Folkhälsomyndigheten går emot internationella experter: ”låg risk för spridning hit”

I flera veckor nu har jag twittrat om att Folkhälsomyndigheten påstår att risken för att coronaviruset (ncov-19) sprids till Sverige är ”mycket låg”. Igår kom en ny intervju med samma budskap. Samtidigt som internationella experter pratar om att smittspridningen över världen inte kommer att gå att hindra (fler källor till detta finns i min twitter).

Jag hörde Chris Martenson rapporter på YouTube i januari och såg samtidigt att Kina, en av världens skickligaste kontrollstater, inte lyckades begränsa smittan. Trots totalt utegångsförbud i stora områden. Och tänkte att det här viruset kommer att kunna sprida sig över hela världen, vare sig vi vill eller inte. Det enda som skulle kunna lyckas är om man helt stänger ett lands gränser, med militär utposterad, vilket vore näst intill omöjligt i vår connectade värld.

Den mest slående nyheten för mig har varit att den expert som BBC valde att intervjua, professor Neil Ferguson, säger att han uppskattar att ungefär 25 % av sjukdomsfallen utanför Kina blivit upptäckta. Det finns alltså ett mörkertal på ungefär 75 % – där smitta pågår oupptäckt i denna stund. Det är ju åtminstone i Sverige endast i fall där sjukvården möter en patient med lungsymtom och det finns en koppling till Kina då man börjar kolla efter viruset. Det är fullt möjligt att någon kommit från Kina, smittat t.ex. en taxichaufför, som smittat sin partner, och smittan har spridits, och denna smittkedja kan fortsätta ett bra tag tills någon kommer med en allvarlig lunginflammation till sjukvården och de får för sig att testa för viruset.  Och någon gång kommer smittan att ha hunnit föröka sig så mycket att det är omöjligt att hejda spridningen, den har tagit över ett helt samhälle, en kommun eller liknande, och kanske börjat sprida sig till grannkommunerna. Man kan smitta utan att ha symtom och smittan sprids lätt vid exempelvis taxiresor och liknande. Den stora spridningen på kryssningsfartyg är exempel – hade vanlig karantän på rummet räckt, hade fallen varit betydligt färre.

Jag som lekman kan inte se att det kommer att gå att hejda smittan, men om folkhälsomyndigheten har några förklaringar till sina bedömningar så vore jag otroligt intresserad av att höra dem. Jag har faktiskt efterfrågat dessa vid en kontakt via Twitter.

Det som gör att jag vill skriva detta är att vi kommer att möta ett antal svåra kriser de närmsta åren. Coronaviruset är bara början. Snart kommer en svår lågkonjunktur med trolig finanskrasch. Dessutom tyder vinterns skogsbränder i Australien på att vi kommer att få se accelererande problem med klimatförändringar också.

I denna svåra utveckling kommer allmänhetens tilltro till myndigheterna att sättas på prov. När tilltron har urholkats tillräckligt närmar vi oss ett kollapsläge, där människor slutar utföra sina plikter, slutar följa lagar och gå till sina jobb. Därför är det utomordentligt allvarligt med denna slapphet att Folkhälsomyndigheten vecka efter vecka upprepar sina budskap om ”ingen anledning till oro”.

Anteckningar från finanskraschen

I det här inlägget tänkte jag löpande skriva ner lite observationer och funderingar om ekonomin och finanssektorn under denna ytterst svåra period när någon dag bubblan måste spricka.

15 jan -20

Läser på twitter att Federal Reserve överväger att börja låna ut pengar direkt till småbanker och hedgefonder. Detta är i linje med vad kritikerna av pengatryckspolicyn (QE/nollräntan) sagt länge – att paniken kommer att öka när konjunkturen går ner och centralbankerna kommer att bli alltmer desperata att undvika att bubblan spricker.

Jag påminner om att hedgefonden Long Term Capital Management kollapsade 1998 som ett förspel till krisen 2000. Hedgefonder är högriskbolag som satsar hårt och hoppas vinna stort. När det går bra kan de tjäna enorma summor, samtidigt som de också är väldigt utsatta när det går dem emot.

Repokrisen fortsätter. Federal Reserve hade från början lovat att pengatryckspolicyn skulle vara ett tillfälligt sätt att få igång ekonomin efter finanskrisen 2007-8, men sen blev den alltmer permanent. Nu verkar det som att de känner att de behöver tillföra marknaden stora mängder pengar hela tiden, men de vågar inte kalla det QE längre, för det skulle kunna urholka förtroendet på marknaden, så därför så blir det i form av repor. Men de verkar ändå oroliga att tillskotten av pengar i form av repoutlåning inte räcker.

