djupare blir fallet, våra makthavare skulle nog behöva se och lära av TV-programmet Lyxfällan.

Kommer Donald Trump att införa diktatur i USA?

Den här rubriken hade jag väl aldrig trott att jag skulle behöva skriva. USA:s demokrati har varit en grundpelare i vår civilisation i över hundra år.

Jag tror de flesta har hört om alla likheter som Trump har med diktatorer:

  • Han är självcentrerad och tror att världen kretsar kring honom. Han verkar barnsligt road av att inneha kanske världens mäktigaste position.
  • Han har därför svårt med att ta emot synpunkter och kritik. Hans värld är uppdelad i dem som är med mig och dem som är mot mig.
  • De i hans närhet som faller i onåd blir snabbt avpolleterade – jag tror inte någon annan president har avskedat så många medarbetare som Trump.
  • Han sätter in sina egna familjemedlemmar på viktiga poster i regeringen. Märk väl att detta händer i diktaturer och inte i demokratier.

  • Trump har svårt att skilja på sin privata business och sin roll som statschef. Han gillar till exempel att ha viktiga möten på sin golfresort Mar-a-Lago.
  • Han verkar tycka att han står över lagen och har ofta beslagits med att ljuga.
  • Adolf Hitler använde konspirationsteorin Sions vises protokoll för att motivera folkmordet på judar. Trump står nära flera konspirationsteorier och -teoretiker såsom Q-anon och Alex Jones. På senare tid har dessa rört sig i riktning mot att förespråka våld.
  • Trump verkar beundra Vladimir Putin och har sagt att den regimvänliga presskåren i Nordkorea är något han skulle vilja ha i USA också.

Hittills har jag uppfattat det som att de flesta trott att han skulle bli något slags parantes inom den amerikanska presidentlängden. Knasiga presidenter har ju funnits förut. Men nu finns det flera oroväckande tecken på att han rör sig i samma riktning som andra diktatorer gjort.

Till att börja med tycker jag att det ser ut som att USA under hans tid har gått en liknande väg som Jugoslavien under åren efter Tito. I en krissituation när hela landet hade det tufft tog nationalistiska ledare över det offentliga samtalet och gjorde på bara några år så att gammalt misstroende kom upp i dagen. De olika nationaliteterna som levt i fred under årtionden vände sig mot varandra och våldet eskalerade.

I Trumps USA ser vi att de har svårt att vara överrens om så grundläggande saker som att polisbrutalitet är dåligt och att det är bra att ha en gemensam strategi för coronapandemin. Det är som att landet har sönderfallit i flera smågrupper som tjafsar med varandra som barnungar. Medan många länder har valt att införa obligatorisk ansiktsmask på offentliga platser, och befolkningen då rättat sig efter detta, så har frågan om att bära mask blivit en fråga som orsakar våldsamma, upprörda urladdningar mellan människor i affärer och liknande platser.

Och när våldet eskalerat i samband med Black Lives Matter-demonstrationerna,  då skapade Trump en egen polisstyrka styrd från Vita Huset. Som enligt rapporter opererade utan att bära namnskyltar och som arresterade människor på ett godtyckligt olagligt sätt, utan någon laglig rättsprocess. Ungefär som i Pinochets Chile eller andra diktaturer.

När BLM-demonstrationerna var som mest intensiva vaktades Vita Huset av en stor beväpnad styrka som bland annat innehöll fängelsevakter från Texas. Vet inte om jag behöver nämna att en central del av att etablera en diktatur är att samla ihop styrkor som är lojala till regimen och visa upp dem i huvudstaden.

Och det senaste är nu att Trump den senaste tiden pratat med och mer om att valet inte kommer att gå rätt till. Och han har genomfört stora neddragningar i postverket (USPS), vilket kommer att kunna försvåra möjligheterna att poströsta, i ett läge när fler än någonsin vill poströsta för att minimera smittrisken. Listan på åtgärder som på olika sätt påverkar valresultatet är lång.

Trump har också pratat om att skjuta på valet. Många bedömare tolkar alla dessa handlingar som signaler att Trump förbereder sig för att hitta sätt att stanna kvar som president även om valresultatet pekar på en vinst för Biden.

Ett flertal statsvetare med Sarah Kendzior i spetsen har i flera år pekat på att Trumps handlande följer ett tydligt mönster – han går precis samma väg som diktatorer brukar göra, detta är något som man forskat på.

När man tittar närmare på fakta så är det svårt att inte se att Trump håller på att göra USA till en diktatur. Trots att jag blev otroligt chockad och engagerad när Trump kom till makten, så var det först de senaste veckorna som jag tagit in detta. Man vill liksom bara inte tro att Amerika går åt det här hållet.

Jag vill råda alla som tvivlar på om detta verkligen kan stämma att lyssna på Sarah Kendzior och hennes kollegor. Hon har skrivit boken Hiding in plain sight och deltagit i åtskilliga podcasts.

Hela Sverige och Europa borde agera och sätta ner foten innan det är försent, men jag tror knappast att det kommer att bli så.

– Jag påminner om att jag ser hela den här negativa utvecklingen som del av den kollapsutveckling som jag beskriver på resten av bloggen, varmt välkommen att läsa vidare där.