Kan rekommendera Sebastian Sienkiewicz blog för dem som vill ha mer detaljerad information om detta, han förklarar också på lekmannaspråk vad repokrisen innebär. Tuomas Malinen är Docent i ekonomi i Helsingfors och hans twitter och blogg kan också starkt rekommenderas; han känns som pojken i kejsarens nya kläder, den enda ekonomen som säger som det är, att det håller på att gå åt skogen rejält.

17 jan 2020

Läser på Twitter att 40 % av de amerikanska företagen inte går med vinst. Detta säger något om omfattningen av krisen. Dessa 40 % skulle alltså gå med omkull om tillgången på krediter skulle strypas. Dessutom skulle många andra företag gå under eftersom dessa företag också är kunder till andra.

Dessa siffror är såklart inte exakta, men de ger ett hum om omfattningen av problemen.

Jag ska erkänna att det kan vara lite svårt att förstå hur energikrisen omvandlas till den här pengatryckspolicyn och bubbelekonomin, även för mig som läst ekonomi på högskolan. Jag håller på och jobbar på ett blogginlägg för att försöka förklara detta. En fantastiskt välskriven artikel som sammanfattar kollapsproblematiken och också förklarar sambandet mellan skuldekonomin och energiläget är Economics for the future – Beyond the superorganism av Nathan Hagens – rekommenderas starkt.

22 jan 2020

Den här grafen tycker jag väldigt bra sammanfattar mitt huvudargument om finanskrisen här på bloggen.

Den är tagen från Sebastian Sienkiewicz bloggpost om 1919 som centralbankernas år.

Det borde gå att se mönstret: I samband med varje lågkonjunktur (gråa områden) så har Federal Reserve sänkt räntan och på så vis stimulerat ekonomin. Det är bara att det blivit som en nedåtgående trappa, nu har vi slagit i botten så att det inte gått att sänka mer. Det är inte bara räntan som använts som stimulans, från 1980-talet och framåt har de finansiella marknaderna avreglerats och olika ”hämmande” regler har ändrats och tagits bort. Exempelvis har de nya reglerna om kapitaltäckning Basel II och Basel II lett till att bankernas kapitaltäckningsgrad idag är väsentligt mindre än innan.

På vanlig svenska har man gjort olika trix för att sänka räntorna och öka tillgången på kapital för både företag och privatpersoner. Detta stimulerar ekonomin på kort sikt, men leder till ökade risker på längre sikt. Framförallt går det inte att bygga en ekonomi i all oändlighet på ständigt ökande lån.

Nu har nivån på lån och risker blivit så stor att det är som sista omgången i kortspelet svarte petter – många aktörer verkar bli nervösa och centralbankerna tvingas till allt större ”injektioner” av pengar på marknaden för att inte bubblan ska spricka. Samtidigt som tillväxten sjunker och vi är på väg in i en lågkonjunktur, vilket ökar riskerna i systemet, eftersom det är tillväxten som ska betala exempelvis räntor på alla lån som finns ute.

28 jan 2020

Sedan några dagar är det uppenbart att vi står inför en pandemi. Svenska media har ännu inte detta som huvudnyhet (SVT hade igår en avliden basketstjärna som huvudnyhet på websidan). Och svenska smittskyddsexperter säger att det inte finns någon anledning till oro. Det talas om ”enstaka fall” men det finns idag starka misstankar om att viruset smittar innan en person märkt några symtom, vilket skulle göra det ytterligt svårt att hindra en global spridning.

Utifrån de bilder som kommit ut från kinesiska sjukhus finns verkligen anledning att vara orolig för hur detta kommer att drabba mänskligheten i termer av lidande och död.

I nästa steg kommer viruset att drabba världsekonomin mycket hårt och det bekymrar mig att våra högutbildade och välbetalda journalister inte har modet att se allvaret i detta. Den ekonomiska krisen har i sin tur hög risk att leda in till en krasch eller kollaps.

Skrev en bloggpost om detta: Kan Wuhanviruset leda till en samhällskollaps?

31 jan 2020

Wuhan är tydligen helt nerstängt nu, inga människor på gator eller i affärer, skolor etc. Samma med ett stort antal drabbade städer i Kina. Ändå stiger siffrorna på antalet drabbade. Igår stoppade många stora flygbolag flighterna till och från Kina. Detta kommer säkert få oss i Europa att känna oss tryggare. Är tveksam till om man ändå kommer att få viruset att stanna inom Kinas gränser.

Allt tyder alltså nu på att viruset kommer att ha enorma ekonomiska konsekvenser. Stora delar av Kina är helt nedstängda. Konsekvenser som vi inte kan överblicka men allt tyder på att det kommer att bli förödande.

1 feb 2020

En förutsägelse som jag tycker verkar trolig är att när ekonomin, finanssektorn och bankerna börjar knaka i fogarna (beroende på bland annat att Kina är nerstängt), så riskerar viruspaniken göra samhällsutvecklingen mycket mer lättantändlig. Det kommer spridas budskap i tidningar och så om att man behöver bunkar mat och förnödenheter och i värsta fall lämna städerna. Då ligger det närmre till hands att springa och ta ut alla sina pengar från banken om det uppstår osäkerhet kring bankerna. Vilket kan resultera i en s.k. bankrun, en kris där banken går omkull pga att alltför många människor samtidigt tar ut sin insättningar.

5 feb 2020

Nu börjar det krypa fram att det är sannolikt att det finns oupptäckta smittvägar utanför Kina. I Sverige gäller dock fortfarande Folkhälsoinstitutets bedömning att det är mycket osannolikt att viruset skulle komma att spridas i vårt land.

Min mardröm är att hela världsekonomin kastas in i en lågkonjunktur och samtidig finanskris på grund av att hela Kina nu är nedstängt, med stora följdverkningar i andra länder. Samtidigt som jag tror att panik kommer sprida sig när virusutbrotten kommer allt närmare. Jag tror att paniken kan komma att accelerera på ett farligt sätt om lågkonjunktur, finanskris och pandemi närmar sig samtidigt. Allmänheten, finansmarknadens aktörer och politikerna kan få svårare att fatta sansade kloka beslut, med katastrofala följder. Cypern hade exempelvis en bankrun, där alla tog ut sina pengar samtidigt, till följd av att någon politiker i Bryssel hade råkat säga att det var möjligt att alla inte skulle få ut sina pengar när bankerna gick i konkurs. Den typen av kedjeeffekter när en politiker i ett stressat läge säger något överdrivet vilket fångas upp av media och allmänhet och leder just till de panikreaktioner man inte vill ska hända blir troligare ju mer stressen i samhället ökar.

Det är sedan i sin tur den typen av panik som kan leda in i en kollapsutveckling där allmänheten förlorar förtroendet för samhället och myndigheterna. Jag ser det till exempel som mycket olyckligt att Folkhälsoinstitutet så envist håller fast vid bedömningen att risken för smitta i Sverige är ”mycket låg”, detta kommer att kunna leda till ett misstroende mot samhället och myndigheterna i ett läge där det är av avgörande vikt att vi håller ihop och samarbetar.

Jag noterar också att Kinas börser föll kraftigt i måndags men att de vände uppåt igår och idag tillsammans med den övriga världen efter kraftiga tillskott av ”likviditet” (pengatryckning). Att en av världens största ekonomier, Kina, kommer vara i princip helt nedstängd i månader och börserna ändå går uppåt, visar att börserna är inne i ett läge av total avsaknad av verklighetskontakt.

Jag går omkring i min lilla värld mellan bostaden i förorten och psykologmottagningen i Stockholms City och förundras över att världen ser ut precis som vanligt samtidigt som alla dessa tecken säger att vi lever i någon slags yttersta dagar.

13 feb 2020

Ända sedan Donald Trump kom till makten har jag gått med känslan av att leva i vår civilisations sista suck. Hans person är verkligen som en ikon för de sämsta sidorna i industrisamhället. Den totala självgodheten, grandiositeten, brist på långsiktiga värderingar, en total kortsiktigthet. Det mesta han säger känns som en papegoja som upprepar ”jag, jag, jag”. Åker runt i världen och konsumerar makt, nöjen, kändisskap och kvinnor . Allt som hotar den uppblåsta självbilden möts med hot och mobbarspråk.

Och just nu känns det som att leva i den sista sekunden av den sista timmen. Ett dödligt virus håller på att lamslå världen. En uppskattning baserad på ny forskning säger att det är 10-20 gånger dödligare än vanlig influensa. En konferens i Barcelona ställdes in pga oron för viruset. Fabriker i Kina och Korea är helt nedstängda. Jag hör ingenting som tyder på att smittspridningen skulle minska, undrar hela tiden vad folkhälsoinstitutet har för skäl för att tro att sannolikheten är ”mycket låg” för att viruset ska komma hit.

Och samtidigt trycks det pengar som aldrig förr och börserna världen över har all-time-high.

Vi är alltså i ett läge där världsekonomin inte klarar av minsta hack nedåt i BNP-utvecklingen, för ekonomin är så uppblåst med lån att det blir kris genast om något går dåligt. Och nu kommer en rejäl nedgång i Kina, det land som under ett antal år drivit världsekonomin framåt genom att köpa resor, bilar, elektronik och så vidare. För tillfället skulle jag uppskatta att BNP i Kina är mer än halverad. Och allt tyder på att smittan inte kommera att kunna hållas inne bara i Kina.

Och ändå så går börserna uppåt! Det här kan bara inte sluta väl.

Tillägg: För att vara tydlig: Kinesiska centralbanken gjorde ett stort tillskott av pengar på måndagen som gjorde att börserna inte störtdök. Även Federal Reserve fortsätter med sina stora Repo-operationer som mer och mer ser ut som desperata försök att undvika att börserna faller. Man kan se hur tunnelseendet ökar gradvis när stressen och problemen accelererar.

Gillar Chris Martensons kommentar:

 

Varför vara orolig för Wuhanviruset?

Vetenskapsreportern Therese Bergstedt skriver på Svt:s hemsida idag ”Därför är jag inte rädd för coronaviruset – än”.

Det man åtminstone borde vara orolig för är ett stort kinesiskt virusutbrotts påverkan på världsekonomin där hela städer och industrizoner stängs ner i veckor och månader (skrev om detta igår också).

Jag tänker också såhär. Rimligen speglar de officiella siffrorna av antalet drabbade huvudsakligen dem som tagit sig till sjukhus för att söka vård (idag 4610 personer). Totala antalet smittade kan vara 30 000 eller 100 000 eller 300 000. Titta på den här kartan på spridningen idag:

Det har gjorts heroiska ansträningar för att stänga in smittan i staden Wuhan och i provinsen Hebei men man ser ändå att smittan har tagit sig över till angränsande provinser. I ett så tätbefolkat och fattigt land har jag svårt att tro att man kommer att kunna begränsa smittan till en viss provins, utan så småningom kommer merparten av den kinesiska befolkningen ha eller ha haft smittan. Viruset möter ju jungfrulig mark – inga människor är immuna i dagsläget.

Detta innebär att mängden smittbärare kommer att kunna öka hundrafallt eller tusenfallt. Det kommer alltså att komma allt fler smittade personer till olika flygplatser över hela världen. I dag fick vi veta att en person från Kina smittat en person i Munchen som sedan smittat ytterligare tre personer på samma företag. Detta kommer att upprepas hundratals gånger och för mig ser sannolikheten liten ut att man i längden kommer att kunna fånga in smittan varje gång. Det räcker ju att någon smittar sin partner, som är lärare, som smittar elever på sin skola, som smittar sina föräldrar, för att smittan snart ska vara utom all kontroll precis som i Kina (eller någon annan godtycklig smittväg).

Fallet i Bayern bevisar ju också att personer kan smitta utan att ha symtom på sjukdomen.

Och om det nu är så som Bergstedt påstår att vi har mer eller mindre vattentäta system här i den rika världen för att hejda smittan. Då finns ändå en överhängande risk att smittan fortsätter att spridas i fattigare länder och på något sätt förr eller senare tar sig in i Europa och USA.

– Deena Grayson är läkare, politiker och har arbetat med Ebola – har bra information på Twitter.

– Dr. Julie Gerberding har arbetat med SARS-epidemin och är också mycket oroad ”it’s beginning to look like the transmission pattern is pretty intense”

Kan Wuhanviruset leda till en samhällskollaps?

Här kommer några snabbt nedklottrade tankar. Följ gärna Chris Martensons updateringar på PeakProsperity/Youtube och läs vidare om kollapsen här på bloggen.

  • Svenska media och experter hävdar att ”ingen anledning till oro” men andra internationella experter är mycket oroade (28 jan -20).
  • Det verkar som att viruset kan spridas under en inkubationstid då man är symtomfri. Inkubationstiden kan vara upp till fem dagar. Detta gör att risken för en pandemi är mycket stor (vi vet redan att det enkelt sprids mellan människor). Och dessutom verkar det som att det nu sprids ohämmat i Kina, ett mycket tättbefolkat och ganska fattigt land, i alla fall i stora delar på landsbygden. Redan finns idag rapporter om att smitta skett utanför Kinas gränser; i Japan och Tyskland.
  • En internationell pandemi skulle garanterat leda oss rakt in i den svåra lågkonjunktur som redan är på gång. Denna har förutsättningar att bli så svår att den kan mynna ut i en kollaps. Se vidare i andra artiklar här på bloggen samt min Twitter. (här pratar jag bara om pandemin som trigger för ännu värre svårigheter – på ett mänskligt plan skulle det vara en otrolig katastrof i sig om det blir så)
  • Även om viruset stannar inom Kinas gränser så är det tveksamt om världsekonomin klarar av ett kvartal av nolltillväxt i Kina. Kombinerat med kraftigt försämrat ”consumer confidence” där. Allmänheten i Kina skulle tappa framtidstron efter en svår epidemi med många dödsfall. En sådan stämningsförändring kan ha kraftiga effekter på hur mycket allmänheten väljer att låna/spara etc, vilket får följdeffekter inom och utanför landet. Observera att epidemin fortfarande växer exponentiellt i landet och inte visar några tecken på att lugna sig, och vi ser redan att städer och fabriker är kraftigt påverkade av smittläget.
  • Den kloke ekonomen Tuomas Malinen pekade redan innan viruset var känt ut Kina som en mycket trolig drivande faktor i nästa lågkonjunktur/finanskris. Nu när Kina av allt att döma går in i en ekonomisk nedgång kommer detta att kunna ha förödande effekter för världsekonomin.

Jag vill betona att jag inte kan ha någon aning om ifall den här kollapsprocessen kommer att ta några veckor eller flera år. Det viktigaste jag vill kommunicera är att det är bra om människor är medvetna om att de här mekanismerna som leder till en kollaps existerar och att vi som samhälle behöver börja tänka tanken att all bekvämlighet och rikedom vi har idag inte varar för alltid.

Ekonomin och världen på avgrundens rand

There is a strong sense of denial among the vast majority of analysts and economists—not to mention the general population—that we could be heading into something catastrophic—but we are. There is simply no denying it anymore.
Tuomas Malinen: Towards the crisis

Det pratas mer och mer om en kommande finanskris eller -krasch. Exempelvis såg jag idag det här klippet, ”The developed world is on the brink of financial, economic, social and political crisis”:

Jag tycker det kan vara viktigt att se helheten och vad en eventuell kris/krasch egentligen beror på och därför tänkte jag här försöka kort sammanfatta resonemanget jag försökt föra tidigare här på bloggen:

  • Grundorsaken till att det finns problem i det finansiella systemet är att tillväxten i industriländerna sjunker årtionde för årtionde. Och en bra förklaring till detta är att det är grundläggande faktorer i vårt samhälle som gör att vi når en ”peak”, en topp och efter toppen går det utför. Jag har tidigare skrivit om två sådana faktorer: Komplexitetskrisen och energipredikamentet (predikament är ett lån från engelskan, betyder en omständighet som vi inte kan fly eller komma undan ifrån på något sätt).
  • Från åttiotalet har finansiell avreglering och ökad skuldsättning använts för att kompensera för den fallande tillväxten. Detta har lett till återkommande globala finanskriser. -92, -00, -07 brukar de benämnas. Vi borrar oss gradvis ner i ett hål som vi inte kommer upp ur. En alltmer krympande tillväxt ska användas till att betala räntor och amorteringar på en allt större börda av lån.
  • Nu är vi i ett läge när världens samlade lån (skuldsättning/BNP) ligger på samma nivå som vid den stora kraschen 1929.
  • Det är omöjligt att säga exakt när eller var kraschen kommer att börja. Men att den kommer är säkert. Rent matematiskt kan ekonomin inte fortsätta för alltid med minskande tillväxt och ökande skuldsättning. Just nu går vi in i en global lågkonjunktur och då ökar risken förstås avsevärt.
  • De senaste elva åren har vi kortsiktigt dopat ekonomin genom nollränta. Vilket har ökat på tillgångsbubblor såsom exempelvis de uppblåsta svenska fastighetspriserna, vilket i sin tur har mångdubblat riskerna i finanssektorn. Samtidigt som möjligheterna att sänka räntan i ett nedåtgående konjunkturläge är minimala. (för mer analyser kring detta, sök på nätet efter ”quantitative easing”, Nomi Prins är exempelvis en kunnig expert på detta)
  • Alla sansade bedömare jag hör om är överrens om att nollräntan är en kortsiktig politik som på längre sikt bara leder till problem. Men ändå fortsätter den och fortsätter. Detta är för mig det yttersta beviset för att något fundamentalt är fel i världsekonomin; kunde man stoppa nollräntan och återvända till sundare penningpolitik, så hade centralbankerna och världens makthavare satt sig ner och löst situationen, men ingenting tyder på att detta är på väg att hända.
  • Jag kan egentligen bara se två scenarion när krisen slår som hårdast:
  • Antingen så får vi en långvarig ekonomisk depression av det slag som var på 1930-talet. Massarbetslöshet, hungerdemonstrationer på gatorna, årtionden av ekonomisk nedgång och så vidare.
  • Eller så kollapsar hela systemet. Vad som talar för detta är att minsta del av vår ekonomi är så beroende av alla andra delar, så om en del fallerar finns stora risker att det leder till följdeffekter för andra delar, även på stort avstånd från där det började. Man brukar prata om dominoeffekter.
  • Jag brukar exemplifiera med att problem med produktionen i ett fjärran östernland, exempelvis en jordbävning i Korea, kan medföra att operationer ställs in på ett vanligt svenskt sjukhus, för all verksamhet i vårt samhälle är så beroende av snabba leveranser av material, produkter och reservdelar från hela världen.
  • Forskning om komplexa system bekräftar också att ju mer komplext ett system är, desto lättare att det kollapsar helt om en liten del får problem.
  • Hur kommer det hela att börja? Helt omöjligt att säga. Överallt i världsekonomin är det ansträngt och höga risker efter 50 år av ständigt ökande skuldsättning och 10 år av nollränta. Det kan vara ett land i ”utkanten”, t.ex. i Latinamerika eller Hong Kong där ekonomin krisar och allmänheten börjar ta ut alla sina pengar från banken, en s.k. bankrun, och sen sprider detta sig från land till land. Det kan vara att någon populistpolitiker i Europa kommer på att hoppa på ECB för att de spekulerat med medborgarnas pengar och köpt diverse riskfyllda obligationer. I nästa steg kan det hända att en grupp medborgare börjar göra sig av med Euro och i stället ordna med en lokal guldbaserad valuta. Det kan börja med en fastighetskrasch, i Sverige eller något annat land med högt värderade fastigheter.  Alla dessa scenarier sätter hela finansiella systemet på prov, och vi är idag i ett läge där systemets stresstålighet är nästan obefintlig. Någonstans på vägen när krisen sprider sig börjar allmänheten tappa förtroendet för pengarna och banksystemet, och då kan kollapsen vara ett faktum väldigt snabbt. Att nollräntan kunnat pågå i 11 år nu är bara för att industrisamhället utvecklats så otroligt effektivt under ett drygt århundrade vilket gör att alla har ett grundmurat förtroende för att samhället och politikerna fixar alla kriser. När det förtroendet börjar svaja blir det väldigt svårt att göra något för att stoppa att krisen eskalerar snabbt.
  • Och by the way: I dagarna har USA dödat den iranske generalen Qasem Soleimani. Om det blir en fortsatt upptrappning och om detta utlöser en finanskrasch, så kommer det säkert heta att det var kriget som orsakade kraschen, och detta är en av anledningarna till att jag skriver det här inlägget. Det är en utveckling under minst 50 år som har lett till det extremt svåra läget vi har idag, inte någon kortsiktig ”trigger”.

Det här inlägget är skrivet lite i hast, som ett sätt att sammanfatta hur man kan se finansläget ur ett kollapsperspektiv, det är i första hand en inbjudan och en uppmaning till läsaren att fortsätta sätta sig in i den här problematiken. Läs t.ex. gärna mina första inlägg här på bloggen, t.ex. Hur det här med samhällskollapsen hänger ihop.

I nästa inlägg skriver jag mer av dagsboksanteckningar från kraschen.